Tystnadskulturen som råder inom Palestinarörelsen gör att extremismen tillåts blomstra, skriver Kristofer Åberg från Socialdemokratiska Israelvänner i denna replik till Dror Feiler. Nedanför svarar Dror Feiler direkt.
REPLIK. Demonstrationerna sedan Hamas terror den 7 oktober har skapat en rad kontroverser. Den senaste handlar om en skylt som liknar Gaza vid Auschwitz. Dror Feiler skriver i Syre den 25 juli att Förintelsen är en universell varning och att fokus ska riktas mot dagens folkrättsbrott. Han skriver också att ”ingen seriös människa inom Palestinasolidariteten förnekar Förintelsen eller den europeiska antisemitismens historia”.
Verkligheten är dock ännu värre än så. En av de ledande organisatörerna i Palestinarörelsen i Stockholm avslöjades nyligen med att bland annat ha spridit en film som hyllar Hitler. Så hur tänker rörelsen egentligen kring nazismen? När det passar det egna syftet så är ledargestalter alltså sympatiska gentemot nazismen. Men när det passar ett annat syfte (och man riktar sig till en annan målgrupp), då använder de tvärtom Nazityskland som ett skrämmande exempel. Det går förstås inte ihop. Dror Feiler kommer heller inte undan med att ledaren inte skulle klassas som ”seriös människa”. Feiler har nämligen varit en av dem som försvarat honom mest av alla.
En rörelse för fred i Israel och Palestina hade kunnat bli en verklig folkrörelse. En förutsättning hade varit mål som svenska folket sympatiserar med – exempelvis tvåstatslösning och motstånd mot rasism, terrorism och krigsbrott. Stöd för Hamas eller Hitler försvårar denna folkliga förankring. Men när antirasister problematiserar rörelsens extremism, då blir svaret allt som oftast att skjuta budbäraren. Dror Feiler gör samma sak. Debattens fokus ska enligt honom inte vara på de som protesterar mot Israel. Den kritiken ska tystas till förmån för mer fokus på Israel. Logiken bakom detta är att Israels brott är värre. Denna tystnadskultur resulterar förstås i att extremismen får förutsättning att blomstra i denna rörelse.
Det framstår som att ni är ute efter något helt annat än en folkrörelse för fred.
Kristofer Åberg, ordförande för Socialdemokratiska Israelvänner
SVAR DIREKT:
Det är nästan imponerande. Kristofer Åberg lyckas skriva en hel text om min artikel utan att bemöta dess huvudargument: att jämföra historiska skeenden inte är att likställa dem och att Förintelsens lärdom måste vara universell. Om ”aldrig igen” bara gäller vissa människor är det inte längre en moralisk princip, utan ett privilegium. Det måste gälla alla – också palestinier.
Låt mig samtidigt vara tydlig: att hylla Hitler är avskyvärt och antisemitism ska bekämpas var den än förekommer, även inom Palestinasolidariteten. Men Åberg har inte visat att Palestinarörelsen som rörelse hyser nazistiska sympatier. Han tar en enskild persons delning i sociala medier och upphöjer den till bevis för en hel folkrörelses ideologiska väsen.
Palestinasolidariteten är ingen monolit med gemensam ideologi, ledning eller partidisciplin. Den är en bred och pluralistisk folkrörelse som samlar kristna, muslimer, judar och ateister med skilda politiska uppfattningar och livsåskådningar. Det som förenar dem är motståndet mot ockupation, fördrivning och massdödande samt försvaret av mänskliga rättigheter och internationell rätt.
Åbergs metod är lika enkel som bekväm: först gör han en individs agerande representativt för hela rörelsen. Därefter framställer han varje invändning mot denna generalisering som ett försvar för agerandet. Voilà – genom ett retoriskt trolleritrick har solidaritet med palestinierna förvandlats till nazistsympati. Det är inte seriös antirasism, utan skuld genom association.
När jag vägrar låta enskilda personers övertramp definiera en hel folkrörelse kallar Åberg det ”tystnadskultur”. Men ingen har hindrat honom från att kritisera någon. Vad jag motsätter mig är att individuella handlingar används för att demonisera och förtala en bred solidaritetsrörelse – och samtidigt flytta uppmärksamheten från ockupationen, svälten, fördrivningen och det systematiska våldet i Gaza till dem som protesterar mot övergreppen.
De som fördömer Israels folkmord i Gaza är inte Israels fiender. Tvärtom kan de vara dess verkliga vänner, eftersom de vägrar acceptera att landets regering genom massdödande, kollektiv bestraffning och folkrättsvidrig bosättningspolitik driver Israel mot ställningen som pariastat. En vänskap som aldrig förmår säga stopp är inte vänskap.
Åberg frågar om Palestinarörelsens extrema inslag är en bugg eller en grundbult. Svaret är enkelt: i varje bred folkrörelse finns några få individer som begår övertramp, men deras handlingar blir inte rörelsens ideologiska fundament bara för att dess motståndare önskar framställa dem så. De är undantag från rörelsens grundläggande principer, inte uttryck för dem. Den verkligt relevanta frågan är därför om Åbergs återkommande försök att flytta uppmärksamheten från Israels folkrättsbrott och palestiniernas verklighet är en tillfällig bugg i hans argumentation – eller grundbulten i hela hans politiska projekt.
Dror Feiler
kompositör, musiker, artist och politisk aktivist
Talesperson för JIPF (Judar för Israelisk-palestinsk fred)
Ordförande för EJJP (European Jews for a Just Peace)
