Känslosam debatt i riksdagen om förslaget om bidragstaket

Bidragstaket och aktivitetskravet är två av tre delar i regeringens bidragsreform som under måndagen debatterades i riksdagen. Bidragstaket var den del som skapade den mest intensiva debatten, där det syntes tydliga skillnader mellan Tidöpartierna och oppositionen. 

Medan Tidöpartierna upprepade gånger påpekade om att reformen handlar om att ”inte lämna människor i passivitet” och bidragsberoende utan att få fler att ”gå till jobbet på morgonen”, så pekade oppositionen på den allvarliga kritik som framförts från remissinstanser och experter om att reformen riskerar att leda till ökad barnfattigdom och att utsatta grupper blir ännu mer utsatta, något som Syre rapporterat om vid flera tillfällen (se länkar i slutet av artikeln). 

Socialdemokraternas ledamot Gustaf Lantz frågade Sverigedemokraternas Jessica Stegerud om förslaget där ”barn med mer än två syskon ska få sämre möjlighet i livet” är en del av en migrationspolitik som går ut på att få färre att komma till Sverige, något som inte fick något direkt svar. Stegerud kallade det istället för en ”bättre integrationspolitik”.

Lantz kritiserade också regeringen för att inte har gjort tillräckligt i arbetsmarknadspolitiken, och efterlyste satsningar som gör att fler människor kommer i arbete. 

– Vi har en halv miljon arbetslösa i Sverige . Det är 100 000 fler arbetslösa nu är när Ulf Kristersson tillträdde som statsminister. En tragedi för varje enskild individ som drabbas, men också för Sverige, sa han och kallade det för ett ”monumentalt misslyckande”. 

– Regeringen jobbar inte för jobb! Lösningen för regeringen är att sitta still i båten. Bekämpa inte arbetslösheten, gå på de arbetslösa istället, tillade han. 

Det är inget tak som vi diskuterar idag, sa han vidare. 

– Det som föreslås är att barn som har fler syskon är två ska få väsentligt sämre förutsättningar i livet än andra barn. Vi pratar om 75 procent av försörjningsstödet som försvinner för dessa barn. Ett stöd som ska gå till tandkräm, mat skor och alvedon!

Såväl Moderaterna och Sverigedemokraterna påpekade att man gjort flera saker för att minska arbetslösheten, men att reformen ska ses i sin helhet, där man också sätter krav på de som har arbetsförmåga men inte arbetar. 

Moderaternas Caroline Högström påpekade att den som går till jobbet och den som studerar ska känna att det lönar sig och att reformen handlar om att stärka drivkrafterna till arbete.

– Vi tror att fler människor kan arbeta, försörja sig själva och bygga en bättre framtid – om samhället ställer krav, erbjudet stöd och gör arbete mer lönsamt. Det är därför bidragstaket därför också kombineras med aktivitetskrav. Den som har arbetsförmåga ska mötas av tydligt förväntnigar och stöd komma närmare arbetsmarknaden, genom språkundervisning, praktik, utbildningar eller samhällsnyttiga insatser. Ingen ska lämnas ensam i passivitet. 

Men flera av oppositionspartierna hade invändningar när det gäller vilka effekter reformen får. Vänsterpartiets ledamot Maj Karlsson frågade vid flera tillfällen vad som kommer att hända med de barn vars föräldrar inte kommer att plockas upp av systemet och som istället behöver leva långt under vad samhället anser är en rimlig levnadsnivå. Något hon inte fick något svar på.

”Inte ett stöd i lyx”

Hon delade också med sig av en personlig erfarenhet, från när hon själv fått försörjningsstöd, för nästan 30 år sedan, då hon som omyndig fick sitt första barn och därför inte hade rätt till föräldrapenning. En upplevelse som inte var en dans på rosor.

– Jag är en av de som har suttit månad efter månad i kommunens väntrum med kontoutdrag och kvitton i handen, redo att redovisa varje aspekt av min ekonomi. Jag har fått förklara, försvara och motivera varje liten utgift. Jag har lämnat möten med oro över att något skulle vara fel och inkomsten dras in. Jag har vänt på varje krona så många gånger för att få ekonomin att gå ihop, låtit bli gå till tandläkaren eller att köpa mig ett par riktiga skor. Och jag har stått i matkön i den lokala affären med stigande puls, och insett att pengarna ändå inte räcker till. Jag har med oerhörd skam fått lägga tillbaka varor framför mina grannar i kön bakom mig och ursäkta mig för att jag helt enkelt inte hade råd.

– Den fruktansvärda känslan kan jag erkänna sitter kvar än idag, nästan 30 år senare, trots utbildning, arbete och en god inkomst. Jag kan därför säga med all säkerhet att försörjningsstöd inte är ett stöd i lyx. Och jag kan tacka min lyckliga stjärna att detta var innan försörjningsstödet började urholkas.

Maj Karlsson tillade att hon inte baserar sina argument på sina personliga erfarenheter, utan på den kritik som remissinstanser och experter riktat mot förslaget. Kritiken är något som Syre rapporterat om vid flera tillfällen. Bland annat har lagrådet påpekat att förslaget riskerar att strida mot barnkonventionen, då det inte finns en tydlig undantagsregel. Dessutom har flera remissinstanser framför kritik, bland annat för att det finns en risk för ökad kriminalitet när familjer får mindre pengar, något som skedde i Danmark efter en liknande reform där.

”Regeringen ger en snedvriden bild”

Även Miljöpartiets ledamot Nils Seye Larsen lyfte den omfattande kritiken och konstaterade att propositionen inte är ett förslag som på allvar tar tag i arbetslösheten, ”men som riskerar att göra fattiga barnfamiljer fattigare”. Han lyfte vilka som är de största grupperna som får försörjningsstöd idag: ensamstående vuxna (ofta med psykisk ohälsa, fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar, sjukpenning som inte räcker till eller sjukskrivna som inte får inte sjukpenning) och därefter ensamstående kvinnor med barn. 

– Varför lyfter jag detta? För att under hela det här året så har regeringen lyft en helt annan bild av vem som har försörjningsstöd. En snedvriden bild av stora barnfamiljer som staplar bidrag på varandra, och man gör det medvetet, för att sprida en bild av verkligheten som bevisligen inte stämmer. Det är också därför som regeringens argumentation om mycket höga bidragsnivåer har mött så omfattande kritik, sa Nils Seye Larsen och fortsatte:

– DN:s ledarsida har uppmärksammat hur regeringen slirar i sin kommunikation om bidragen, och har konstaterat att 95 procent av fembarnsfamiljerna med försörjningsstöd i Sverige inte fick det stöd som nu inte bara statsministern utan nu även ledamöter i den här salen påstod. Och enligt en granskning av tidningen Syre så handlade de nivåer som finansministern hänvisar till om endast åtta hushåll i hela landet. Ändå används dessa extrema exempel för att motivera en lagstiftning som kan få förödande konsekvenser för barn. 

– Lagstiftning ska bygga på verkliga samhällsproblem, tillade Nils Seye Larsen.