Istället för avskräckning kan vapenskrammel leda till en eskalering som fortgår i det oändliga. Vi närmar oss den punkten nu, skriver Lena Jarlöv i sin slutreplik till Tor Nilsson.
Läs tidigare artiklar i replikskiftet:
Bottna För Fred: Ödesdigert regeringsbeslut på väg att drivas igenom (7 maj)
Tor Nilsson: Replik: Alternativen till Natomedlemskap hade varit farligare (11 maj)
Lena Jarlöv: Svarsreplik: Rysslands oro är inte ogrundad (12 maj)
Tor Nilsson: Replik: Historien visar att avskräckning fungerar (16 maj)
DEBATT. Ryssland utgjorde inget hot mot Europa innan Nato började utvidgas. Hotet har frammanats av västs agerande, och kloka ledare i väst skulle kunna stoppa det genom diplomati och hänsyn till både Ukrainas och Rysslands legitima säkerhetsintressen.
Detta kan vi läsa i Vägen till fred i Europa: Hur Ukrainakriget kan stoppas av Jeffrey Sachs, professor i nationalekonomi och rådgivare i hållbarhetsfrågor till FN:s generalsekreterare (Karneval förlag 2026). Sachs har djup kunskap om Rýssland och bakgrunden till kriget.
Avskräckning är riskabelt och kan få motsatt effekt, det vill säga provocera. Det leder till eskalering som inte kan fortgå i det oändliga. Det kan sluta i katastrof. Vi närmar oss den punkten nu.
Allt fler säkerhetsanalytiker talar nu om krafttag från Ryssland mot mål i något Natoland. Putin anses av en växande hemmaopinion vara för återhållsam. Angrepp med Natovapen mot mål långt in i Ryssland gör att man anser att Nato nu helt öppet är i krig med Ryssland. Lyssna på professor Glenn Diesens intervju häromdagen med Sergej Karaganov, rådgivare till Putin! (Finns på Substack). Karaganov anser att om Europas ledare fortsätter sina utmanande aktioner mot Ryssland, så måste Ryssland ge igen. Det som tidigare varit en minoritetsuppfattning i Ryssland omfattas nu av allt fler ryssar.
Natos närmande till Rysslands gränser och hotet att förlägga militärbaser i Ukraina fungerade inte som avskräckning utan som provokation. Ryssland kände sin säkerhet hotad, vilket ledde till kraven i brevet till Natoländernas ledare, som avfärdades, och sedan till angreppet på Ukraina.
Vi kan fördöma Rysslands agerande hur mycket som helst, men är vi verkligen beredda till krig? Med en kärnvapenmakt? Det otäcka är att Europas ledare inte gör något för att motverka det.
