Lena Jarlöv fastnar i frågan om Natos utvidgande och bortser från Rysslands agerande, menar Tor Nilsson i denna svarsreplik till hennes svar i Syre den 12/5.
DEBATT. Lena Jarlöv, Bottna för Fred, missar helt det geopolitiska läget som råder i dag och krattar indirekt manegen för Kremls narrativ. Hon går heller inte i svaromål mot det jag faktiskt skrev i artikeln. Resonemanget fastnar i Nato-utvidgning och DCA, men bortser från Rysslands uttalade krav den 17 december 2021 och vad ett ryskt maktövertagande i Ukraina hade inneburit för norra Europa.
Kraven handlade inte bara om Ukraina. Sverige och Finland skulle i praktiken finlandiseras (När en stormakt utövar så starkt inflytande över ett närbeläget, mindre land att det mindre landet anpassar sin politik efter stormaktens vilja. Reds. Anm.) och Nato backa tillbaka till 1997 års nivåer. Sergej Lavrov skickade dessutom brev till bland annat Sveriges utrikesminister med krav på att redovisa hur Rysslands säkerhetskrav skulle uppfyllas. Kraven var inte förhandlingsbara.
Det är därför mitt resonemang om att Sverige kunde stå näst på tur inte är långsökt. Kaliningrad ligger bara cirka 30 mil från Sverige och var redan före kriget den mest militariserade regionen i Östersjön. Hade Kiev fallit snabbt och Gotland hamnat under rysk kontroll hade Baltikum kunnat isoleras och Finland hindrats från att gå med i Nato, utan att Ryssland behövt angripa ett enda Nato-land direkt.
Lena Jarlöv påstår dessutom att avskräckning inte fungerar. Historien visar motsatsen. Hösten 1981, under U 137-krisen, samlade Sverige stora militära styrkor runt Karlskrona för att stoppa ett sovjetiskt fritagningsförsök. Sovjet skickade landstigningsfartyg från Kaliningrad med syfte att med våld frita U-båten, men stannade vid territorialgränsen. Ryska flottan såg att Sverige förberedde sig för strid så som vi aldrig tidigare hade gjort. Förlusterna hade blivit för stora. Sovjet vände hem efter order från högsta ort.
Det är exakt så avskräckning fungerar. Säkerhetspolitik bygger inte på önsketänkande utan på att en angripare bedömer att kostnaden blir för hög.





