Lena Jarlöv reagerar på Tor Nilssons svar på debattartikeln om säkerhetspolitiken. Hon menar att vi borde ha lyssnat på de som höjde ett varningens finger när Nato utvidgades mot Ryssland.
DEBATT. Att USA skulle kunna inrätta militärbaser i gränslandet mot Ryssland utan att ryssarna skulle reagera är om något en ideologisk drömbild. Vad skulle USA säga om Ryssland eller Kina tänkte placera missiler i Mexiko? Minns Kubakrisen, där Kennedy hejdade kärnvapenkriget genom förhandling!
Ryssland har tydligt under lång tid förmedlat att de känner sin säkerhet hotad av Natos närmanden. När Ukraina och Georgien inbjöds att ansöka om medlemskap 2008 sa Putin tydligt ifrån att Ryssland inte kunde acceptera det. Angela Merkel varnade att detta skulle upplevas som en krigsförklaring av Ryssland, men lät sig tystas.
Allt fler varnande röster höjdes med tiden. 2014 skrev Professor John Mearsheimer i en artikel i Foreign Affairs: ”USA och dess europeiska allierade står nu inför ett val beträffande Ukraina. De kan fortsätta med sin nuvarande politik, som kommer att fördjupa fiendskapen med Ryssland och ödelägga Ukraina under resans gång – ett scenario där alla blir förlorare. Eller också kan de lägga om kursen och verka för att skapa ett blomstrande men neutralt Ukraina, ett som inte hotar Ryssland och låter väst laga sina relationer med Moskva. Den linjen skulle alla vinna på.” (Ur boken Vems fel är Ukrainakrisen? En debatt i Foreign Affairs (Karneval förlag)).
Rysslands oro för hotet från USA är inte ogrundad. I rapporten Overextending and Unbalancing Russia från 2019 rekommenderar Pentagons tankesmedja Rand Corporation att Ryssland försvagas och helst delas upp i mindre stater (RB-10014 A). Vem skulle inte bli orolig för sådant?
Fred kan aldrig skapas genom avskräckning. Det leder bara till eskalering från båda sidor och kan sluta med katastrof. Det enda vettiga nu är att börja tillämpa principen om gemensam säkerhet som slogs fast i Helsingforsavtalet 1975. Inget land får stärka sin säkerhet på ett annat lands bekostnad. Båda parternas behov av säkerhet måste tillgodoses.
Den groteska militära upprustningen i Europa och Sveriges totala undergivenhet under avskräckningsdoktrinen är sorglig och mycket illavarslande.
