Försökskaninen Jill banar väg för fler omplaceringar

Ett par månader efter att kaninhonan Jill flyttades från ett laboratorium till ett privat hem ska hon snart flytta igen. Anledningen är att hon är social och behöver få sällskap av en artfrände. Eftersom kaniner är flockdjur ska de inte hållas ensamma, om de inte är aggressiva. I laboratoriet upplevdes Jill som aggressiv eller reserverad och hölls ensam, åtskild av ett galler till en annan kanin så hon ändå hade möjlighet till lite kontakt. Men efter att organisationen Animalkind omplacerat henne visade hon inga tecken på aggressivitet. 

– Tvärtemot, hon är så social så det finns inte, som en liten hundvalp. Hon ska vara med hela tiden och ligga på fötterna och bli gosad med, berättar Daniel Rolke, ordförande och grundare av Animalkind. 

Han startade organisationen 2023 för att arbeta mot djurförsök och hjälpa försöksdjur. I flera andra länder är det vanligt att omplacera friska försöksdjur och så kallade överskottsdjur, som av olika skäl aldrig har använts i något test. I Nederländerna finns det vid ett universitet i Utrecht en tjänst för att sköta utplaceringar och runt 2 300 djur har hittills flyttats till privata hem.

Enligt EU-direktiv ska försöksdjur omplaceras om det är möjligt, men i Sverige avlivas nästan alla. Daniel Rolke berättar att det finns ett stort intresse för att börja utplacera i stället, så inte friska djur avlivas på rutin. 

Hur länge har ni arbetat med projektet Livet efter labbet?

– Vi började ordentligt för ett och ett halvt år sedan. Vi anordnade ett seminarium på Lunds universitet och bjöd in olika anläggningar som använder försöksdjur, forskare, djurhuschefer, veterinärer och liknande.

”Viss oro”

Efter seminariet har det på flera anläggningar tagits fram egna riktlinjer för utplacering av djur och en del laboratorier har själva börjat omplacera. 

– Det finns en viss oro för att utplacera tillsammans med djurskydds- och djurrättsorganisationer, för man vet inte hur det kan vinklas, hur publiciteten kan bli. Det är en process nu där vi försöker bygga tillit. Jill har fått vara exemplet för hur det skulle kunna gå till. Det har inte varit några klagomål på hur vi har hanterat det. Vår förhoppning är att vi ska få fler djur som blir utplacerade, säger Daniel Rolke.

Har det hänt att laboratorier eller de som kan lämna djur har kontaktar er?

– Det har absolut hänt att kontakten har tagits därifrån. Det finns väldigt stort intresse bland många, framför allt universitet, som använder försöksdjur. Nu arbetar vi med att gå ut med det här som något positivt. Men det finns fortfarande en viss rädsla för vad det skulle kunna väcka för reaktioner.

Vad är det för reaktioner de är rädda för?

– Man är väl rädd för att det ska vinklas på ett sätt så att anläggningarna framställs som väldigt negativa i sociala medier och media. Och att det kan väcka starka reaktioner hos folk som läser om de här djuren som har varit i djurförsök och kanske tar kontakt och uttrycker sitt missnöje. 

Men det finns inget kontroversiellt i att utplacera försöksdjur utan en väldig samsyn, menar Daniel Rolke. Det handlar inte om att vara för eller emot djurförsök, eftersom det gäller djur som har blivit över eller är lämpliga att placera ut efter avslutade försök. 

68 procent av svenskarna tycker att försöksdjur ska omplaceras när de inte längre används, enligt en Novusundersökning som utfördes på uppdrag av Animalkind i mars. Bland unga kvinnor är siffran ännu högre: 93 procent i åldern 18–34 år tycker försöksdjur ska omplaceras. 

Att ta fram riktlinjer för utplaceringar har ändå tagit tid och det krävs en del arbete innan ett djur lämnas över, med kontroller och godkännande. 

– Vi försöker minimera arbetet genom att säga att vi hittar hemmen, vi kommer och hämtar djuren och vi transporterar dem. Vi kontrollerar dem och gör allt det här jobbet. Så det enda de egentligen behöver göra är att lämna över djuren till oss.

Hur kändes det att hämta Jill?

– Det var faktiskt en jättefin känsla, nu när vi har jobbat med det här så länge, att få ut en kanin från det här laboratoriet. Det var också fint att se det enorma engagemang som fanns hos alla. Tänk att det är en liten kanin som har grävt sig in i så många personers hjärtan.

”Stort engagemang”

Många är intresserade av att få uppdateringar om hur det går för Jill. 

– Det känns som att det har väckt ett stort engagemang när man har kunnat sätta en individ på det här projektet Livet efter labbet. För oss är det en jättehärlig känsla.

Daniel Rolke berättar att synen på ett försöksdjur förändras hos forskare och personal när det lämnar laboratoriet. 

– Jag kan känna i fallet med Jill att hon gick väldigt snabbt från att vara en individ man refererade till genom ett nummer hon har tatuerat i örat till att vara lilla Jill.

Han tror att det kan bli aktuellt med fler omplaceringar innan sommaren. 

– Vi har två olika laboratorier som vi har kontakt med, som säger att så fort de får lämpliga djur så kommer de utplacera. Ibland så avlivar man många djur inför sommarsemestrar, eftersom det kostar att ha dem. Då har vi siktet lite inställt på de djuren som är lämpliga att kunna utplacera. 

Vilka djur kan det handla om?

– Det som jag tror skulle bli mest aktuellt här framöver är nog fler kaniner, råttor, marsvin. Möss till viss del, men många möss är genmodifierade och då vill de inte släppa iväg dem, för de är inte lämpliga ifall de skulle komma ut bland vanliga människor och andra möss.

De som är intresserade av att ta emot ett försöksdjur kan anmäla intresse. Sedan följer en adoptionsprocess med intervjuer. Animalkind håller på att bygga upp en databas med möjliga hem.

– I fallet med Jill gick det ganska snabbt. Då skulle hon helst hämtas inom tre dagar. Så vi vill vara förberedda, för det skulle kunna röra sig om flera djur.

Jill har fått vara lite av en försökskanin för projektet Livet efter labbet och Daniel Rolke tror att fler vågar utplacera när de ser att det går bra och det kommer mycket positiva reaktioner från allmänheten.

– Det här universitetet som vi har samarbetat med har sagt att de är intresserade av att även i framtiden utplacera djur hos oss. Så jag tror att det är en början där och att fler kommer följa efter när de ser att det faktiskt fungerar bra.