Är avslöjandet om det grova våldet mot kor på en stor mjölkgård på Öland enbart ett undantag i en kött- och mjölkindustri som i övrigt ser ut som i Arlas reklam ’Bregottfabriken’?
Arla har investerat stora summor i att få konsumenter att tro på välmående kor som håller morgonmöte, äter julbord och distansarbetar på ständigt gröna ängar men Djurrättsalliansens dolda kamera visar en annan verklighet. TV4 anger att de valt att publicera filmerna eftersom våldet vi ser på filmerna ”vittnar om ett större problem.” TV4 har tidigare avslöjat ett liknande fall där ett slakteri fått fortsätta trots upprepade brister vid kontroller, tills Djurrättsalliansen satte upp en dold kamera som visade hur grisar slogs medvetslösa med en kedja.
Under förra året var det endast drygt fem procent av kött- och mjölkgårdarna som besöktes av en djurskyddskontrollant. Även om kött- och mjölkföretagen gärna hänvisar till att de följer en av världens mest strikta djurskyddslagar går det inte att bevisa. Ingen djurskyddskontrollant är nämligen där för att titta mer än en gång vart tionde år eller så.
Det ovanliga med gården på Öland är att den faktiskt blivit kontrollerad. Trots kända brister om misskötsel av djuren har bonden ändå fått fortsätta, och Arla har fortsatt att köpa mjölk från gården. Först när bilderna på kor som slogs med en gödselskrapa kablades ut i riksmedia agerade man.
Inför julen uppmärksammar Aftonbladet en tio år gammal film, inte tagen med dold kamera utan av forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Eftersom slakteriet på förfrågan inte ville skicka nyare bilder beslöt Aftonbladet att publicera forskarnas film från 2015.
Filmen visar grisars panik när de hissas ner i det koldioxidfyllda schaktet på ett av landets största slakterier. Det forskarna såg var grisar som kissar och bajsar på sig i skräck när de tvingades fram mot hissen. Nere i hissburen slänger de sig mot väggarna i desperata försök att klättra upp. De kastar med huvudet och öppnar och stänger munnen eftersom gasen gör mycket ont att andas in. Skriken nerifrån schaktet är rena ångestskrik. Det kan inte räknas som ett enstaka missförhållande eftersom gasning med koldioxid är den tillåtna metoden för bedövning av 2,5 miljoner grisar vid slakt varje år.
Forskarrapporten beskriver att grisarna visar ”högsta nivå av rädsla och stress”. En av forskarna bekräftar för Aftonbladet att det ser likadant ut idag, ett decennium efter att filmen gjordes.
Hur kan det få fortsätta? En förklaring kan hittas i ett forskningsprojekt om djurskyddskontroller som pekar på att både djurskyddshandläggare och veterinärer blir avtrubbade (studenter är de mest nitiska). Samtidigt visar en analys av djurrättsdebatten att folk tänker ”det kan inte vara så illa annars skulle ju myndigheterna göra något åt det.” I detta dödläge kan medierapportering som visar en kontrast till reklamens förskönande bild vara avgörande.
Det är 30 år sedan jag läste i Norrbottens-Kuriren om grisens väg till julbordet och slutade äta djur.
Efter forskarnas skräckfilm från slakteriet blir det särskilt märkligt att se toppolitiker posera med korv.
