Sedan valfångst förbjudits har många arter återhämtat sig. Men nu står valen inför andra hot. Att sydkaparen föder färre kalvar är en indikation på att haven blir varmare, säger Stina Nyström på WWF.
Forskning från universitetet i Pretoria visar att valen sydkapare föder allt färre kalvar, vilket Syre rapporterat om. Valen migrerar från de kalla vattnen vid Antarktis upp till Sydafrikas kust, och minskningen i populationen kan ses som ett tecken på att havet blivit varmare och att tillgången på krill – valens viktigaste föda – har minskat. Sedan ett antal år kalvar sydkapare vart fjärde till femte år, istället för som tidigare ungefär vart tredje år, berättar Stina Nyström, sakkunnig med fokus på biologisk mångfald i hav och sötvatten på WWF. Det motsvarar en minskning på omkring 40 procent i kalvningsfrekvens
– Honornas kroppskondition har försämrats sedan 1980-talet. Det beror på minskad födotillgång av framför allt krill, som i sin tur hänger samman med uppvärmningen av haven och minskad havsis.
Lagrar energi
Sydkaparen är en så kallad ”capital feeder”, vilket betyder att den äter upp sig i de kalla, näringsrika vattnen och lagrar energi inför migrationen till varmare vatten där den parar sig och föder sina kalvar. Den är alltså mycket beroende av födoreserven, och det gäller även andra stora valar med samma beteende, till exempel den akut hotade nordkaparen som lever på norra halvklotet.
– Det finns bara omkring 350 individer kvar av nordkaparen. Den påverkas på liknande sätt av förändrad födotillgång, även om den migrerar mellan de kalla vattnen i nordvästra Atlanten och sina kalvningsområden längre söderut. Likt andra valar hotas nordkaparen också av kollisioner med fartyg och att den fastnar i fiskeutrustning – faktorer som tillsammans har bidragit till att populationen nu är på randen till utrotning, säger Stina Nyström.
Klimatförändringarnas konsekvenser märks snabbare i polarområdena, därför blir de också tydligare för de arter som lever där. Förr var sydkaparen hårt jagad, men efter att den började skyddas 1935 återhämtade den sig. Detsamma kom att gälla för andra valarter, när det globala valfångstmoratoriet infördes 1986. Men nu minskar bestånden igen.
– Det är en tydlig signal om att det kan gå åt fel håll för arter som man trodde hade återhämtat sig. De står inför andra hot än valfångsten.
Klimatregulator
Valarnas tillbakagång är även en varningssignal om större förändringar i havssystemen. Valarna är en del av det marina ekosystem där allt hänger samman, och som påverkas av klimatförändringarna genom uppvärmning, förändrade strömmar, minskad havsis och försurning. Men sydkaparen, likt andrastora valar, är också något av en klimatregulator i sig, berättar Stina Nyström.
– När valar söker föda på djupet och sedan kommer upp till ytan för att bajsa, frigörs näringsämnen i ytvattnet. Det fungerar som gödning för plankton som i sin tur binder koldioxid. När valar dör och sjunker till botten fungerar deras kroppar också som naturliga reservoarer för kol. Det är lätt att glömma, men även havets största djur påverkar klimatet – och hjälper till att hålla det i balans, säger Stina Nyström.
Sydkapare
Arten lever i subpolära och tempererade havsområden på södra jordklotet och kan vanligtvis ses i närheten av Sydamerika, södra Afrika, Australien och Nya Zeeland. Under vintern flyttar den till varmare områden för att fortplanta sig, och under sommaren vistas den i kalla regioner med mycket föda. Den är normalt 18 meter lång och väger runt 80 ton.
Honan är dräktig i ungefär ett år och föder sin kalv under senvintern eller våren (juni till november).
Dess engelska namn är Southern right whale, ett namn som kommer sig av att den ansågs vara ”rätt” val att jaga, på grund av sitt kött och höga oljeinnehåll. Att den uppehåller sig i vikar och skyddade kustområden gjorde den också till ett lätt byte.. Den är skyddad sedan 1935 och beståndet uppskattas idag till cirka 12 000 individer.
Wikipedia, Australian museum, WWF
