Än i dag pågår oetiska djurförsök bakom stängda dörrar. Men tack vare ett cellodlingsmedium, helt fritt från djurproteiner, kan vi i framtiden skapa en djurfri forskningsmiljö, skriver Johanna Månsson.
DEBATT. Vi är mössen, aporna, grisarna – vi som aldrig får välja. Vi är de så kallade ”försöksdjuren”. Ni testar på oss, opererar oss, tar vår syn, våra organ, våra liv. I era ögon är vi bara material. I våra kroppar känns varje nål, varje snitt, varje gång vi blir “förbrukade”.
Ni säger att ni gör det för vetenskapens skull. Men vetenskap utan etik är bara maktmissbruk. Låt oss inte glömma: även under andra världskriget gjordes “forskning” – på människor, utan samtycke. Då kallade ni det ondska. Men när det gäller oss ickemänskliga djur fortsätter ni. Fortfarande. Bakom stängda dörrar.
Men framtiden behöver inte se ut så här.
Professor Stina Oredsson vid Lunds universitet har visat vad verklig framstegsvilja innebär. Hon har utvecklat ett cellodlingsmedium helt fritt från djurproteiner – ett alternativ till det kalvfosterserum som använts sedan 1950-talet. Med hjälp av mänskliga proteiner, framtagna genom genteknik, skapas en exakt, etisk och djurfri forskningsmiljö.
Inte nog med det – hon ger bort sitt “recept” gratis. För att forskningen ska vara tillgänglig. För att ingen kalv ska behöva dö för att en cell ska växa. Den här banbrytande forskningen är finansierad av Forska Utan Djurförsök – en svensk stiftelse som genom gåvor och arv driver utvecklingen mot en modern, etisk vetenskap.
Och för oss som redan använts som redskap i laboratorier? Det finns människor som inte har glömt oss. Exempelvis Animalkind Sverige arbetar ideellt för att ge tidigare ”försöksdjur” ett nytt liv – i kärleksfulla hem. De blottlägger också det som göms bakom välpolerade fasader: övergreppen, lidandet, normaliseringen.
Vi är inte resurser. Vi är liv.
Det är dags att lämna våldet i historien.
Det är dags att se på forskning med nya ögon – era egna.
Och det är dags att stå upp för dem som aldrig fått chansen att säga nej.
