Polynesisk havslöpare har återvänt till en avlägsen ö i Stilla havet den hotade stormfågeln övergett för mer än hundra år sedan. Det efter en lyckad naturvårdsinsats som tagit hjälp av drönare.
Polynesisk havslöpare lever den största delen av sitt liv till havs och häckar på små vulkaniska öar runt om i Stilla havet. Invasiva råttor har fått fågelartens population att minska till att idag bestå av mellan 200 och 1000 häckande individer. Enligt Internationella naturvårdsunionen är den starkt hotad. Men nu har en lyckad naturvårdsinsats fått fågeln att återvända till en av de obebodda öar som fågeln övergett i Franska Polynesien, rapporterar Mongabay.
”Ekosystemet kan återigen frodas”
Insatsen som fick fåglarna att återvända lyfts som innovativ av tidningen som bevakar frågor som rör naturvård och biologisk mångfald världen över. Tidigare försök att utrota de råttor som ätit upp fåglarnas ägg har gått bet, på grund av den svåra terrängen med branta klippor. Men den här gången använde sig naturvårdare av drönare för att sprida det råttgift, som tillsist fick bort råttorna som en gång följt med sjöfarare dit. Men ett problem återstod. Hur skulle den lockas att återvända? Naturvårdarna bestämde sig för att spela in ljudet från andra kolonier och spela upp det från högtalare drivna av solceller. Inom loppet av tre veckor dök fåglarna upp i de kameror som installerats för att övervaka om det skulle bli någon återkolonisering.
– Anmärkningsvärda framsteg som ger hopp för framtiden, konstaterar markägaren Tehotu Reasin, i ett uttalande.
En framgång, han poängterar, inte bara gynnar stormfåglarna.
– Dessa sjöfåglar för med sig viktiga näringsämnen från havet till ön, som sedan faller ner i den omgivande havsmiljön och gynnar fisk och koraller. Hela ekosystemet kan återigen frodas.
Framgångar också i Sverige
Även i Sverige har flera lyckade projekt fått fåglar att återerövra marker som tidigare förlorats på grund av människans påverkan. Bland de mest anmärkningsvärda återkomsterna är pilgrimsfalkens. År 1972 hade pilgrimsfalken redan några tuffa decennier bakom sig, den hade jagats, plundrats på sina ägg och överlevt två världskrig. Men det var våra miljögifter som slutligen höll på att ta knäcken på arten. Äggen de värpte på klippkanter och myrar, var så tunna att de istället för att omfamnas av föräldrarnas värme krossades. Hur falken som har en dykhastighet på över 300 kilometer i timmen kom tillbaka från avgrundens rand kan du läsa om här.
Den vita Storken som övergav Skåne på 1950-talet är också på väg tillbaka genom en enveten och ihärdig kamp av eldsjälarna bakom Storkprojektet. Nyligen inledde också en rad organisationer ett arbete för att få tillbaka den svarta storken. Också den en fågel som tvingats bort, på grund av oss.