Zoom

Förgiftad och jagad – så kom pilgrimsfalken tillbaka från utrotningens rand

Pilgrimsfalken har varit en följeslagare i Lars Lekséns liv - som sjuåring ringmärkte han sin första falk och i helgen kan han tillsammans med andra frivilliga naturvårdare fira att fågeln åter igen finns från Boden i norr till Skåne i söder.

Pilgrimsfalkens ägg var så tunna att de krossades i samband med ruvning. Då, 1972, bestämde sig några entusiaster för en räddningsinsats. Femtio år senare firas arbetet med att få tillbaka vår snabbaste fågel som en sällsynt framgångssaga.
– Det är häftigt, säger Lars Leksén, representant för Pilgrimsfalk Sveriges styrgrupp.

Det är ont om goda nyheter på naturfronten. Ändå finns de där, runt om i världen. Arter som studsat tillbaka precis innan de utplånats. För femtio år sedan var det inte mycket som talade för att pilgrimsfalken skulle överleva oss. Med en dykhastighet på över 300 kilometer i timmen, var det inte många fåglar som kunde undgå deras dödande nackbett. Men mot människans påfund stod den sig slätt.

År 1972 hade pilgrimsfalken redan några tuffa decennier bakom sig, den hade jagats, plundrats på sina ägg och överlevt två världskrig. Men det var våra miljögifter som slutligen tog knäcken på arten. Äggen de värpte på klippkanter och myrar, var så tunna att de istället för att omfamnas av föräldrarnas värme – krossades.

Vingslag för vingslag kom den tillbaka

DDT som pekades ut som en av orsakerna, hade precis förbjudits – men PCB – en annan farlig grupp av miljögifter, var ännu laglig att använda i nya produkter. Samtidigt bestämde sig några eldsjälar för att ta upp kampen om artens fortlevnad i Sverige.

Till att börja med fick de spröda äggen tas om hand och kläckas i speciella kläckningsmaskiner. Ungar samlades in från flera länder i bland annat Finland, Tyskland och England för att bygga upp en fungerande avelsverksamhet, vars ungar sedan placerades ut runt om i Sverige. Vingslag för vingslag, etablerade sig falken – från Boden i norr till Skåne i söder. Först ökade antalet sakta, från ett fåtal häckande par 1972, till ett tiotal i början av 1990-talet.

– Sedan tog det fart, berättar Lars Leksén, representant för Pilgrimsfalk Sveriges styrgrupp.

Motgången – folkära falkar förgiftades

Våren 2012 var antalet häckande par uppe i runt 275. Men samma år skulle sagan ta en mörk vändning. I Kristanstad hade ett av paren blivit lokala celebriteter och via en webbkamera kunde allmänheten följa deras bestyr med att dra hem mat och ta hand om de tre fågelungarna. På så sätt blev falkfamiljens vardag Kristanstadsbornas vardag. Men så hittades falkhanen död, intill en kyrka. Efter att veterinärer vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), satt kniven i falken och skickat iväg proverna för undersökning, kunde dödsorsaken slås fast – mördade. Tillvägagångssättet var utstuderat. Duvor hade fått giftet Carbofurani insmetat i nacken, som pilgrimsfalkarna sedan fått i sig när de satt klorna i dem. Ungarna i boet hade börjat flyga, men var fortfarande beroende av att få mat från sina föräldrar. En månad senare stod det klart att hela familjen utplånats av en eller flera gärningsmän, som än i dag undgått rättvisan.

Två år senare upprepades mönstret i Båstad, en pilgrimsfalk hittades död, förgiftad av samma gift. Om fler, mindre kända falkar, gått samma öde till mötes, är det ingen som vet.

– När vi hittar en falk, så kanske det är 50 andra som vi inte hittar, de försvinner i naturen, säger Lars Leksén.

"Hoppfullt"

Men trots de lokala tragedierna, är det inget som visat sig äventyra pilgrimsfalkens framtid i Sverige. I dag har antalet häckande par stigit till omkring sex hundra. För Lars Leksén som sedan sju års ålder ägnat sig åt att ringmärka fågeln, från vildmarken i norr till Limhamns kalkbrott i Malmö, är det särskilt glädjande. En annan orsak till glädje är att intresset för Pilgrimsfalkarna är större än på länge. Den sammansvetsade gruppen på sju personer som i årtionden arbetat för att återetablera arten i Sverige har idag hjälp av mellan 300-400 personer, som var och en håller koll på lokala häckande par.

– Det allmänna naturintresset har växt, konstaterar Lars Leksén.

Hoppfullt, i och med att det var naturintresset som fick några naturentusiaster att en dag bestämma sig för att arten skulle ha en framtid i Sverige. Idag, ökar populationen med 10-15 procent per år och kan med tiden gå från sårbar till livskraftig. Om historien inte tar fler oväntade vändningar. Samtidigt är pilgrimsfalken själv det främsta verktyget för att förhindra att en miljökatastrof som den som orsakades av PCB, kvicksilver och DDT inte upprepar sig igen. Som toppredator ansamlas de miljögifter som återfinns i miljön i deras kroppar – och de blir de första att påverkas och senare dö. Därför undersöks numera alla ”rötägg” och kommer det oroväckande signaler om nya miljögifter, beslutar Naturvårdsverket och SVA att blodprover skall tas på ett antal falkungar, för att snabbt kunna ta reda på vilka gifter som finns i naturen.

– En bra miljöindikator, konstaterar Lars Leksén.

Falken tog "chansen"

Men framgångssagan innehåller också en viss dos tur. Även om kemikalier är en av orsakerna till att arter nu försvinner i en rasande takt runt om i världen, är den främsta orsaken att vi förstör deras livsmiljöer. Men skrevor och undanskymda platser dit falkarna kan flyga finns det ännu gott om, så också de bytesdjur de jagar – i första hand fåglar.

– Vi skapade förutsättningarna för pilgrimsfalken, den tog det, säger Lars Leksén.

Den 15–16 oktober kommer Pilgrimsfalk Sverige att fira 50-årsjubileum på Nordens Ark i Bohuslän, tillsammans med många av de som varit med och arbetat i fält för att rädda fågeln.

Läs mer: 

Drastisk minskning av vilda djur hot mot människans livsvillkor

Sista prövningen för hyllat storkprojekt

Parisavtal för naturen ska slutas

Enligt den mellanstatliga organisationen IPBES förlorar vi nu natur och arter i en takt som aldrig tidigare skådats under människans tidevarv. För att vända utvecklingen, ska ett globalt naturavtal slutas i år mellan världens länder. Det har kallats ett ”Parisavtal” för naturen, då man hoppas att det ska bli lika betydelsefullt för den biologiska mångfalden som det avtal som slöts i Paris 2015, blivit för klimatarbetet. Efter att ha flyttats fram flera gånger, står det nu klart att de sista förhandlingarna ska ske i Kanada i december. Att är möjligt att få tillbaka arter, råder det ingen tvekan om – däremot om den politiska viljan finns.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV