Miljöorganisationen Pesticide action network riktar idag stark kritik mot de EU-guider som används för riskbedömning mot arter som bekämpningsmedel inte är avsedda för – men som ändå drabbas när fält besprutas.
– Jag är själv kritisk till delar av den regulatoriska riskbedömningen, säger Maj Rundlöf, expert på humlor och forskare vid Lunds universitet.
Som Syre rapporterat idag sågar miljöorganisationen Pesticide action network (PAN) EU:s skydd mot arter som blir oavsiktligt dödade av bekämpningsmedel, i samband med att fält besprutas.
– De här vägledningarna har inte stoppat ett enda bekämpningsmedel från att nå EU:s marknad, säger organisationens generaldirektör Martin Dermine till Syre.
I den rapport organisationen släppt idag är de också kritiska mot det förberedande arbete som påbörjats och som ska leda till nya uppdaterade riktlinjer för riskbedömningar avsedda att skydda leddjur, såsom fjärilar, spindlar och skalbaggar. Forskaren Maj Rundlöf på Lunds universitet har själv deltagit som oberoende expert i att ta fram en ny guide för hur påverkan på bin ska riskbedömas.
– Jag känner mig lite kluven när jag ställs inför den här typen av kritik, säger hon.
Vill se bättre övervakning
Att lösa det med mer detaljerade, krävande och omfattande regulatoriska riskbedömningar är inte alltid det bästa, enligt Maj Rundlöf. Självklart ska det finnas sådana som fångar upp stora risker, säger hon. Men eftersom det är ”nästan omöjligt att göra stora fältstudier i rätt skala och förutsäga användningen av bekämpningsmedlet” tycker hon att det vore bättre med en mindre krånglig riskbedömning, i kombination med en genomtänkt övervakning av de ämnen som godkänns.
– Då kan man se hur ämnena beter sig i miljön och hur det går för de här icke-målorganismerna som vi vill ha kvar. Ha en årlig uppföljning av godkänd användning och dess konsekvenser, där information från miljöövervakning kan användas för att revidera beslut om växtskyddsmedels användning. Då skulle jag känna mig mycket mer bekväm med hela riskbedömningsystemet, för då finns den här feedbacken från verkligheten.
Kanske någon gång i framtiden
Myndigheterna skulle då också lättare kunna upptäcka effekter som annars är svårstuderade, så som effekter på organismernas reproduktion och beteende, som kan ha påverkan på populationers fortlevnad och ekosystemets funktion. Maj Rundlöf tar neonikotinoider som exempel. Ämnena gick igenom de processer som behövs och hamnade på EU:s marknad. Först flera årtionden senare kunde flera studier koppla ihop användningen med allvarliga effekter på vilda bin och humlor. Fyra av ämnena har nu förbjudits inom EU.
– De hade sidoeffekter på vilda bin och stannade kvar i miljön, vilket inte var uppenbart givet den riskbedömningen som gjordes enligt dåvarande guidedokument, säger Maj Rundlöf.
Med bättre uppföljning och övervakning skulle påverkan ha kunnat fångas upp tidigare och effekter på både lantbruk och bin varit mildare, tror hon. Men Maj Rundlöf tror inte att alla håller med – och ett sådant system är ännu inte aktuellt.
– Men kanske någon gång i framtiden.
Den uppdaterade vägledning för bin som Maj Rundlöf arbetat med som utomstående expert ligger nu hos EU-kommissionen för beslut. Så skulle den kunna hindra en ny ”neonikotinoid-händelse”? Nytt är att den inte bara omfattar honungsbin, så som den tidigare – utan också solitärbin och humlor. Hade den varit på plats när de ämnena godkändes, tror hon att i alla fall de ämnena skulle ha stoppats redan där.
– Jag tror att den skulle fångat upp de tre neonikotinoiderna som först begränsades inom EU, speciellt eftersom den har med andra arter än honungsbin så som solitärbin och humlor och under mer verklighetsnära fältförhållanden. Det var där effekten syntes.