Sveriges kommuner och regioner (SKR) och Arbetsgivarverket vänder sig i en gemensam skrivelse, hemställan, till regeringen för att få möjlighet att drogtesta offentliganställda på samma villkor och i ”samma omfattning som gäller på den privata sektorn av arbetsmarknaden”.
I den privata sektor kan drogtester i princip genomföras både slumpmässigt och på förekommen anledning.
De båda organisationerna skriver att de nuvarande skillnaderna i möjligheterna till drogtestning framstår inte som rimliga och att regeringen därför bör överväga en reglering som gäller samtliga anställda inom offentlig sektor. Något som i så fall skulle bygga på tillägg eller ändringar i lagen om offentlig anställning, LOA.
– Från våra båda arbetsgivarorganisationer anser vi att behovet måste ses utifrån den offentliga sektorns demokratiska roll, där allmänheten ska kunna känna ett högt förtroende och tillit till verksamheten, säger Hanna Schmidt, chefsjurist på Arbetsgivarverket, i en kommentar.
Vad säger lagen om drogtester?
- Det finns ingen särskild lag i Sverige som reglerar drogtester, men det finns rättsfall från Arbetsdomstolen. Två exempel där arbetsgivaren fått rätt gäller Oskarshamns kärnkraftverk och ett företag som uppförde byggnadsanställningar på hög höjd.
- Säkerhet och risk för olyckor eller skador är tungt vägande för arbetsgivarens möjlighet att kräva att de anställda gör tester och i förlängningen ha rätt att säga upp en person som vägrar. En förutsättning är att testerna ska genomföras på ett sätt som är säkert medicinskt och ur sekretessynpunkt.
- I vissa branscher, som transport, kan drogtester vara inskrivna i lokala kollektivavtal, vilket ger arbetsgivare möjlighet att genomföra tester som en del av anställningsvillkoren.
- I kommuner och regioner gäller att arbetsgivaren ska kunna visa på att det finns vissa krav i verksamheten som motiverar detta, det kan gälla till exempel trafik och räddningstjänst.
- 6 § Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i andra fall än som avses i 4 och 5 §§. Var och en är dessutom skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.
