”I Sverige är vi stolta över kvinnors rättigheter. Eller synen på homosexuella. Det har varit en kamp, men nu ser vi tendenser till krafter som vill motarbeta den”, sa den nya integrationsministern Mats Persson (L) i en intervju med Aftonbladet förra veckan.

Man skulle kunna tänka sig att han syftade på samarbetspartiet Sverigedemokraterna – ett parti där ledande företrädare som Kent Ekeroth på fullt allvar har hävdat att Pridefestivalen legitimerar pedofili och där andra har kallat ”den homosexuella livsstilen” för ”destruktiv”. Ett parti som fram tills för bara några år sedan ville begränsa aborträtten till tolfte veckan och som röstat emot EU:s konvention om att bekämpa våld mot kvinnor. 

Men det är, som ni kanske har anat, inte SD han syftar på utan ”islamistiska krafter”. För att motverka detta vill han och Tidöregeringen nu kartlägga invandrares värderingar. 

Kartläggning och jämförande värderingar har gjorts tidigare, och därför vet vi redan att det – på ett generellt plan – finns kulturella skillnader i till exempel synen på homosexualitet, abort och skilsmässa mellan personer födda i Sverige och personer som nyligen har invandrat, men också att det sker en anpassning över tid. En årlig kartläggning kommer antagligen inte att förändra den bilden. 

Det känns märkligt att ens behöva skriva det här, men att det på ett generellt plan finns skillnader betyder förstås inte att alla invandrare hyser homofobiska och kvinnofientliga värderingar. Likaså kan man inte hävda att den här typen av värderingar skulle vara specifikt kopplade till islam, även om det är lätt att få den bilden när man lyssnar till debatten. Precis som inom kristendomen finns det ett extremt stort spann inom islam, från de allra mest fundamentalistiska till de mest progressiva. 

Det mest intressanta är kanske inte mätningen i sig utan vad man ska göra med resultatet, och där är Mats Persson högst otydlig. 

”Rent principiellt driver regeringen en politik där vi vill ha tydlighet kring vilka värderingar som gäller. I Sverige tar män och kvinnor varandra i hand. Det är en grundläggande norm som vi har i det svenska samhället. Man förväntas leva upp till den normen.”

Han berömmer alltså sig själv och regeringen för att vara väldigt tydliga, men lyckas samtidigt inte nämna något mer exempel än att det är viktigt att ta i hand. Frågan är också om det ens kan kallas för en värdering. och, i sådana fall, hur typiskt svensk den är. Och om vi nu kommer fram till att det är en ”svensk värdering” – hur i herrans namn ska vi implementera den? Genom att införa obligatoriska handskakningskurser för alla nyanlända? 

Det finns få saker som är så djupt rotade i människor som kultur och religion. För Sverige tog det många decennier av kamp innan kvinnor fick rösta och erhålla andra rättigheter som tidigare bara varit förbehållna män, och så sent som 1979 klassades homosexualitet som en sjukdom. Att tro att någon som vuxit upp i en djupt patriarkal och homofobisk miljö ska göra samma resa på nolltid är kanske inte något vi kan kräva. Men även den som inte har progressiva värderingar har rätt till skydd och trygghet. 

Problemet med den här undersökningen är att den med största sannolikhet kommer användas som ett argument i debatten för att slå fast att invandrare inte är som ”vi” och att de därför inte borde få komma hit. Målet är inte integration utan att förstärka den spricka som redan finns och att upprätthålla skillnaden mellan ”vi” och ”dom”. Med ”liberaler” som Mats Persson behöver inte SD någon plats i regeringen.