Anhörig: “Om mina barnbarn dör skyller jag det på Sverige (del 2)

För de kvinnor och barn som kom tillbaka till Sverige under 2021-2022 har organisationen Repatriate the children (RTC) fungerat som en stödfunktion för mottagande och återintegrering av familjerna.

RTC grundades av bland annat Patricio Galvez, vars dotter hade rest ned till Syrien. Hon och hennes man, den svenske terroristen Michael Skråmo, dödades under striderna när det så kallade kalifatet besegrades och lämnade efter sig sju föräldralösa barn som hamnade i fånglägret al-Hol.

Det var mycket på grund av Patricio Galvez envetna kamp att rädda barnbarnen som frågan kring barnen kom upp på agendan igen och fick politikerna att reagera.

Hur det gick till när Patricio Galvez reste ned till den kurdkontrollerade staden Erbil i Irak och på egen hand försökte få ut barnen ur Syrien har beskrivits i dokumentärfilmen Children of the enemy som har gått på SVT.

RTC menar att barn inte kan hållas ansvariga för sina föräldrars handlingar och att Sverige har en skyldighet enligt Barnkonventionen att se till att de skyddas från våld, diskriminering och övergrepp.

Till Syre berättar RTC att det är av yttersta vikt att skydda alla barn, inte bara de svenska.

– Om vi ska jobba mot terrorism så måste vi hitta strategier för att hantera de barn som finns kvar i nordöstra Syrien. Vi ser att den enda hållbara lösningen är att ta hem barnen och erbjuda dem trygghet, säkerhet och hopp. Det finns en stor risk att de radikaliseras om de lämnas kvar. För dem har inte kriget tagit slut, det är fortfarande ett konfliktområde där det pågår turkiska bombningar och olika attacker från IS för att försöka frita fångarna, säger en talesperson.

Samordnat mottagande

RTC följer upp de kvinnor och barn som har fått komma hem till Sverige. En rapport, som organisationen har sammanställt, visar på hur viktigt ett samordnat mottagande är för barnens chanser till att rehabiliteras och integreras igen i en svensk kontext. Här krävs att myndigheter och civila aktörer inklusive religiösa institutioner samarbetar för att stödja och motverka radikalisering, berättar talespersonen.

– Barnen har lidit stort i kriget och sedermera fånglägren i Syrien. Det viktigaste när de får komma till Sverige är stabilitet och trygghet. Vi ser att det gynnar barnen när deras familj inkluderas till att vara del av planeringen för återintegrering.

– När barnen och kvinnorna landade i Sverige fanns socialtjänsten där för att omhänderta barnen. Vad läkare, barnpsykologer och andra tjänstepersoner har sett är att barnen har återhämtat sig bättre när de har fått återförenas med sina mödrar som under deras fångenskap i Syrien varit deras enda trygghet.

Kvinnor som har hämtats hem från lägren har utretts för krigsbrott men samtliga misstankar är avskrivna och utredningarna är nedlagda. En kvinna som återvände till Sverige på egen hand i ett tidigare skede har åtalats och dömts till sex års fängelse för krigsbrott, berättar talespersonen.

En rädsla som har funnits i samhället är att de personer som har radikaliserats och deltagit i terrorsekten IS ska fortsätta utgöra en fara i Sverige om de tas hem, antingen genom att planera och genomföra terrordåd eller som spridare av propaganda för att få andra att begå terrordåd.

Den typen av farhågor har inte besannats vad det gäller kvinnorna som RTC varit i kontakt med. Här verkar det som att kvinnorna har börjat att återgå till ett normalt liv i Sverige.

–– Några har fått jobb och andra studerar, de är alla självförsörjande. De har börjat om i livet, och väljer ett liv fritt från våld och extremism. Även för barnen har det gått förvånansvärt bra, de går i förskola och skola, har vänner och fritidsaktiviteter.

Fruktansvärd ovisshet

Samtidigt som det från svenskt håll händer väldigt lite efter regeringsskiftet fortsätter andra länder att hämta hem sina medborgare. Det amerikanska utrikesdepartementet rapporterade i december att USA har hjälpt autonoma kurdiska styret i arbetet att repatriera över 3500 personer från fjorton olika länder under 2023. Året innan var det ungefär 3000 personer som fördes ur lägren tillbaka till sina hemländer. Siffrorna visar på att processen fortsätter på andra håll i världen.

I lägenheten hemma hos Samir har teet kallnat. Han pekar på ett sovrum där hans äldsta dotter bor för tillfället.

Samirs ögon tåras. Han har berättat sin berättelse förut både för journalister och för säkerhetspolisen, men det gör fortfarande ont.

– Varje dag tänker jag på det här och skyller på mig själv för vad som har hänt. Jag kan inte förlåta min son för att han reste, men nu vill jag bara se en lösning på denna omöjliga situation. Jag längtar efter min son och välkomnar honom hem.

Han tycker att det första som måste göras är att barnen räddas.

– Om mina barnbarn dör skyller jag det på Sverige för det finns alla möjligheter att hämta hem barnen och mammorna.

Ett av hans barnbarn har redan tagits hem tillsammans med sin mamma, det var barnet från första äktenskapet som sonen hade med en kvinna som har svenskt medborgarskap. Både barnet och kvinnan har integrerat sig efter hemkomsten. Samir håller kontakt med henne för barnets skull.

– Jag har pratat med henne och frågat hur hon kunde åka ned dit till den där hemska terrorsekten, men hon säger bara att hon blev lurad. Hon var ung och dum, precis som många av de andra unga kvinnorna, de ville ha ett äventyr och trodde att de skulle göra något gott genom att bygga ett nytt muslimskt land. När de väl kom dit insåg de direkt att de hade gjort fel och ville åka hem men fick inte det, säger han.

För de återstående barnen och deras mamma är det mer komplicerat eftersom Sverige har återkallat hennes permanenta uppehållstillstånd.

Tyst från regeringen

Sedan den senaste repatrieringen i maj 2022 har det inte kommit några besked från officiellt håll vad som händer med svenskarna som är kvar i lägren och fängelserna. När Syre efterfrågar information från Utrikesdepartementet om barnens hälsoläge svarar det enbart via mejl:

– För närvarande pågår en beredning om det fortsatta arbetet i denna fråga. I denna del hänvisas till Utrikesministerns pressekreterare, Anna Erhardt, skriver Nina Kefi presskommunikatör vid Utrikesdepartementet.

Hon bifogar ett svar från departementets presstjänst:

“Enligt UD:s uppgifter finns det i Roj-lägret tre kvinnor och fem barn med förmodad koppling till Sverige. UD har inga bekräftade uppgifter om att kvinnor och barn med koppling till Sverige finns i al Hol-lägret. Vad gäller svenska män som befinner sig i nordöstra Syrien har UD inga ytterligare kommentarer”.

Till Syre skriver UD att Sverige inte har för avsikt att hämta hem de vuxna svenskar som rest till Syrien för att strida för IS:

“UD har sedan 2011 haft den starkaste formen av avrådan för resor till Syrien, inklusive en uppmaning att lämna landet. Ett stort eget ansvar faller givetvis på de vuxna individer som trots detta valt att resa till Syrien. Enligt UD:s uppgifter har totalt 41 barn som vistats i läger i nordöstra Syrien kommit till Sverige mellan 2019 och 2022. Vid barnens ankomst har de tagits om hand av sociala myndigheter och fått vård. Brottsutredningar har inletts mot kvinnor som ankommit till Sverige från nordöstra Syrien”.

Vad det gäller de vuxna männen som misstänks för samröre med terrorgrupper är det UD:s uppfattning att “ansvarsutkrävande för brott begångna av personer med koppling till IS ska i första hand ske i regionen”, det vill säga, i samma områden som kurderna kontrollerar men som inte erkänns som en egen stat.

Svaret från Utrikesdepartementet visar att svenska myndigheter känner till att Samirs barnbarn fortfarande finns kvar i flyktinglägren, även om den officiella benämningen är att familjen har en “förmodad koppling till Sverige”.

Syre har även sökt utrikesminister Tobias Billström för ett klargörande hur regeringen ser på barnens status men har inte fått något svar.

För de anhöriga har en moment 22-situation uppstått. Enligt Sverige ska männen ställas inför rätta i regionen för att avgöra om de har begått brott eller inte, men samtidigt är Sveriges inställning att inte erkänna det autonoma kurdiska styret, eller vilja bidra till en tribunal.

Politiskt död fråga

För Samir kommer inte Utrikesdepartementets svar som någon nyhet. Han förstår att de flesta svenskar ser på dem som reste till Syrien med avsmak och rädsla, eftersom de kopplas ihop med IS. Terrorsekten stod för något avskyvärt och deras handlingar går inte att ursäkta eller förlåta.

– Vi vill väcka samhällets sympati så att folk förstår vår situation och att våra barn och barnbarn är helt rättslösa. Människor kan inte hållas utomrättsligt frihetsberövade, alla människor är oskyldiga innan de har dömts, säger han.

Han tycker att den bild som sprids i medierna av personerna som reste till Syrien inte stämmer och att de klumpas ihop till en enda massa. Det är därför det är så viktigt att faktiskt ta hem alla svenska medborgare och låta dem gå igenom en juridisk process.

– Det är otroligt viktigt för oss anhöriga att göra skillnad på de som faktiskt gick med i IS och begick brott och de av våra ungdomar, som lurades av lögnerna av skickliga rekryterare, reste ned dit och fastnade för att det var krig.

– Det sprids en nidbild av de här människorna, man demoniserar dem. Det är en sorts rasism, om de var blonda svenskar så hade Sverige tagit hem sina medborgare för länge sedan.

Det smärtar honom att det här har blivit en död fråga politiskt sett. Särskilt när det kommer till barnen, vars öde snabbt kunde lösas eftersom det kurdiska styret arbetar hårt med repatrieringsfrågan och har sagt att barnen och mammorna kan resa så fort Sverige är redo att ta emot dem.

Under de senaste åren har utspelen tvärtom gått åt andra hållet med hårdare tag, bland annat har Liberalerna, Moderaterna och Sverigedemokraterna tidigare öppnat upp för att dra in medborgarskapet för IS-terrorister med dubbelt medborgarskap.

– Jag är säker på att min son Yosef inte utgör något hot. Om någon har begått ett brott, låt dem utredas! Men låt dem inte bara sitta och ruttna bort i vidriga läger utan att vi familjer får veta någonting.

Läs första delen av reportaget här: