Även om ingen ny kärnkraft byggs har vi avfall och uttjänta kärnkraftverk kvar att förvalta. Varken kärnkraften eller det den lämnar efter sig är förenligt med förekomsten av krig och terrorism, skriver Johanna Deinum på Under ytan. Essän publiceras i två delar varav det här är den andra.
Del 1 av artikeln publicerades den 27 december.
Platser för mellanlagring av högaktivt kärnavfall, HLW, finns utspridda över hela jorden och på många ställen har lagringskapaciteten uppnåtts. I Sverige finns i det centrala mellanlagret 7 850 ton för närvarande från svenska kärnkraftverk. Inom EU lär det finnas 60 000 ton HLW och totalt i hela världen närmare 400 000 ton i januari 2022. Kommersiella kärnkraftverk i USA har producerat mer än 88 000 ton HLW från använt kärnbränsle.
Dessa mellanlager kräver kontinuerlig kylning. Det finns ju alltid en potentiell risk för läckage från dessa lager. Hur man än sköter mellanlagringen blir det stora kostnader i många år. Materialet är farligt i en miljon år framöver; Homo sapiens har endast funnits i max 300 000 år! Dessa platser kräver därför kontinuerlig tillsyn och en fungerande samhällsstruktur i miljoner år. Även om mellanlagring i Sverige sker 30 meter under jorden i stora vattenbassänger är lagringen i många länder ovan jord i öppna bassänger, till exempel i Sellafield i UK. Enligt Simon Reeves tv-program arbetar där 10 000 människor med att bevaka och försöka klassificera vilka typer av radioaktiva ämnen som finns lagrade där. Nyligen visade The Guardian att Sellafields före detta kärnkraftverk, som nu är Europas farligaste lager av atomsopor, har ett förvärrat läckage från en enorm silo av radioaktivt avfall som kan utgöra en risk för allmänheten. Norge är oroat då det ligger i den förhärskande vindriktningen.
Högre frekvens av cancer
Även produktionen, nedläggning och förnyelse av kärnvapen lämnar mycket HLW. I USA på Hanford site finns rester kvar efter kärnvapen som tillverkades under det kalla kriget. 200 000 kubikmeter HLW finns i flytande form i underjordiska tankar som redan på 60-talet konstaterades att ha börjat läcka. Många tidiga säkerhetsprocedurer och metoder för avfallshantering var otillräckliga. Detta resulterade i att betydande mängder radioaktivt material släpptes ut i luften och i Columbiafloden mellan 1944 och 1971 vilket medförde högre cancerfrekvens omgivande områden. Informationen om denna typ av HLW är inte lika offentlig som det som härrör från själva kärnreaktorverksamheten.
Både ett fungerande kärnkraftverk och mellanlagringen av HLW behöver kontinuerlig kylning, vilket kräver energi (el) och ett kylmedel. Allt detta kräver aktiva insatser från samhällen som fungerar. Om, som i somras, långvarig torka i Frankrike gör att vattnet från en flod inte längre kan användas för kylning innebär detta, förutom driftsstopp, också en förhöjd säkerhetsrisk. Därmed kan man inte heller påstå att kärnkraft är en pålitlig bas för elförsörjningen.
Fred och lönsamhet
Det påpekas aldrig i ”våra” medier att även dessa (mellan)lagringsplatser i krigstid är strategiskt mycket sårbara. Enbart en konventionell bomb kan åstadkomma stora skador. En vätebomb på exempelvis 500 000 ton TNT på låg höjd över ett mellanlager där HLW lagras torde skapa storskalig spridning av väldiga mängder radioaktivt material över enorma områden. Dessa blir obrukbara eller obeboeliga för hundratals år. IAEA (International atomic energy agency) utryckte berättigad oro för ”nuclear terrorism” när Ryssland intog kärnkraftverket i Zaporizjzjia i Ukraina. Nyligen visades att i det pågående kriget i Ukraina är ett flertal kärnkraftverk i fara och har varit utsatta för attack.
En sak till, när det gäller Sverige, är att all verksamhet både när det gäller själva kärnkraftverken, avfallshantering och avveckling nu drivs i aktiebolagsform. Även om staten har formulerat ett ”regelverk”, betyder det att om verksamheten i ett bolag är ”olönsam” går aktiebolaget i konkurs. Därmed försvinner ägaransvaret. Vem städar upp och vem ”ansvarar” då för säkerheten? Skattebetalarna förstås, om det finns några kvar.
Det krävs kontinuerlig fred både då el produceras i kärnkraftverk och kärnvapen innehas i avskräckningssyfte samt för att hota ”fienden”. Kärnkraft är inte förenlig med krigföring och/eller terrorister. Det är inte endast kärnkraftverken, det är alltså också alla dessa mellanlager med utbränt kärnbränsle som utgör en säkerhetsrisk. Dessutom bortser man lätt från det faktum att det finns många nedlagda kärnreaktorer av vilka ett flertal inte är riskfria och inte helt avvecklade.
Sipris årsbok berättar att det i början på 2023 fanns nio stater som tillsammans innehade ungefär 12 512 kärnvapen, av vilka 9 576 anses direkt tillgängliga att tas i bruk. Dessutom finns ju ett ökande hot om kärnvapenkrig om fler och fler nationer har förmågan att producera isotoper av vapenkvalitet. Vissa stadier i bränslecykeln kan vara sårbara för stöld av radioaktivt material från terrorister. Dessutom utvinns uran på många ställen genom rent slavarbete, som i Afrika.
SMR ger mer högaktivt avfall
Just nu köper Vattenfall och Uniper sitt uran främst från Kanada och Australien, och allt uran som används i Sverige anrikas utanför Sverige. Men en urangruva, var på jorden den än finns, producerar stora mängder slaggprodukter och är minst sagt inte ”miljövänlig”. Låga koncentrationen av uran förekommer tämligen utbrett i svensk berggrund. Att uranbrytningen i Sverige lades ned på 60-talet berodde på olönsamhet. Att det talas om att återuppta brytning av uran beror på att berggrunden, förutom uran, dessutom innehåller torium och batterimetaller, bland annat vanadin. Uranet skulle bli en biprodukt, men att rena och anrika uranet är mycket energikrävande.
De som är emot ny kärnkraft betonar huvudsakligen dess relativt höga kostnad, den långa utbyggnadstiden, problemet med förvaring av avfallet och de miljöproblem som följer med utvinningen av uranet. Våra politiker vill istället satsa på många små modulära kärnreaktorer, SMR. De blir inte heller billiga! Australien har nyligen bromsat/stoppat produktionen av SMR av ekonomiska skäl, liksom Idaho. Det lär finnas 80 SMR under konstruktion och det finns fyra SMR i avancerade konstruktionsstadier i Argentina, Kina och Ryssland. SMR producerar ännu mer HLW per energienhet än från konventionell kärnkraft.
Finns det någon realist som tror att vidare utbyggnad av kärnkraft även i form av SMR är en bra idé?
