De idéer och den samhällsordning vi växer upp med begränsar vår förmåga att se att en annan värld är möjlig, skriver Nau∂ Vanarot. Men vi kan göra motstånd. Debattartikeln publiceras i två delar.
DEBATT. Att skapa – en sång, ett stickmönster, en bild eller en skål – är en motståndshandling mot den rådande ordningen. Tyvärr överlåter vi i väldigt hög grad skapandet till proffsen. Vi nöjer oss med att vara konsumenter och producenter. Vi är kulturellt betingade till det. Vi är också kulturellt betingade till att tro på
• att människor står över och äger naturen
• ekonomi som den mest överordnade faktorn både privat och i samhället i stort
• att ett hierarkiskt strukturerat samhälle är nödvändigt
• den vite mannen som överordnad
• att tanken är överordnad känslan.
Även om vi inte håller med om dessa antaganden så påverkar denna kulturella betingning oss i hur vi tänker och agerar. Och den formar, i mycket hög grad, samhället vi lever i.
Begränsar vår syn
Antagandena att människor står över och äger naturen samt att ekonomi är den mest överordnade faktorn att ta hänsyn till både privat och i samhället i stort hänger ihop. Dessa, för många människor självklara sanningar har lett fram till den tickande miljö- och klimatbomben.
Makthavare, både politiker och multinationella storföretagare, åker på flotta konferenser och skriver på avtal som ska komma att gynna miljön. Verkställigheten av vad som står i avtalen lyser med sin frånvaro. I praktiken gör de väldigt lite eller ingenting alls, eller till och med spär på problemen, allt i den heliga ekonomins namn.
Att alla samhällen är och alltid har varit hierarkiska är en myt som är extremt välförankrad, tillika med myten om att de självklart varit patriarkala. Dessa myter har forskning slagit hål på gång efter gång, likväl fortsätter myten dominera vårt tankegods. I Tjugonde månväven recenserar Felix Lindén The dawn of everything. Han skriver ”… gör författarna en poäng av att visa att det under historien funnits ett myller av radikalt olika sätt att organisera mänskliga samhällen, med långt mer variation än vad som syns i traditionell historieskrivning. Författarna menar att det sätt som historien brukar presenteras på gör att vi får en felaktig och begränsad bild av vilka sorts samhällen som funnits – något som begränsar vår syn på vilka samhällen som kan finnas.”
Manligt överordnande
Under medeltiden var patriarkala hierarkier och manlig överordning självklara i Europa. Det var också under denna tid som manligt överordnande generellt snävades in till att endast omfatta den vite mannen. Eftersom den vite mannen såg sig som överordnad gav han sig rättigheter. Han gav sig rätten att beslagta enorma icke-eurpoeiska landsområden och rätten att kolonialisera länder. Han gav sig, och ger sig fortfarande, rätten att stjäla deras naturtillgångar samt rätten att utnyttja människor.
Metoo-rörelsen visade med all tydlighet på hur vanliga sexuella övergrepp är. Kvinnor och rasifierade människor blir utsatta för härskartekniker och vi blir allt som oftast mansplained. Beroende på vem vi är och vilken situation vi befinner oss i låter vi oss tystas eller försöker ropa högre.
Men faktum är att att vi hela tiden måste förhålla oss till den överordnade mansnormen. Kvinnor, män som inte vill leva mansnormativt och rasifierade människor måste parera och navigera, skydda sig och på många andra sätt hantera detta. Det begränsar oss, hindrar vår möjlighet till rörelse och bygger murar runt vår frihet.
När kvinnliga arkitekter och landskapsarkitekter vill bygga och forma stadsmiljöer för att minska miljöbelastning och bättre stå emot kommande klimatförändringar får de en klapp på huvudet och betraktas som naiva eftersom de inte prioriterar pengar. Samma sak när kvinnor inom kultursektorn förklarar att barnkultur är integrerande och förebygger både utanförskap samt minskar risken att barn hamna i kriminalitet. Hade vi haft det jämställda och jämlika samhälle vi anser oss ha hade denna behandling av kompetenta, välutbildade kvinnor inte kunnat förekomma.
Tanke och känsla
Den i vårt samhälle självklara sanningen att tanke är överordnad känsla eftersom tanken är logisk och rationell medan känsla bara handlar om emotioner är en anledning till att det ser ut som det gör i samhället i dag. Att tankar kan vara betydligt mer irrationella än känslor syns med all tydlighet i hur vi hanterar klimatkatastrofen, medan känslan av vrede och sorg när jägarna får tillstånd att skjuta en stor del av våra rödlistade vargar, är både logisk och rationell.
Idén om tanke som överordnad bygger på ett filosofiskt antagandet att tanke och känsla är två separata enheter inom oss. Dessutom på den gammalmodiga idén att dessa är mentala processer som endast sker i hjärnan. I dag vet vi att kropp, känsla och tanke är helt förbundna med varandra och interagerar med en så rasande fart att vi egentligen inte riktigt vet vad som kom först. Myten om tanke som överordnad hjälper till att upprätthålla status quo bland annat genom att ihärdigt hävda att människor i grunden är egoister och därför har rätt att se till att de har det så bra som möjlig just här och nu. Konsekvenserna på omgivningen av de val de gör är inte deras problem.
Om tanke verkligen var överordnad känsla skulle inte den argumentationen vara möjlig eftersom forskning med all tydlighet visar att människor är empatiska och hjälpsamma till sin natur och att alla, även en själv, drabbas av konsekvenserna av de val man gör.
