De idéer och den samhällsordning vi växer upp med begränsar vår förmåga att se att en annan värld är möjlig, skriver Nau∂ Vanarot. Men vi kan göra motstånd. Debattartikeln publiceras i två delar.
Del 1 av artikeln publicerades den 21 november.
Motstånd är det enda vettiga förhållningssättet när jorden skövlas och förgiftas. Det handlar inte längre om att gradvis skapa förbättringar som gör oss mer jämställda, ge djuren rättigheter, förbjuda gifter och minska utsläppen. Det räcker inte nu eftersom de som har den ekonomiska och politiska makten struntar i att de för allt levande mot undergång. Deras enda intresse är makt och pengar – allt annat är oväsentligt för dem.
Motstånd som tanke, handling, känsla
När allt fler gräsrötter protesterar så lobbar maktens män intensivt. De vill få oss att tro att motstånd mot den rådande ordningen är farligt, att motstånd står i opposition till kärlek, att motstånd slår sönder och bryter ner, att det är en destruktiv antidemokratisk kraft vi ska akta oss för. De ger polisen ökade befogenheter, de vill sätta in militär mot fredliga demonstranter och de stiftar lagar som underminerar vår grundlagsskyddade rätt till fredliga protester. Sverige har kommit att bli ett av Europas mest repressiva länder.
Att maktens män använder alla till buds stående medel för att underminera motståndstankar och motståndshandlingar är en logisk konsekvens av deras världsbild. Maktens män vill hindra motståndshandlingar eftersom de vet att många stora samhällsförändringar har skett genom att vanliga människor har gjort motstånd, gjort uppror mot dem som har makten. De vet att förändringen med stor sannolikhet skulle minska deras kolossala ekonomiska vinningar, deras enorma makt och deras möjlighet att forma världen efter sina egna egoistiska önskemål.
De har strukturerat samhällen som bygger på konkurrens med lagom stor arbetslöshet, omänsklig arbetsbörda inte bara på jobbet/jobben utan också i det privata livet samt en allt större ekonomisk press för det stora folkflertalet.
De använder sin makt för att få oss att inte göra motstånd utan istället fortsätta suga på konsumtionsnappen, på resa-långt-bort-från-vardagen-nappen, unna-mig-något-extra-nappen och andra nappar de har kommit på för att hålla oss i schack. I och med att de skapat samhällen som sätter människor under så stark press är det svårt att låta bli napparna eftersom napparna, för en liten stund, minskar stressen och ger människor en andhämtningspaus.
Att utbrändhet och psykisk ohälsa står för merparten av sjukskrivningarna numera är en konsekvens av hur samhället ser ut. Att människor är utmattade passar maktens män utmärkt eftersom utmattade människor inte orkar tänka, reflektera och protestera. I grund och botten är det samma tankesätt 1800-talets brukspatroner, fabriksherrar och kolonialherrar hade men då handlade det om att hålla lönerna så låga att arbetare levde på svältgränsen och var piskade att arbeta så mycket som möjligt.
Ta tillbaka makten
Att göra motstånd minskar uppgivenheten och känslan av hjälplöshet. Just därför är motstånd så viktigt. Motstånd är att ta tillbaka kraften och makten.
Motstånd behöver inte vara att limma fast sig på ett flygplan eller sätta sig framför bulldozers. Att lära sig att se vilka nappar man brukar trilla dit på och välja bort dem är också motstånd. Maktens män har präntat i oss att vi inte ska avstå utan unna oss allt vi kan. Om man istället för att följsamt göra som de vill och köpa tröjan, resan, äggkokaren, väjer bort köpet och ser det som en aktiv motståndshandling händer något i en själv.
Jag väljer. Jag väljer att vara människa istället för konsument. Jag låter mig inte manipuleras av de mäktiga männen. Jag väljer en levande jord och barnens framtid. Jag väljer, inte att avstå, utan jag väljer att ta tillbaka min kraft. Att laga och underhålla det man redan äger är också en motståndshandling. Kanske börja fylla sociala medier med ”I dag har jag gjort motstånd genom att …”.
Samtidigt behöver vi stöd av andra för att inte känna oss alltför udda och utanför. Att orka delta i ett fredligt demonstrationståg eller sätta sig i cirkel med Rebellmammorna ger oftast mer än det tar. Vi är sociala varelser och att känna att man är en del i ett sammanhang är nog så viktigt.
Hur vi ser på oss själva, på samhället, på våra relationer gör oss till dem vi är. ”Om historien presenteras som att alla större samhällsstrukturer bygger på makt och dominans så blir det lätt för oss att anta att det är något naturligt” (Felix Lindén).
Motståndet är i mig
Eftersom det är vad vi sen barnsben blivit matade med sitter det stenhårt, så hårt att vi har svårt att se alternativ och svårt att vända på de inlärda tankemönstren.
Om en annan värld ska bli möjlig behöver vi lära oss vara människor istället för konsumenter, lära oss att inse att vi inte står över resten av naturen och förstå att det inte är pengar som skapar ett gott samhälle eller lycka i livet. Vi behöver inse att när det intellektuella intellektet ges företräde i beslutsprocesser fattas besluten på en imaginär verklighet istället för på realiteter eftersom helhetsperspektivet saknas.
Vi behöver inte bara veta utan också känna, i magen, att alla människor har samma värde och att mäns överordning inte är en naturlag utan en samhällskonstruktion. Att lära sig tänka: ”Jag gör motstånd mot den patriarkala ordningen som håller på att föröda jorden. Jag tar min personliga kraft och ställer mig stadigt. Mitt i livets alla måsten och borden kan jag ta min kraft, känna den i magen och veta att jag är motståndet, motståndet är i mig.”
Tillsammans med andra som är motstånd kan vi skapa gemensam makt för förändring.
