Bombningarna och striderna i Gaza är inne på sin fjärde vecka, efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober då 1400 israeler dödades. Efter det har över 8500 palestinier dödats på Gazaremsan, varav nära 3500 är barn. Omvärlden fördömer våldet men står samtidigt splittrad, något som förra veckans FN-omröstning om en resolution för humanitär vapenvila gav en fingervisning om. 

Resolutionen antogs av generalförsamlingen den 26 oktober efter att den först avvisas av säkerhetsrådet; då lade USA in sitt veto med motiveringen att resolutionen inte tog upp Israels rätt till självförsvar. Inför omröstningen i generalförsamlingen, där det inte finns någon vetorätt, ville Kanada få in en formulering som fördömde Hamas terrorangrepp på Israel och ett krav på att Hamas gisslan omedelbart släpps. Det står förvisso att man kräver ”en omedelbar och ovillkorlig frigivning av alla civila som hålls olagligt fångna”, men utan något omnämnande av Hamas. Förslaget om tillägg röstades emellertid ned, och resolutionen antogs sedan med röstsiffrorna 120 för och 14 emot.

"Svårt att förstå"

Hela 45 länder avstod från att rösta, däribland Sverige, och reaktionerna från oppositionella och människorättsorganisationer lät inte vänta på sig.

”Jag skäms å regeringens vägnar”, skrev Veronica Palm (S) på X.

– Att Sverige i detta läge lägger ner sin röst när FN:s generalförsamling ska rösta om ett eldupphör är oacceptabelt och svårt att förstå, säger Mattias Brunander, generalsekreterare för Diakonia, i ett pressmeddelande.

Inte heller Carl Bildt var nöjd med den europeiska insatsen:

”För den röstade åtta EU-stater, mot röstade fyra och resten, inklusive Sverige, lade ner sina röster. Det var en rätt bedrövlig uppvisning om man ser det från EU-perspektiv. Splittringen var så gott som totalt”, skriver han på sin blogg.

Skälet som Sverige, och andra länder, uppgett för att rösta emot eller avstå, är att man inte tycker att resolutionen ”tydligt fördömer Hamas terroristangrepp mot Israel och inte hänvisar till Israels rätt att försvara sig mot terrorister”, som Tobias Billströms pressekreterare Anna Erhardt uttryckte det till Aftonbladet.

Vill undvika talande tystnad

Resolutionen fördömer allt våld mot civila i både Palestina och Israel och kräver en så kallad ”humanitarian truce”, en humanitär paus, snarare än ett traditionellt eldupphör, med det överordnade syftet att få in förnödenheter till framför allt invånarna i Gaza. Enligt Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, är det mycket en lek med ord som i praktiken betyder samma sak.

– En humanitär paus lyfter på något sätt fram det humanitära, en vapenvila har fokus på det militära. Så det är en vapenvila med mer fokus på humanitär hjälp.

Varför är det så viktigt att understryka Hamas skuld i ett dokument som syftar till att upprätthålla internationell humanitär rätt?

– Många stater som skriver under har en annan syn på Hamas, man följer den skiljelinjen genom att inte ge ett indirekt stöd. Sverige vill markera att Hamas utlöste kriget, om man ska kalla det det, att inte göra det blir en talande tystnad.

Att resolutionen uppmanar till vapenvila för att öppna för humanitära leveranser är ju svårt att vara emot, konstaterar Ulf Bjereld.

– De som är det menar att en vapenvila nu skulle gynna ena parten, det vill säga Hamas. Att de inte behöver släppa sin gisslan, eller att de skulle kunna smuggla in vapen eller lägga beslag på förnödenheter, det är vad de röstar emot. Annars blir det en vapenvila på Hamas villkor. Man tycker också att man inte kan uttala sig om konflikten utan att lägga bördan på ena sidan.

Varför väljer man att avstå omröstningen istället för att bara rösta nej?

– Det är väldigt mycket signalpolitik. Man instämmer i andemeningen i resolutionen, vi vill också det ska bli vapenvila och att det ska föras in förnödenheter, men det finns enskilda formuleringar vi inte kan ställa oss bakom. Om man röstar nej markerar det större avstånd. Dels kan det betyda att man tycker det är politiskt fel, eller att man lägger större vikt vid det som inte finns i texten.

Ovanligt oenigt i EU

Efter attackerna den 7 oktober gick EU-kommissionen med Ursula von der Leyen i spetsen ut med ett kraftigt fördömande av Hamas och ett lika tydligt ställningstagande för Israel. Att ”The European union stands with Israel”, har hon på olika sätt upprepat flera gånger sedan dess, och kommissionens och parlamentets högkvarter i Bryssel lystes den 8 oktober upp av den israeliska flaggan. Von der Leyen har mött hård kritik för vad som uppfattas som ett ensidigt ställningstagande, exempelvis har den irländska parlamentsledamoten Clare Daly hållit flera skarpa anföranden i parlamentet där hon lyft fram Israels brott mot internationell humanitär lag och tagit Palestinas parti. Dessutom har 850 EU-anställda skrivit under ett brev till kommissionens ordförande med budskapet att EU:s position möjliggör mer våld, och en namninsamling för von der Leyens avgång har samlat närmare 60 000 underskrifter. Det är denna splittring snarare än EU:s enade linje utåt som avspeglar sig i omröstningen i generalförsamlingen.

Österrike, Kroatien, Tjeckien, Bulgarien och Ungern röstade nej till resolutionen. Belgien, Irland, Luxemburg, Portugal, Slovenien, Spanien och Frankrike röstade ja och övriga, inklusive exempelvis Sverige, Tyskland, Nederländerna och Italien avstod. Ulf Bjereld säger att det är ovanligt att EU-staterna splittras så mycket i en så här viktig fråga.

– Det kan hända att några röstar för eller mot och andra avstår, men att de röstar på tre skilda sätt är väldigt ovanligt. Vad gäller Tyskland så är de genom sitt förflutna oerhört oroliga för att föra en politik som kan uppfattas som antisemitisk. Ifråga om Sverige var det ganska förväntat att de skulle lägga ned sin röst, den nya Tidöregeringen har klart markerat man vill ändra Sveriges politik i Palestina till en som uttrycker starkare solidaritet med Israel. Man var också tidigt ute med att man ville frysa biståndet, och delar av regeringen har uppmanat hela regeringen att ta tillbaka erkännandet av Palestina. Svensk politik har förändrats genom regeringsskiftet, jag hade blivit överraskad om de hade röstat för, säger Ulf Bjerled.

Politisk markering

Att Frankrike röstade för resolutionen är kanske lite mer överraskande, fortsätter han.

– De är visserligen av hävd ganska propalestinska, men samtidigt har Macron markerat väldigt starkt mot islamism.

FN-resolutionen är inte bindande, så kommer den att få några konsekvenser i praktiken?

– Nej, det handlar om opinionsbildning, det är väldigt sällan de är bindande. Därför får man se det här som en markering, att så här stor andel av världens regeringar tycker så här, det är politisk input som visar på bredden i behovskraven.

Läs mer: 

FN antar resolution om eldupphör i Gaza