Inom loppet av två månader från det att Björn Paxling engagerat sig i Extinction rebellion limmade han fast sig på en landningsbana på Växjö flygfält. Som tidigare ostraffad väntade han sig en villkorlig dom när han ställdes inför skranket, åtalad för obehörigt tillträde till skyddsobjekt. Ur hans perspektiv, det sämsta av möjliga utfall.

– Jag sa att det bästa ni kan göra för klimatfrågan är att antingen fria mig eller döma mig till fängelse.

Syre: Varför då?

– Villkorliga domar får vi på löpande band.

En radikal aktion måste väcka en motreaktion, enligt Paxling. Det blev också fängelse, likaså för den andra aktivist som deltagit under aktionen. Det var de första fängelsedomarna som utdömts mot klimataktivister i Sverige och nyheten följdes av intervjuer och reportage i bland annat Svenska dagbladet och Tv4. Björn Paxling gavs möjlighet att förklara hur det kom sig att han, trebarnspappa och etablerad psykolog, valde att utföra en klimataktion som kunde ge fängelse.

– Jag bär på ett raseri över att vi tillåter världen att förändras såsom sker nu. Men raseriet är sprunget ur kärlek, säger han i ett långt reportage i Psykologtidningen.

När Syre träffar honom har han i nästan två år ägnat sig åt aktivismen på heltid och testat gränserna för den civila olydnaden. Förra året vandaliserade han en bensinmack i Göteborg genom att spreja över displayerna på pumparna. En bärande princip i Extincion rebellions civila olydnad är att den ska utgå från en icke-våldsprincip. Men när skadegörelse övergår i våld är inte helt självklart, menar han. Inspirationen från aktionen i Göteborg hämtade han och de andra aktivisterna som planerade aktionen från den brittiska aktivistgruppen Just stop oil. Men till skillnad från britterna, valde Björn Paxling inte att knacka sönder displayerna på bensinpumparna.

– Vår bedömning var att vi kunde göra en kopia av det här, däremot inte hacka sönder displayerna. Men att spreja dem bedömde vi kunde fungera med Extinction rebellions principer.

För att få effekt måste den civila olydnaden åtminstone ha delar av allmänhetens stöd – och väcka en reaktion, oavsett om den är negativ eller positiv, resonerar han. Men för att kunna fortsätta väcka uppmärksamhet, måste den civila olydnaden inte bara upprepas – utan också eskalera, enligt Paxling. Att en eskalering i sin tur riskerar att leda till ökad repression kan få en del aktivister att backa. Men repression är också en reaktion, som kan behövas för att åstadkomma förändring, menar Paxling.

– När vi eskalerar och när rättsväsendet eskalerar skapar det en polarisering i samhället. Polarisering är generellt någonting som jag tänker att vi är försiktiga med och är av ondo. Men det kan också vara en verkningsmekanism och en del i den civila olydnadsmetoden. Det ökar ett fokus på klimatfrågan och det ökar sannolikheten att våra aktioner får effekt, säger han.

Till stöd för sitt argument, hänvisar Paxling till forskning på Just stop oil som genomfört flera uppmärksamma klimataktioner i Storbritannien. De som redan hade en klimatförnekande hållning höll fast vid den och ogillade klimataktivister än mer. Men en bredare allmänhet drevs mot ett positivt håll både vad gäller klimatåtgärder och klimataktivister. Aktionerna får gemene man att ta ställning, tror Björn Paxling.

– En snabb samhällsomställning handlar inte om att få med sig 100% av allmänheten och befolkningen utan att en tillräckligt stor del ställer sig bakom det tillräckligt mycket.

Björn Paxling slapp fängelse. Domen överklagades och Hovrätten ändrade den till ett villkorlig straff. Även den domen välkomnade han, trots att han tidigare välkomnat fängelsestraffet. För även om det hade väckt reaktioner om han också börjat avtjäna ett fängelsestraff, kunde han inte försvara det inför sin familj om han inte uttömt alla legala möjligheter att undvika fängelse.

– När jag fick en fängelsedom som aktivist så är det som någonting positivt.  Men som småbarnsförälder är det svårt att se det som något positivt att tas ifrån mina tre småbarn.

Han pekar också på att aktionerna får en förlängning i rättssalarna och generera mer reaktioner där. Paxling har också planerat överklaga till Högsta domstolen, i hopp om att han där kan bryta ny juridisk mark och få rätten att fria honom utifrån att han agerat i nödvärn, med bakgrund av det eskalerande klimatkrisen.

– Det handlar inte om en potentiell framtida kris utan det är en de facto kris som hotar liv här och nu, argumenterar Björn Paxling.

Men även om Björn Paxling undkommit fängelsestraff den här gången, tror han att han någon gång kommer att avtjäna ett fängelsestraff – men att barnen då är äldre. En som förespråkat mer radikala aktioner än de som Extinction rebellion och Just stop oil utfört, är Andreas Malm, aktivist och forskare i humanekologi vid Lunds universitet. I boken How to blow up a pipeline argumenterar han för att klimatrörelsen ska eskalera aktionerna till det han beskriver som ”passivt våld”, som inte sker direkt mot människor men mot fossil infrastruktur.

Paxling ser det som moraliskt försvarbart. Men är tveksam till att det skulle vara effektivt.

– Forskning har visat att när man använder metoder som uppfattas som våldsamma minskar sympatier och stöd. Jag skulle säga att det är bättre att sakta och metodiskt nedmontera fossil infrastruktur än att spränga den.

Samtidigt tror han att det kommer att ske en eskalering, även bortom det som Andreas Malm beskriver som passivt våld. Paxling spår terrordåd i klimatkrisens spår. Det när våra utsläpp i ökande utsträckning kostar liv och orsakar humanitära katastrofer i de fattigaste delarna av världen, samtidigt som den rikare delen av världen inte betalar ut de omställningsstöd som utlovats.

– Byggandet av en radikal och fredlig klimatrörelse kan vara ett sätt att fånga upp så många som möjligt av de som vill göra motstånd och på så sätt minska risken för att det blir en våldsam eskalering.

Läs även:
• Klimataktivist: ”Det känns som att lagföringen är en beställning”