För att ställa om hela Sveriges fordonsflotta till elektrisk skulle drygt hälften av den årliga produktionen av litium och kobolt i världen gå åt. Det visar en ny studie från Chalmers.
För att kunna nå de utsläppsminskningar som krävs för att hålla sig inom Parisavtalets mål och bromsa den globala uppvärmningen så måste utsläppen från transportsektorn minska kraftigt. Sverige har satt upp som mål att minska utsläppen från transportsektorn med 70 procent till år 2030.
Men elektrifieringen av fordon kommer med andra miljöproblem. Batterierna innehåller en rad olika sällsynta metaller. Bland annat kobolten har kopplats till farliga arbetsmiljöer, tvångsarbete och konflikter. Men miljöpåverkan är också stor inom andra gruvnäringar, exempelvis sker utsläpp av gifter till jord och vatten när nickel och koppar utvinns.
– Gruvarbetarnas förhållanden blir lite mer iögonfallande, eftersom utvinningen drabbar dem direkt, medan utsläppen drabbar en bredare befolkning. Men det syns inte lika tydligt och blir inte så skandalomsusat, säger Rickard Arvidsson, docent vid Environmental system analysis på Chalmers och en av studiens medförfattare, till Dagens arena.
Nya batterimodeller möjlig lösning
Studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Resources, conservation and recycling, visar bland annat att med dagens batterimodell skulle det bara i Sverige krävas 65 000 ton litium och 100 000 ton kobolt för att elektrifiera hela fordonsflottan i Sverige – mer än hälften av den årliga globala produktionen av metallerna.
En lösning på problemet skulle kunna vara att i större utsträckning använda nya batterimodeller som inte är lika beroende av nickel, kobolt eller litium. Rickard Arvidsson säger till Dagens arena att en batterimodell som är på global frammarsch är litiumjärnfosfat (LFP), där kobolt och nickel undviks men litium återstår. En annan variant som det forskas på är natriumjonbatterier, som innehåller betydligt mer vanliga metaller än dagens litiumjonbatterier.
– Batterifordon är absolut inte ur askan in i elden. Men det finns resursrelaterade och sociala betänkligheter som det är värt att arbeta med, säger Rickard Arvidsson.
Läs mer:
