Nu är Länsstyrelsen Gävleborgs utredning om de ihjälskjutna schimpanserna i Furuviksparken förra året klar. I utredningen konstateras att ”Furuviksparken uppfyllt sitt handlingsansvar som djurhållare under och i samband med den aktuella händelsen.” Lite lagom provocerande med tanke på att djuren sköts ihjäl så fort de lämnade sitt fängelse. Men samtidigt anser länsstyrelsen att ”parken inte haft kännedom om hur man behövt agera för att följa djurskyddslagstiftningen när man såg behov av att avliva schimpanser på distans. Det ledde till att parken använde en avlivningsmetod som inte är tillåten enligt aktuell lagstiftning.” Man har alltså både gjort rätt och brutit mot lagen.

Länsstyrelsen tillrättavisar alltså Furuviksparken för att det var dumt att de inte hade koll på lagen för just de djur vars liv de är ansvariga för. Att känna till lagen måste trots allt anses vara ett minimikrav kring djurhållning, även om lagen i det här fallet verkar vara ganska absurd ur ett djurrättsperspektiv. Men hindras parken från att fortsätta hålla schimpanser fängslade? Icke. Länsstyrelsen anser nämligen att parken nu vidtagit tillräckliga åtgärder för att förhindra att något liknande händer igen.

Frågor om djurhållning är alltsomoftast nedlusade av motsägelser och krångliga ställningstaganden. Vi väljer att ha vissa djur som husdjur och kamrater. Vissa djur ska födas upp i fångenskap för att vi ska äta dem medan andra ska ställas ut så att människor kan betala för att titta på dem. Vissa djur ska dö för att de dödar våra matdjur. Överlappning och kulturella skillnader förekommer. Skjutningarna i Furuviksparken är toppen på människans oerhört problematiska relation till övriga varelser på den här planeten.

I dag motiveras djurparkers existens ofta med att de arbetar för att bevara hotade arter och därmed skydda den biologiska mångfalden. Och det stämmer till viss del att vissa arbetar för det – men rättfärdigar det verkligen att hålla vilda djur i fångenskap långt från deras hemmiljö? Behöver schimpanser bevaras i Gävle – där de dessutom uppenbarligen löpt risk att skjutas ihjäl? Borde inte pengar, tid och energi läggas på att bli av med roten till att de är starkt hotade från första början?

Bevarandearbete är inget ont i sig. Det är bra att människor ser att andra människor förstör för andra levande varelser och försöker göra något åt det. Men djurparker – även utifrån den välvilliga bevarandetolkningen – blir trots allt mer som en form av konstgjord andning i ett system dömt att kollapsa av sin egen skörhet. Bevarande av biologisk mångfald behöver ske bortom djurparker och artificiella lösningar. Avtal som de som tagits fram i Montreal och New York nyligen ger ett visst hopp om att planetens mänskliga invånare faktiskt kanske klarar av att bry sig om andra arters liv och miljö.

Återstår gör att begripa det absurda i att göra så stor skillnad mellan vilka som ska bevaras och vilka som ska födas upp för att ätas. Politiskt är vi långt ifrån en lösning där, men vi kan alla bidra till att skapa opinion genom att välja bort både djurparker och animaliska produkter, och höja rösten för en snällare värld för alla planetens invånare.