Almega vill begränsa bidragen för att fler ska jobba. Men Almega räknade fel. Runt 41 000 av personerna som är måltavla för åtgärden får försörjningsstöd just för att de inte kan arbeta. De ska inte räknas som arbetsför befolkning.
– Så kan det vara, säger Patrick Joyce, chefsekonom på Almega.
I slutet på februari släppte arbetsgivarorganisationen Almega rapporten ”Att arbeta eller inte arbeta”. I den tar de upp att 725 000 personer i Sverige fick a-kassa, sjukpenning, sjuk- eller aktivitetsersättning, etableringsersättning, deltog i arbetsmarknadsåtgärder eller levde på försörjningsstöd på heltid första halvåret 2022.
Almega påstår att ungefär hälften av dessa personer kan jobba, om personer med sjukpenning eller sjukersättning räknas bort.
”Samtidigt som många lediga jobb är svåra att tillsätta försörjs (…) friska personer (…) av sociala ersättningar och bidrag i stället för arbete”, står det i förordet i rapporten.
De 725 000 personerna är dock inte verkliga individer, utan många är en sammanslagning av flera personer som på deltid får ersättningar eller bidrag. Tillsammans bildar till exempel två personer som är arbetslösa på vardera 50 procent en “heltidsperson”, vilket vi ska återkomma till.
Fel om försörjningsstödet
Bland de 725 000 ”heltidspersonerna” som lever på sociala ersättningar eller bidrag finns 82 700 heltidspersoner som får försörjningsstöd, tidigare kallat socialbidrag, på heltid. Almega räknar med att alla som får försörjningsstöd, skulle vara arbetsföra. Men det stämmer inte.
– Det är felaktigt, säger Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö universitet.
Snarare brukar ungefär hälften av personerna med försörjningsstöd anses kunna arbeta.
– Almega överskattar andelen som är arbetsföra grovt, säger Tapio Salonen.
Han hänvisar till att när kommunerna lämnar statistik till Socialstyrelsen uppger de att ungefär hälften av bidragsmottagarna får försörjningsstödet för att de är arbetslösa. Resten får pengar från socialtjänsten för att de är sjuka, men kanske inte kvalar in i det vanliga trygghetssystemet, eller för att de har sociala problem som gör att de inte kan arbeta.
– De kan ha olika typer av problem, vara skuldsatta, hemlösa, sjuka men sakna sjukdomsgrundande inkomst eller ha föräldrapenning, men på lägsta nivån så du tvingas komplettera med ekonomiskt bistånd, säger Tapio Salonen.
En skillnad på över 41 000
Antalet personer som skulle kunna arbeta bland de som får försörjningsstöd, tycks alltså snarare bli ungefär 41 000 heltidspersoner, och inte de 82 7000 heltidspersoner som Almega påstår.
– Det är en rimlig invändning, så kan det vara. Det är möjligt att en del som får försörjningsstöd inte är arbetsföra, säger Patrick Joyce, chefsekonom på Almega.
Att de har räknat fel med ungefär 40 000 heltidspersoner tycks han ta med ro.
– I stället för att säga att hälften är arbetsföra skulle det bli att 44 procent som lever på sociala ersättningar är arbetsföra. Det är mer än 300 000 personer, säger Patrick Joyce.
En av flera lösningar för att få de drygt 300 000 arbetsföra heltidspersonerna att ta ett arbete är enligt Almega att ”öka skillnaden mellan bidrag och arbete”. De vill att bidragstak ska utredas, alternativt att flerbarnstillägget avskaffas eller reduceras.
Men den enda grupp som i dag tjänar lite eller inget alls på att ta ett arbete är personer med försörjningsstöd, eftersom lönen räknas av krona för krona från försörjningsstödet. Både personer som får etableringsersättning eller a-kassa tjänar redan på att ta ett jobb. Dessutom är det redan 186 300 heltidspersoner som befinner sig i arbetsmarknadsåtgärder bland de 300 000 heltidspersonerna.
Det är lätt att få uppfattningen att de 300 000 heltidspersonerna skulle komma ut i arbete om bidragen sänktes. Men i själva verket är det ju bara de 41 000 försörjningssmottagarna som inte tjänar så mycket på att arbeta?
– Ja, det tycker jag att vi har varit tydliga med i rapporten. Incitamenten att ta ett arbete är ganska stora för personer med etableringsersättning och a-kassa, utan marginaleffekterna gäller ju människor med försörjningsstöd, säger Patrick Joyce, och tillägger att de även förespråkar skattesänkningar för låginkomsttagare.
Om nu folk hellre vill leva på ett lågt bidrag, varför inte istället höja lönen för städjobb, och andra lågkvalificerade yrken?
– Det är naturligtvis en fråga om lön kontra bidrag. Men många jobb skulle försvinna om lönen gick upp för mycket. Vi vill ha en riktad skattesänkning mot låginkomsttagare. Om man sänker bidragen ska låginkomsttagare få betala mindre skatt. Då blir det i praktiken en höjd nettolön för dem, säger Patrick Joyce.
Kritisk mot sänkta bidrag
Men att fler med försörjningsstöd skulle komma ut i arbete om bidraget sänktes tror inte Tapio Salonen på.
– Det hjälper absolut inte. Det här handlar om människor som är bostadslösa, har problem med sin andrahandslägenhet, har ett sjukt barn eller har relationsproblem. Det är så vardagslivet kan se ut för människor som lever på marginalen, säger han och tillägger:
– Bidragstak är en reform som tillfredställer alla som tror att man med hårda tag kan komma till bukt med försörjningssproblem för olika hushåll. Det finns inget stöd för det i forskningen.
Även nationalekonomen Andreas Bergh är skeptisk till bidragstak, vilket Syre skrivit om tidigare. Han anser istället att personer med försörjningsstöd skulle kunna få behålla mer av sin lön.
Det finns visserligen redan ett embryo i försörjningsstödet till en sådan förändring. Jobbstimulansen infördes för några år sedan och innebär att socialtjänsten beräknar ens behov av försörjningsstöd efter bara 75 procent av inkomsten. Men det är få som kvalar in för att få jobbstimulansen, bland annat eftersom regeln är omgärdad av enorm byråkrati, konstaterade Socialstyrelsen i sin uppföljning år 2016.
Andreas Bergh skulle i stället hellre vilja se en utvidgad variant av jobbstimulansen, där alla som lyckas få ett jobb får behålla en del av försörjningsstödet upp till en viss nivå.
– Vi vet att det går att få sådana system att fungera och att fler börjar arbeta, säger Andreas Bergh, som förra året gav ut ESO-rapporten Tryggare kan ingen vara? där han föreslår en sådan förändring, liksom att försörjningsstödet borde delas ut individuellt, och inte beräknas på hushållet som i dag.
Flera personer slås ihop till en
I rapporten skriver Almega att det finns 33 000 lediga tjänster som kräver kortare utbildning eller ingen utbildning alls. Bland dessa lediga tjänster räknas undersköterskor in, vilket tar 1,5 år att utbilda sig till. De 33 000 tjänsterna innehåller även timanställningar eller vikariat.
Almegas poäng är att fler som lever på sociala ersättningar eller bidrag skulle kunna ta dessa tjänster.
Hur många som på heltid lever på sociala ersättningar eller bidrag bygger dock inte på verkliga individer. Utan många ”heltids-individer” består av sammanslagningar av folk som på deltid får sociala ersättningar eller bidrag. En ”heltids-person” kan alltså bestå av en person som får ekonomiskt bistånd på 75 procent tillsammans med en annan person som behöver kompletterande ekonomiskt bistånd på 25 procent.
Därför väljer SCB, som har tagit fram statistiken snarare att tala om ”helårsekvivalenter” än om personer.
Hur många av de 725 000 helårsekvivalenterna i Almegas rapport som består av verkliga personer som på heltid enbart lever på bidrag eller sociala ersättningar går inte att säga, enligt Johanna Frodell, utredare på Statistiska centralbyrån, SCB.
I princip kan en ”heltids-person” bestå av fyra personer som är sjukskrivna på 25 procent vardera?
– Ja, precis, säger hon.
Syre frågar Patrick Joyce hur intressant det skulle vara för arbetsgivare att ha en massa olika deltidstjänster på de 33 000 tjänsterna.
– Vi vill bara exemplifiera att när folk säger att de inte finns jobb så finns det faktiskt det, även i branscher där det krävs väldigt liten eller ingen utbildning alls. Det finns både heltids- och deltidsjobb bland de 33 000 arbeten vi tog fram, säger Patrick Joyce.
Läs mer:
