”Skeppet har gått i hamn” sa ordförande Rena Lee när FN efter långa förhandlingar till slut enades om ett globalt avtal för att skydda världshaven. Förhandlingarna började redan 2004, så det har varit ett svårseglat skepp på en lång resa som nu äntligen är i hamn. Avtalet hakar i det avtal om skydd av biologisk mångfald som togs fram i Montreal i december 2022, med målet att 30 procent av jordens yta ska vara skyddad till 2030. Det öppnar för fina synergieffekter, men med tanke på att 2030 bara är sju år bort och att endast 1 procent av världshaven är formellt skyddade i dag kommer det här skeppet inte kunna stanna i hamn särskilt länge.

Det finns många anledningar att skydda haven från människans girighet. Vi behöver friska hav för vår överlevnad. Enligt Naturskyddsföreningen producerar haven nästan hälften av det syre vi andas, lagrar över en fjärdedel av det koldioxid vi släpper ut, och allt vårt dricksvatten kommer från början från havet. Utmaningarna är många, stora och akuta: överfiskning och destruktiva fiskemetoder utarmar ekosystem och utrotar arter. Gruvbrytning, hamnbyggen och oljeborrning stör havsbotten och kuster; smältande isar leder till förändring i temperatur, densitet och strömningar vilket kan få katastrofala konsekvenser för hela planeten; giftutsläpp förpestar och skadar marina miljöer. Det är minst sagt hög tid för avtal som detta för att aktivt och effektivt skapa en hälsosam relation mellan hav och människor.

De största problemen orsakas framför allt av stora företag med stora båtar/oljeplattformar/gruvor med målet att maximera sin vinst i ett kortsiktigt perspektiv. De tar ingen hänsyn till att ett fortsatt överfiske och en fortsatt exploatering av havsbotten kommer leda till att det till slut inte finns vare sig fisk eller andra exploaterbara resurser kvar. När allt är dött är det just det – dött. Det är därför väldigt välkommet med ett nytt avtal för att skydda större delar av haven från skadlig mänsklig påverkan. Med en timing utöver det vanliga har EU nyligen föreslagit bland annat ett förbud mot bottentrålning – den marina motsvarigheten till kalhyggesbruk – i skyddade marina områden och mer hållbara fiskemetoder. Även om det innebär fortsatt fiske snarare än ett fokus på att skifta från animaliekonsumtion till växtbaserad konsumtion får det ändå ses som ett steg i rätt riktning – särskilt eftersom det här förslaget nu också kan få ökad effekt ihop med det nya globala avtalet.

Det kan inte ta oss närmare två decennier att komma fram till nya avtal varje gång. Då hinner de som värderar pengar över liv exploatera och utrota i alltför stor utsträckning under tiden. Men kanske kan vi rida på den våg av utlovad handlingskraft som de senaste månadernas avtal innebär och försiktigt hoppas på förändring uppifrån. De två senaste avtalen visar att det trots allt finns en vilja att prioritera liv över pengar hos världens makthavare. Vår regering har redan uttryckt glädje över det nya avtalet. Låt oss nu hoppas att det inte stannar vid glädje, utan att regeringen också ratificerar avtalet och aktivt arbetar för att upprätthålla det.