Rysslands invasion av Ukraina har passerat årsdagen – utan någon snar fred i sikte. Samtidigt fortsätter Sverige att köpa rysk gas – och skicka vapen till Ukraina.
– Världssamfundet bör göra allt de kan för att skapa förutsättningar för fredsförhandlingar. Det kan vi bland annat göra genom att stoppa flödet av pengar till Putins krigskassa, säger Malin Nilsson, generalsekreterare för IKFF.
Tidigt på torsdagsmorgonen den 24 februari 2022 vaknade världen till nyheten om att Ryssland hade påbörjat en fullskalig invasion av grannlandet Ukraina. Invasionen, som nu har pågått i över ett år, uppges hittills ha kostat över 300 000 människor livet, inklusive civila i Ukraina och soldater på båda sidor. Flera miljoner människor är på flykt.
– Det har varit ett fruktansvärt år med katastrofala konsekvenser för människor i Ukraina och för dem som tvingats fly. Många kanske hoppades att kriget skulle ta slut fort, men vi vet att när en konflikt blir väpnad så tenderar den att fortsätta i åratal, säger Malin Nilsson, generalsekreterare för Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, IKFF.
Vapen till Ukraina och rysk gas
Men trots de förödande konsekvenser som ett år av krigföring fört med sig, finns ännu inget som tyder på ett krigsslut. Istället har de militära spänningarna världen över ökat markant – liksom upprustningen. I takt med det fästs allt större vikt vid vapenbalans och ”framgångar” på slagfältet. Något som Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg tydligt tog ställning för på årets Folk och försvar i Sälen där han bland annat hävdade att ”vapen är vägen till fred”. Hittills uppges väststaterna, inklusive Sverige, ha skickat vapen till Ukraina till ett totalt värde på 400 miljarder kronor – och vapentillströmningen till landet fortsätter – med tyngre vapen för varje dag som går. Överbefälhavare Micael Bydén har beskrivit det som att Sverige, genom sitt militära stöd till Ukraina samt ansökan till Nato, ”är en del av konflikten”.
Men parallellt med vapenleveranserna fortsätter flera väststater också att köpa gas från Ryssland, som finansierar den ryska krigskassan. I fredags, på årsdagen av kriget, uppmärksammade Greenpeace hur rysk fossilgas anlände till Nynäshamn. Något som IKFF reagerar kraftigt på.
– Först och främst behöver Sverige och andra länder sluta importera rysk gas. Handeln med gas hjälper till att finansiera Rysslands krig och behöver omedelbart upphöra för att det ska finnas en chans att få Ryssland till förhandlingsbordet, säger Malin Nilsson.
Inkluderande fredsförhandlingar
Samtidigt som stater bör sluta köpa rysk gas, måste de också agera kraftfullt för att skapa förutsättningar för fredsförhandlingar, anser IKFF. Något som bland annat en tredjedel av världens länder, främst från det globala syd, argumenterat för under en längre tid – men som inte har fått lika stort fokus i Europa.
– Självklart är det upp till Ukraina att avgöra när sådana förhandlingar kan upptas, men resten av världssamfundet bör göra allt de kan för att skapa förutsättningarna för detta. Det kan vi bland annat göra genom att stoppa flödet av pengar till Putins krigskassa, säger Malin Nilsson.
Att fredsförhandlingar blir av har avgörande betydelse, men lika viktigt är det att de blir hållbara över tid, tillägger hon. För att detta ska bli möjligt bör arbetet med att identifiera hur en inkluderande fredsprocess kan se ut, inklusive vilka aktörer som behöver involveras, påbörjas redan nu. Annars riskerar fredsförhandlingar att reduceras till beslut om territorier, när de egentligen utgör en karta över hur det framtida samhället ska se ut, menar Malin Nilsson.
– Forskning visar att ju fler grupper i samhället som finns representerade under fredsförhandlingar, desto mer hållbart blir fredsavtalet. Det gäller inte minst inkluderingen av olika grupper av kvinnor, som fortfarande utgör en försvinnande liten minoritet av dem som deltar i fredsförhandlingar.
Finns det några ljuspunkter i mörkret?
– Just nu känns freden avlägsen, men vi vet också att den till slut måste komma. Därför är det så viktigt att inte glömma bort allt det arbete som görs redan nu, mitt under pågående krig, för att lägga grunden för fred. Alla som arbetar med återuppbyggnaden av infrastruktur och institutioner, med traumabehandling och jämställdhetsarbete, de bygger grunden för det samhälle som ska växa fram efter kriget.
De förödande konsekvenser som kriget inneburit för människor, kommer att ta lång tid att reparera, tillägger Malin Nilsson, som understryker att krigsbrott och avsiktliga attacker mot civila, måste få påföljder.
– Något som framträtt tydligt under året är hur Rysslands ledning, med Putin i spetsen, avsiktligt attackerat civila människor och byggnader. Dessa attacker utgör krigsbrott, är oacceptabla och måste få konsekvenser. Hur länge kriget kommer att pågå är svårt att sia om, men den oerhörda förödelse som ett år av krig fört med sig i förstörda människoliv, infrastruktur och trauman kommer att ta lång tid att hantera.
