Sedan 1995 har ojämlikheten ökat enormt i Sverige. Numera ligger de rikaste procentens förmögenhetsandel i Sverige på samma nivå som i USA och Colombia, enligt Credit Suisse research institute, CSRI. Endast oligarkerna i Ryssland överträffar de svenska dollarmiljardärernas samlade tillgångar, enligt Financial Times.

– Sverige är ett av de mest ojämlika länderna i världen, säger Markus Kallifatides, ekonom och även socialdemokratisk riksdagsledamot, och syftar då på fördelning av förmögenhet.

Att ojämlikheten ökat enormt under de senaste decennierna har tidigare uppmärksammats i bland annat Jämlikhetsutredningen. Vissa anser att det inte är något större problem, eftersom alla i Sverige skulle ha fått del av rikedomarna. Men den föreställningen vill tankesmedjan Katalys nu slå hål på.

– Det som är helt nytt är att vi visar ett specifikt sätt att räkna på inkomstojämlikheten, säger Markus Kallifatides, som skrivit rapporten tillsammans med Stefan Sjöberg, docent i socialt arbete vid Högskolan i Gävle.

I rapporten Alla får det inte bättre har de bland annat räknat av hyrorna från folks inkomster. Hyrorna har ökat mer än dubbelt så mycket som andra priser i genomsnitt. Det leder alltså till att personer som bor i hyresrätt har fått mycket mindre kvar i plånboken efter att hyran är är betald.

Under de senaste 18 åren har den femtedel av befolkningen med lägst inkomster fått i snitt drygt 1 000 kronor mer i plånboken efter att hyran är betald. Det kan jämföras med den översta femtedelen av befolkningen som har fått över 25 000 kronor mer i plånboken efter att deras hyra är betald. En bidragande orsak till att det skiljer så mycket efter att hyran är betald är att de med högre inkomster oftare bor i bostadsrätt eller villor, som gynnas av exempelvis statens räntebidrag.

Skillnader i förmögenhet

Utöver denna ökning med 25 000 konor mer i plånboken efter hyran tillkommer att många av dem med höga löner dessutom har inkomster från kapital, alltså vinster från försäljningar av aktier, fastigheter och bolag med mera – kapitalinkomster som de med lägst inkomster i regel saknar helt. År 2019 hade 0,8 procent av befolkningen kapitalvinster på sammanlagt 157 miljarder kronor, medan 88 procent av befolkningen hade noll (0) kronor i kapitalinkomster, står det i rapporten.

Men 1 000 kronor mer i plånboken i snitt är ju ändå mer än inget, kanske någon påpekar. Fast samtidigt har välfärdssystemet urholkats, poängterar rapportförfattarna.

I rapporten tas upp att den offentliga sektorns utgifter minskat från cirka 60 procent av BNP till 50 procent. Dessutom har utgifterna för socialt skydd minskat med flera procent av BNP under de senaste 40 åren. Det visar statistik från Statistiska centralbyrån, SCB. Med socialt skydd syftas både på sjukpenning, arbetslöshetsförsäkring med mera, men också på hälso- och sjukvård och äldreomsorg.

– Det klart att det får konsekvenser om man drar åt tumskruvarna i de olika systemen i skyddsnätet. I den femtedel av befolkningen med lägst inkomster finns folk som hamnat utanför i olika socialförsäkringssystem. Där finns människor som kämpar med otrygga anställningar med mycket dålig lön och som bor i hyresrätter med kraftiga hyreshöjningar. Den samlade bedömningen vi gör är att en betydande grupp har helt enkelt inte fått det bättre. Vissa har fått det sämre, säger Markus Kallifatides.

År 1980 gick cirka 33 procent av BNP till socialt skydd. I dag ligger de senaste siffrorna på 28 procent av BNP. Samtidigt har en allt större andel av dessa pengar gått till privata vinstdrivande företag, som delat ut en del av dessa skattemedel som vinst till sina aktieägare. Det handlar om ungefär 20 miljarder kronor, enligt rapportförfattarna. Justeras dessa vinstuttag blir i stället andelen som går till sociala skyddsnät ungefär 27,8 procent av BNP.

De totala välfärdssatsningarna per år har minskats med över 250 miljarder kronor, den rikaste topp-procenten av svenskarna förfogar över 35 procent av totalförmögenheten, vilket motsvarar ungefär 1 480 miljarder kronor. Samtidigt låg siffrorna för så kallad ”social utsatthet” på 31 miljarder kronor år 2020, står det i rapporten. Det inkluderade kostnader för invandring som flyktingboenden.

”Om fler röster till exempel skulle lyfta [detta] så menar vi att flera sannolikt skulle rikta mer missnöje mot den ekonomiska ojämlikheten, den rika eliten och de regeringar som gjort detta möjligt, istället för mot flyktingar”, skriver författarna.

Kritik mot en av källorna

I rapporten hänvisas bland annat till Andreas Cervenka och hans bok Girig-Sverige, som vann Stora journalistpriset i kategorin Årets röst. Men boken har kritiserats för att överdriva antalet mångmiljardärer i Sverige. Bland annat ska en av miljardärerna ha bott i Australien sedan 1988 och en annan snarare vara miljonär än miljardär, enligt Jens B Nordström, ekonomiskpolitisk reporter på TV4.

– Det saknar för mig helt betydelse, om det inte är så att den övergripande poängen undergrävs, säger Markus Kallifatides.

Han poängterar att även Credit Suisse research institute belyser den stora förmögenhetskoncentrationen i Sverige. I Sverige finns 610 000 dollarmiljonärer vilket är många fler än i de nordiska grannländerna. Och Sverige är sjuttonde landet i världen med flest miljardärer och miljonärer, enligt Credit Suisse research institutes senaste rapport.

– Vi har alla skäl att tro att Credit Suisse i huvudsak har rätt. Det vill säga Sverige är ett av de mest ojämlika länderna när det gäller förmögenhetsandelar. Man skulle kunna ha föreställningen att Sverige är ett jämlikt samhälle. Det är fel. Det är ett av de länder med mest ojämlikhet i världen, säger Markus Kallifatides.

Han syftar då på förmögenhet. När det gäller skillnader i inkomst, alltså lön eller bidrag, skriver Credit Suisse research institute att Sverige och alla de nordiska länderna har relativt små inkomstskillnader.

Men hur lätt är det att beräkna förmögenhet efter att förmögenhetsskatten togs bort? 

– Det blev mycket svårare, och Daniel Waldenström har till exempel gjort en stor del av sin karriär som ekonom på att jobba fram andra sätt att beräkna förmögenhet via beskattning av kapitalinkomster och lite andra metoder för att uppmäta förmögenhetsandelar. Sedan råkar det vara så att Credit Suisse varje år gör en global förmögenhetsöversikt och dessutom är resultaten samstämmiga, säger Markus Kallifatides.

Daniel Waldenström är professor i nationalekonomi, och rapportförfattarna nämner hans studier i rapporten. Enligt den kritiska artikeln om Cervenka skulle han dock ha sagt att ”Sverige är ett av de mest jämlika länderna i världen, oavsett hur man mäter”.

I vanliga fall brukar ginikoefficient inte mäta förmögenhet utan skillnader i inkomst, alltså lön eller bidrag, enligt Ekonomifakta. Enligt dessa mätningar på enbart inkomst har Sverige en inkomstfördelning som ligger runt 27, enligt Eurostats siffror från 2021. Medan de mest ojämlika länderna i världen har över 80.

Men i Katalys rapport har de alltså slagit ihop förmögenheten och inkomst och räknat ut en egen ginikoefficient. Då landar Sverige på 12:e plats när det gäller förmögenhetskoncentration mätt med ginikoefficient.

Att Sverige är ett av de ojämlikaste länderna i världen när det gäller förmögenhet bekräftas av Credit Suisse research institutes senaste rapport. I den landar förmögenhetskoncentrationen i Sverige på ginikoefficienten 88.1. Det är högre ojämlikhet än USA som har 85, enligt CSRI:s rapport.

Samtidigt är en förklaring till att många saknar förmögenhet i Sverige att Sverige har ett relativt bra skyddsnät med höga pensioner, och att folk därför inte behöver ha så stora besparingar, enligt Credit Suisse research institutes rapport.

Fem förslag

För att komma till rätta med förmögenhetskoncentrationen har författarna fem förslag.

Ett är att finanspolitiken ska moderniseras så att staten återigen tillåts belåna sig, till exempel för att finansiera investeringar i klimatomställningen. Ett annat är att förmögenheter, fastigheter och kapitalinkomster beskattas mer än i dag, att det satsas mer på välfärd så att andelen till sociala skydd blir minst 30 procent av BNP. Dessutom vill de förbjuda vinster i välfärden, samt ”utvidga möjligheterna till ekonomisk förmögenhetsbildning, till exempel genom en statlig investeringssparbank”.

Högerekonomer skulle nog se att det finns risk för bland annat ökad statsskuld. Vad tänker du om det? 

– Det är solklart att vi står till vänster. Men jag noterar att i hela den ekonomiskpolitiska debatten i världen och i Europa, och som pågår i EU-kommissionen, OECD, IMF och så vidare, så går debatten just nu vår väg. Det är fullständigt uppenbart att det behövs kraftfulla offentliga satsningar för att få till en klimatomställning som är socialt hållbar och som får till utsläppsminskningar tillräckligt snabbt och med bibehållen välfärd, säger Markus Kallifatides.

”Gissar att Sverige inte sticker ut”

Syre söker nationalekonomen Daniel Waldenström på Institutet för näringslivsforskning, IFN, där han arbetar, för att reda ut vad han sagt om förmögenhetskoncentrationen i Sverige.

Han har inte tagit del av Katalys rapport och Syre frågar inte heller om faktan i Credit Suisse research institutes rapport. Utan Daniel Waldenström svarar enbart på det refererade citatet.

I ett mejl skriver han:

”Förmögenhetsdata är inte helt lätt materia tyvärr och ingen har en bra bild av läget i Sverige. Siffrorna som ibland har cirkulerat för Sverige har varit klart problematiska eftersom de har grundat sig i ofullständiga datakällor från tidigt 2000-tal och i vissa fall simuleringar utifrån journalistiska gissningar (Forbesdata som imputerats i t ex Credit Suisse-data).

Skulle jag gissa så sticker inte Sverige ut. Vi är kanske inte jämlikast i termer av marknadsförmögenhet, men vi ligger i mitten eller nedre delen.
Om man tar med förmögenheter som återspeglar värden i gemensamma skattefinansierade välfärdssystem, dvs tillgångar som vi har sparat i det offentliga istället för i våra bankböcker (vilket görs i många andra länder där skatterna är lägre men välfärdstjänsterna privatfinansierade) så har Sverige en betydligt jämlikare förmögenhetsfördelning än många andra länder.

När det gäller andra utfall såsom disponibel inkomst, familjebakgrundens betydelse, livslängdsskillnader mellan hög- och lågutbildade, så tillhör Sverige de jämlikaste länderna i världen. Eftersom vi gör detta i snart sagt alla utfall så kan det vara så att vi är jämlikast av alla länder, men det går inte att säga exakt.”

Läs mer:

Så mycket har de rikas inkomster ökat sedan 1990-talet

Världen blir allt mer ojämlik – klyftorna större än någonsin