I en intervju i Dagens ETC berättar Sara Skyttedal hur hon kom fram till åsikten att all narkotika borde avkriminaliseras. Det är inte längre särskilt kontroversiellt, frågan diskuteras på många ställen, men inget parti driver den ännu.

Argumentet att det är fel att jaga utsatta människor och skrämma bort dem från hjälp som de behöver verkar ha landat ganska bra. Men det är inte Kristdemokraternas politik – de skriver i sitt partiprogram att de ”vill ha ett narkotikafritt samhälle och arbetar för att stoppa alla tendenser till drogliberalisering”.

Det var egna erfarenheter som fick henne att tänka om. När hon hade avgått som ordförande i Kristdemokratiska ungdomsförbundet 2016 blev hon oppositionsledare i Linköping. Det var ett annat liv, mer i skuggan, hon var ny i stan, kände sig ensam och gick in i en depression.

Och det som räddade henne var tabletter, säger hon. Bensodiazepiner, som är ett narkotikaklassat ångestdämpande läkemedel, och bupropion, som bland annat används mot depression. Hon fick sin medicin utskriven av läkare och kunde köpa den på apoteket.

Men hela situationen gav henne mer förståelse även för dem som tar olagliga vägar. Att narkotikabruk är kriminaliserat gör utsatta människor mer utsatta istället för tvärtom, och därför vill hon ändra lagen på den punkten.

Dessutom anser hon att cannabis bör legaliseras.

Avkriminalisering och legalisering är olika saker, och det är olika frågor med skilda fokus. Att avkriminalisera narkotika handlar om att inte bestraffa eget bruk och vanligen innehav av små mängder narkotika för eget bruk. Att sälja, smuggla och framställa drogerna är däremot fortfarande olagligt. Fram till 1988 var det så i Sverige.

Att legalisera är att göra något lagligt och reglera det i lag. Till exempel att bestämma att cannabis ska vara tillåtet och stifta lagar om hur det ska få säljas och brukas. Så som vi har det med alkohol och tobak i dag. Sara Skyttedal vill ha en restriktiv lagstiftning, kanske med försäljning på något i stil med Systembolaget, kanske med strikta gränser för hur mycket man får köpa.

Men avkriminalisering ser hon som en viktigare fråga. Det kan som sagt bli svårt henne att få gensvar inom Kristdemokraterna. Men hon hoppas att de ska förstå – eftersom hon inte är någon libertarian ”som tycker folk ska få göra lite vad som helst”.

I mina öron låter det bakvänt, eftersom jag i grund och botten just anser att folk ska få göra lite vad som helst. Så länge friheten inte krockar för hårt med andras frihet. Och så länge människor inte far illa. Då kan man till exempel behöva reglera vissa droger, kanske helt förbjuda vissa.

Men att kriminalisera själva användningen verkar både inhumant och ineffektivt. Sara Skyttedal kom fram till samma slutsats genom att få en glimt av vad många kämpar emot. Kanske blir det en början för henne på ett annat sätt att tänka om människor och samhälle? Det ska bli intressant att se hur det i så fall landar.

Oppositionen är ju ingenting att hoppas på i de här frågorna. Socialdemokraterna sitter sedan 1970-talet fast i en benhårt dogmatisk inställning, som med tiden tycks ha blivit ett självändamål. När Folkhälsomyndigheten ville utreda effekten av kriminaliseringen sa den rödgröna regeringen nej. När riksdagen röstade igenom en utredning av narkotikapolitiken undantog socialminister Lena Hallengren genast kriminaliseringsfrågan. Den vill S inte ens ställa frågor om.

Det kan faktiskt hända att Sara Skyttedal kan bidra till en positiv vändning i debatten.