Ett ”paradigmskifte” inom migration och integration väntar, går det att läsa i Tidöavtalet. Något som sedan har upprepats av migrationsminister Maria Malmer Stenergard i flera intervjuer och uttalanden.

Sedan den så kallade flyktingkrisen 2015 har förändringar av migrationslagstiftningen genomförts i både Danmark, Norge och Sverige. Danmark är det av de tre skandinaviska länderna som har gått längst: man har både dragit in syriers och somaliers rätt till skydd och röstat igenom ett förslag om att flytta asylprocessen till Afrika. När Sveriges regering nu flaggar för vad de kallar ett paradigmskifte är det intressant att titta närmare på Danmark, men också Norge.

I Norge har uppehållstillstånden länge varit tillfälliga – men möjligheten att få dem förlängda har varit regel snarare än undantag. Nu håller det sakta på att ändras, menar migrationsforskaren Jessica Schultz vid Bergens universitet, som i höstas skrev rapporten The temporary turn in Norwegian asylum law and practice.

– Majoriteten, nästan alla, syrier som kommer till Norge får flyktingstatus. Så är det inte i Danmark och Sverige som har flera olika typer av tillstånd. I Norge har vi inte den här fragmenteringen av tillstånd, där asylsökande delas in i olika kategorier och får olika skyddsstatus, säger Jessica Schultz när Syre träffar henne i Stockholm i samband med en konferens anordnad av UNHCR.

Däremot är tillstånden i Norge sedan länge tillfälliga. Men nytt är att de senaste åren har liknande krav som i Sverige börjar ställas på den asylsökande för att få permanent uppehållstillstånd.

– För flyktingar i Norge är problemet att det idag finns andra krav för att få permanent uppehållstillstånd efter att den ursprungliga femårsperioden löpt ut, till exempel inkomstkrav och språktester, som gör det svårare för människor att få permanent uppehållstillstånd än tidigare. Det finns också möjlighet att dra in uppehållstillståndet inom det första, femåriga tillfälliga tillståndet om förutsättningarna i ursprungslandet ändras. Tillsammans skapar det här en större otrygghet för dem som har tillfälligt uppehållstillstånd än tidigare.

Danmark skapade ny skyddsstatus

De tre nordiska kusinerna Danmark, Sverige och Norge har både likheter och skillnader. Danmark är det av de tre länderna som sticker ut med en mer radikal flyktingpolitik och kriminalpolitik. Något som i SD:s ögon gör Danmark till en förebild. När många syrier anlände till Danmark infördes 2015 en tredje skyddsstatus förutom flyktingstatus (utifrån FN:s flyktingkonvention) och alternativt skyddsbehövande (EU-regel). Den nya skyddsstatusen gällde för stora grupper flyktingar som anländer från samma land och flyr på grund av en generell risk. Framförallt syrier och somalier fick skydd på denna grund. Nytt var också att man öppnade för att kunna dra in skyddet för de som får skydd på den här grunden – om situationen i hemlandet förändras.

Det danska paradigmskiftet smygstartade med den här tredje skyddsstatusen 2015, men introducerades officiellt i början av 2019. Sedan dess har den danska migrationspolitiken varit omdebatterad. Den nya rapporten Refugees as future returnees (”Flyktingar som framtida återvändare” på svenska, reds. anm.) från Christian Michelsen institute i Norge tittar närmare på de faktiska konsekvenserna av den nya politiken och möjligheten att dra in asylsökandes skyddsstatus. Rapportens författare Jens Vedsted-Hansen skriver att: ”paradigmskiftet” har orsakat rättslig och mänsklig osäkerhet för särskilt syriska flyktingar. Eftersom Danmark för närvarande inte utvisar personer till Syrien kommer besluten att återkalla skyddet sannolikt att skapa en osäker situation för ett okänt antal personer”.

Sveriges mål: EU:s miniminivå

Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) pratar om ett paradigmskifte. Sverige ska ner på EU:s miniminivå på alla sätt som finns. I en intervju med DN öppnade hon för att regeringen ska ta över ansvaret för att avgöra om ett land är säkert att deportera till eller inte.

– Vi tycker det är rimligt att det är ett beslut regeringen fattar och vi vet att många andra länder har den ordningen. Det är ett sätt för regeringen att vara snabbfotad och kunna anpassa sig efter en förändrad utveckling i olika länder, sa Maria Malmer Stenergard till DN.

I en annan intervju med samma tidning, apropå att Sverige ska ha korta tillstånd och lägga sig på miniminivån i EU, säger hon:

– Det kanske inte är så att rätten att stanna är evig. Om det blir en drastiskt förändrad situation i ditt hemland och skyddsgrunden inte kvarstår, då ska du också återvända.

"Värdesätter integrationsprocessen"

Att Sverige ska börja dra in syriers eller somaliers skyddsstatus ser inte migrationsexperten Nikolas Feith Tan vid Danish institute for human rights som särskilt sannolikt. Men det finns samtidigt viktiga lärdomar för Sverige att ta till sig av om man tittar på vad som har hänt i Danmark de senaste åren. Om Sveriges regering – som har utlovat ett ”paradigmskifte” liknande det danska – kommer ta dem till sig återstår att se.

– Jag tror att Sverige värdesätter integrationsprocessen mer än i Danmark. Danmark är ganska unika i att återkalla uppehållstillstånd: människor har varit här, de har lärt sig språket, arbetat och gått i dansk skola. Den integrationen betyder mycket lite i den här processen, säger Nikolas Feith Tan, och tillägger i nästa andetag att Sverige också har varit inne på att delar av Syrien är säkert. Men Sverige har däremot inte – som i Danmark – öppnat för att ta ifrån människor deras skyddsstatus på samma systematiska sätt.

Tog tillbaka att delar av Syrien var säkra

Det var i augusti 2019 som Migrationsverket kom med en ny bedömning av säkerhetsläget i Syrien. I den stod det att huvudstaden Damaskus var så pass säker att syrier hemmahörande där skulle kunna återvända. Beskedet skapade stor oro och möttes av skarp kritik. Efter att Turkiet senare samma höst invaderade nordöstra Syrien blev läget oroligare i landet igen. Med facit i hand reviderades sedan ställningstagandet i mars 2021.

Anna Lundberg, professor vid Lund/Linköpings universitet, skrev på uppdrag av den förra regeringen rapporten Uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder och preskription, SOU 2017:84, år 2017. I den går hon igenom situationen för människor i Sverige som har fått avslag på sin asylansökan men som ändå inte kan utvisas. Vänsterpartiets migrationspolitiska talesperson Tony Haddou gav rapporten nytt liv i en interpellation till Sveriges migrationsminister Maria Malmer Stenergard.

– Regeringen skriver att de vill komma till rätta med skuggsamhället. Men med den repressiva politik som föreslås kommer skuggsamhället fördjupas, förvärras och växa. En del personer som har fått avslag på sin asylansökan kan inte återvända. Den tidigare regeringen vägrade inse det faktumet. Det handlar om juridiska beslut som inte går att genomföra och istället för att ta itu med det så förvärrar man situationen. Det är kontraproduktivt och gör människor ännu mer utsatta, sa han till Syre kort efter regeringsskiftet tidigare i höstas.

Läs mer:

”Skuggsamhället kommer att växa”

Röda korset: ”Migrationspolitik ska bygga på fakta” 

Röda korset: Möjligheten för krigsskadade och torterade att läka försämras med nya asyllagen