I fyra år har det avtal som i dag såg dagens ljus förberetts. Ett avtal som ska styra världen från ett ohållbart nyttjande av världens resurser till ett hållbart, samtidigt som det innehåller åtaganden om att skydda enorma arealer natur och återställa natur. Om avtalet kan leverera på de högt ställda förväntningarna återstår att se.

– Idag har vi skrivit historia, skrev EU: miljökommissionär Virginijus Sinkevičius på Twitter, strax efter att det klubbades.

På bilder syns delegater fira i den kongresshall i Montreal där slutförhandlingarna ägt rum. Ett av de mest omdiskuterade målen i avtalet, som en koalition av länder med hög ambition gått fram med, att skydda 30 procent av hav och vatten till 2030, är nu inskrivet i avtalet.

En som välkomnar avtalet är Henrik Smith, professor vid Lunds universitets Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC).

– Hade det inte blivit ett avtal, skulle det ha varit väldigt allvarligt för den biologiska mångfalden, sedan kan man naturligtvis diskutera om detta är ett halvfullt eller halvtomt glas, säger han.

En framgång som han pekar på är just målet om att skydda trettio procent av hav och land till 2030, samtidigt som han poängterar att vissa begrepp är öppna för tolkning.

– Man har skrivit in meningar om hållbart nyttjande av de här områdena och det är inte klart vad som menas, men det är väldigt positivt att det här målet kom med, säger han.

”Ett steg framåt men kanske inte hela vägen”

En av knäckfrågorna under förhandlingarna har rört hur mycket finansiering som rika länder ska bidra med för att utvecklingsländer ska skydda biologisk mångfald, där nivån nu höjts från tio miljarder per år till 20 miljarder om året 2025. En summa som enligt det nya avtalet ska stiga till 30 miljarder 2030. Men utvecklingsländer har under förhandlingarna krävt betydligt mer, 100 miljarder dollar varje år fram till 2030.

– Det är en höjning – och det är jättebra men inte alls lika mycket som den fattigare delen av världen hade önskat, säger Henrik Smith.

Inför mötet gick en sammanslutning av företag ut med uppmaningen att förhandlingarna ska anta ett mål om att göra det obligatoriskt för företag att offentliggöra sin påverkan på biologisk mångfald. Men obligatoriskt blir det inte, berättar Henrik Smith.

– Man ska uppmuntra och underlätta för dem att rapportera sin påverkan och beroende av biologisk mångfald – men det har inte gjorts obligatoriskt, vilket man naturligtvis hade önskat. Så man har tagit steg framåt men kanske inte hela vägen, säger han och fortsätter:

– Det är relativt typiskt i ett sådant här avtal, i slutet blir det en kompromiss, alla kommer vara lite missnöjda men ändå, utan det här skulle vi vara i en mycket allvarlig situation.

Sametinget nöjda

Som Syre tidigare rapporterat har urfolk slagits för att få till starka skrivningar om att deras rättigheter ska värnas i det nya avtalet. Både med bakgrund av att forskning visat att biologisk mångfald i områden som traditionellt nyttjas av urfolk har bättre status än andra områden – men också för att urfolk inte ska riskera att fördrivas, när nu stora områden ska skyddas.

Matilda Månsson, jurist på Sametinget, skriver till Syre att hon är ”mycket nöjd med ramverkets delar som rör urfolk och lokala samhällen”. Men också den ”människorättsbaserade ansats som kommer till uttryck i beslutstext och målformuleringar”.

Men att det finns starka skrivningar på pappret är inte tillräckligt betonar hon, ”det krävs att det skydd och respekt för urfolks rättigheter som står i ramverket faktiskt säkerställs i praktiken”.

Kräver ökad medvetenhet om biologisk mångfald

Sveriges ungdomsrepresentant Amanda Björksell välkomnar att det i avtalstexten finns skrivningar om rättvisa mellan generationer, något som ungdomsrörelsen varit drivande för och som ska innebära att länderna förbinder sig att ta hänsyn till kommande generationer.

– Det handlar om att unga ska få vara med i de här processerna fortsatt i förhandlingarna på en global nivå. Men framförallt att vi ska få vara med och diskutera hur avtalet ska implementeras i Sverige. I många länder har man ungdomsråd för klimat- och miljö. Det har man inget permanent i Sverige.

Henrik Smith vid Lunds universitet betonar att avtalet i sig inte räcker – nu måste det också efterlevas. Världens ”track record”, är inte det bästa. Vid förra tillfället som ett avtal träffades för att vända förlusten av biologisk mångfald uppnåddes inte ett enda av målen till fullo. Men professorn tror att förutsättningarna är bättre nu.

– Jag skulle säga att det är bättre, även om det inte är så bra som en del organisationer hade önskat det, säger Henrik Smith.

Vad är det som kommer att avgöra om det här avtalet blir framgångsrikt eller inte?

– Dels kommer det att avgöras över hur debatten om biologisk mångfald fortsätter även utanför det här mötet, för ska man uppnå målen krävs det att det finns ett folkligt stöd för vad man gör, i alla fall i demokratiska länder. Det andra som krävs är att man får en tydlig uppföljning av målen och om det inte går bra, att man har system för att vidta åtgärder för att hantera detta.

Avtalet innefattar 4 övergripande mål samt 23 delmål som fokuserar på skydd av natur, hållbart nyttjande, implementering och fördelning av de tjänster som den biologiska mångfalden tillhandahåller.

Texten har uppdaterats.

Läs mer: 

Urfolk kämpar för att förhindra ”land grab” på COP15

Uppmaningen från COP15: ”Det handlar om rättvisa mellan generationer”

”Kritiskt” – Skyhöga förväntningar när Parisavtal för naturen ska spikas