I förrgår påbörjade riksdagen sitt nya arbetsår i samband med riksmötets öppnande. I går fick Ulf Kristersson två veckor till på sig att ta fram ett regeringsunderlag. Om han hinner klart till dess återstår att se, men oavsett när det blir kommer vi med allra största sannolikhet få en regering vars fokus utöver en hård och omänsklig kriminalpolitik kommer ligga på lönearbete och ekonomisk tillväxt som välsignelse mot alla världens plågor. 

Samtidigt som det var ståhej kring riksmötets öppnande hade grupper av människor samlats utanför riksdagen för att visa sitt missnöje med hur den tidigare regeringen agerat i bland annat klimatfrågan och Nato-debatten, och visa för tillträdande regering att missnöjet kvarstår. En av dem som anslutit sig till protesterna, klimataktivist-gruppen Rebellmammornas presstalesperson Sara Nilsson Lööv, säger följande i artikeln:

– Nu när vi har en regering som är på väg att tillträda som består av de partier som enligt objektiva granskningar har den mest otillräckliga klimatpolitiken, eller en helt kontraproduktiv sådan, så känner vi att vi vill vara här, för att visa att vi tänker inte titta bort även om de gör det.

Inte nog med att de har en otillräcklig klimatpolitik – de fyra regeringsförhandlande partierna har en politik som kan anses direkt skadlig för klimatet. Så här skriver till exempel Moderaterna på sin hemsida under rubriken ”Tillväxt med rätt politik”: ”Endast en växande ekonomi kan bära framtidens välfärd”. Problemet är bara det att för att ekonomin ska fortsätta växa så behöver resurser förbrukas i allt större utsträckning – resurser vi snor från nämnda framtid. Och just det där med att förbruka resurser i allt större utsträckning är i väldigt många fall precis motsatt vad som behövs för att stävja klimatförändringarna.

Evig ekonomisk tillväxt och hållbar klimatpolitik går inte ihop. Vi har bara en planet. Det betyder att saker inte kan förbrukas i evighet. Det finns rätt många resurser på jorden som inte är förnybara, och som alltså kommer ta slut om vi fortsätter använda dem – till exempel den olja vi gjort oss så beroende av, och som högerpartierna, i synnerhet SD, ger uttryck för att vi kan fortsätta förbruka som om det inte fanns en morgondag.

Det alla partier från SD till S pratar om är det som kallas oekonomisk tillväxt. Begreppet innebär att den ekonomiska tillväxten, som roffar åt sig alla möjliga sorters kapital i syfte att ständigt växa, bidrar till en så stor minskning i livskvalitet att förlusten bedöms vara större än vinsten. Och även om vårt tilltänkta regeringsunderlag nog ogärna skulle vilja erkänna att det är det de håller på med, så är det tydligt att de drar en koppling mellan tillväxt och välfärd som helt enkelt inte finns. Kanske fanns den en gång, men i dagens Sverige är det minst sagt ignorant att påstå att ökad tillväxt leder till ökad välfärd, punkt.

Om vi frågar oss vad målet med samhället egentligen är så tror jag de flesta skulle svara något i stil med ”att var och en har möjlighet att uppfylla sina behov och leva ett gott liv” – i många fall även för planetens framtida invånare. Målet med samhället är inte att bidra till en ständigt ökad tillväxt och ett utarmande av planetens resurser. Istället borde fokus ligga på att ta vara på de värden som denna oekonomiska tillväxt utarmar.

Vi får se vad vi får för regering och hur de kommer agera i klimatfrågan. Men med allra största sannolikhet kommer vi behöva fortsätta protestera utanför riksdagen, och på andra håll, för att bidra till en fortsatt debatt om klimatförändringar, oekonomisk tillväxt och människors hälsa och välbefinnande i ett tillväxtvurmande samhälle.