I Säve utanför Göteborg, där det tidigare låg en flygplats, håller nu en fabrik för elflygplan på att byggas. Bolaget Heart Aerospace som står bakom satsningen meddelar att det kommer leda till 1 000 nya jobb och att de första flighterna med de nya planen ska kunna ske redan år 2028. Näringslivet och politikerna jublar. Nu kan vi både rädda klimatet och ge en massa människor sysselsättning! Win–win – eller?

”Sverige är ursprungslandet för flygskammen och antiflygrörelsen. Men med Northern runway ska vi göra resande med elflyg verkligt och bevara möjligheten att flyga för kommande generationer”, säger Anders Forslund, en av bolagets grundare. Ambitionen är alltså att vi ska kunna fortsätta resa kors och tvärs precis som förut. 

Samtidigt kan väl ingen ha missat att det råder elkris i Europa. I Sverige har vi visserligen, än så länge, ingen egentlig brist på el men vår koppling till den europeiska elmarknaden gör ändå att priserna drivs upp. Ser man ur ett europeiskt, eller till och med globalt, perspektiv så är det tydligt att de förnyelsebara energikällorna – sol, vind och vatten – fortfarande bara står för en liten del av elproduktionen (2021 motsvarade de en dryg fjärdedel av den totala elproduktionen, samtidigt som kol, olja och gas stod för över 60 procent). Samtidigt förväntas elbehovet öka enormt de närmaste åren.

Det är ju nämligen inte bara flygplanen utan också bilar och andra transporter som ska gå på el, samtidigt blir vi mer och mer digitaliserade vilket förstås också ökar elkonsumtionen. Man behöver inte vara energiprofessor för att inse att det kommer bli svårt att få elen att räcka till allt. I synnerhet inte om vi samtidigt ska se till att avveckla all kärnkraft (vilket vi bör, eftersom det är en både dyr, osäker och farlig energikälla). 

Elflygplan, om de blir verkliga, kanske kan vara bra i vissa fall. Men viktigast av allt är att vi inser att vi inte kan fortsätta att resa, konsumera och slösa med el som vi har gjort tidigare. I både politik och media framställs det ofta som att klimatkrisen bara handlar om att vi ska ställa om från en energisektor till en annan, och att vi sedan kan fortsätta att leva våra liv precis som innan. Men i själva verket är det ju så att lika väl som vi behöver ställa om så behöver vi också ställa in.

Vi behöver resa mindre, köpa mindre – ja överhuvudtaget göra mindre av det mesta. Vilket mycket väl kan vara positivt. Ett av de stora hälsoproblemen i dag är ju nämligen stressrelaterade sjukdomar, och överallt vittnar folk om hur de har svårt att få det så kallade livspusslet att gå ihop. Att bara ta det lite lugnare skulle kunna få fantastiska effekter på vårt välmående.

Det är nog många som har insett detta men som inte gärna pratar högt om det. Minskad produktion, konsumtion och resande ses nämligen som ett hot mot hela den tillväxtbaserade ekonomin som vår kapitalistiska värld kretsar kring. Men likväl är det nödvändigt, både för vår egen och för planetens hälsa.

Precis som evig tillväxt inte är möjlig i en värld med ändliga resurser så finns det inte heller en chans att den förnybara elen ska kunna täcka ett ständigt ökande elbehov. Det är dags att inse detta nu och istället för att bara prata om utveckling även prata om avveckling.