La Guajira i Colombia är från början en mycket torr plats, och klimatförändringarna och ett gruvbolag har gjort tillgången till vatten än mer begränsad för ursprungsbefolkningen Wayuu. Men tillsammans med hjälporganisationer finner befolkningen lösningar som bottnar i den egna identiteten och kunskap om naturen.
Under veckan har Stockholm traditionsenligt stått värd för World water week, en internationell konferens om utmaningar gällande vattentillgång för jordens befolkning. Isolina Silva Duarte har rest från La Guajira, en liten halvö i Colombias allra nordligaste del, för att delta i konferensen. Hon tillhör ursprungsbefolkningen Wayuu, ett herdefolk som lever i från varandra relativt isolerade bosättningar kända för sitt hantverk, i synnerhet väskor. Folket stod emot spanjorernas kolonisering på 1700-talet men har följts av många andra svårigheter, allt från diskriminering, hunger och inte minst brist på vatten.
La Guajira består i princip av öken. Två regnperioder om ett par månader vardera har varit det brukliga men numera regnar det bara 10 till 15 dagar om året, berättar Isolina Silva och Natalia León från Wateraid Colombia, som bistår med översättning från spanska. Vatten är ett både sorgligt och känsligt tema, eftersom alla samhällen i området saknar tillgång till vatten och sanitära lösningar.
– Det är inte bara att det regnar mindre, man vet inte längre när det ska regna och det påverkar allting. Man vet inte när man ska så eller kommer skörda, hela kedjan är kopplad till vattentillgången, berätta Isolina Silva.
Regnvatten samlas upp i hål som grävs för hand, eller maskinellt när det lokala styret i Colombia ibland bidrar med sådan utrustning. Dessa kan fungera som reservoarer. Det finns en enda ytvattenkälla, floden La Ranchería, som förr försåg alla som bodde nära floden med vatten, vilket var de flesta. Men i slutet av 70-talet började ett gruvbolag prospektera marken och sedan 1986 är en kolgruva i produktion i anslutning till floden.
Gruvverksamheten har sedan dess förorenat floden och ändrat dess lopp, vilket fått katastrofala konsekvenser, något Mongabay skrev om 2018. Barn dog av undernäring och sjukdomar – 2015 dog ett barn i veckan. I december det året uppmanade den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter Colombias regering att ingripa för att lösa nödsituationen. Efter varningen beordrade högsta domstolen i huvudstaden Bogotá presidenten att vidta åtgärder för att förbättra Wayuus tillgång till rent vatten, utan framgång.
– Regeringen är inte intresserad av att ta hand om folket, för då hade man sett till att skydda deras enda tillgång till vatten, säger Isolina Silva.
Kvinnor har viktig roll
Flera hjälporganisationer är engagerade i Wayuu-folkets situation. Tillgången till vatten är absolut avgörande för befolkningen. Lika avgörande är det att arbeta med lösningar i tätt samarbete med dem som ska använda dem, förklarar Natalia León från Wateraid Colombia:
– Vi återuppbygger befintlig infrastruktur som har fungerat och använts av folket, och vi tänker likadant när det gäller att förändra beteenden. Problemet med La Guajira och alla andra landsbygdssamhällen är att alla tekniska lösningar man tar dit är för dyra att underhålla eller reparera, så vi försöker jobba med naturmaterial och använda gravitation och vind för att tillgängliggöra vatten.
Isolina Silva är lärare till yrket och också ledare för flera samfälligheter, genom både börd och utbildning. Wayuu-samhället är matrilinjärt, men inte matriarkalt; kvinnor har dock ändå en ledarroll i många avseenden, inte minst när det kommer till vatten. Att stärka kvinnorna i den rollen är en viktig uppgift för Wateraid, och Isolina Silva bidrar till detta i egenskap av lärare. Hon har kämpat för att barn ska kunna gå i skolan, och då måste mödrarna ha tillgång till vatten så att inte behöver ta hand om barnen eller de sjuka, eller att barnen inte behöver hjälpa till med att hämta vatten.
– Från vårt perspektiv är det visserligen en kritisk situation men också ett fantastiskt läge för sociala eller miljömässiga investeringar. Samhället är väldigt organiserat. Vi arbetar tillsammans med Wayuu för att de har en känsla och omvårdnad för marken som sedan länge är bortglömd, och det försäkrar oss om att de kommer ta hand om de investeringar vi gör, det handlar om hållbarhet, säger Natalia León.
En metod de har använt sig av är att försöka ändra narrativet, från att handla om att identifiera behov till att skapa lust och önskemål, och komma bort från ett vi mot dem-perspektiv.
– Vi kan aldrig lösa behovet för det är så stort, överallt. Att skapa en vilja är det som i slutändan åstadkommer förändringar, säger Natalia Léon.
Starka symboler
Det handlar inte bara om dricksvatten utan också om sanitet. Traditionellt uträttas behoven i öknen och avföringen grävs ned. Att använda en toalett sågs av Wayuu-folket inte som något värdigt eller rent. Att använda naturen gör visserligen att proceduren blir en del av kretsloppet, men det kan också orsaka problem, där vattnet blir förorenat eller flugor samlas och sprider smittor.
– Vi visste att avföring påverkar omgivningen, genom lukt till exempel, men inte att det via marken kan förorena vattnet och skada barns hälsa. Nu har jag kunskap om detta, säger Isolina Silva, som för vidare kunskapen till barnen i skolan, som sedan i sin tur för den vidare till sina föräldrar.
Ett problem med att implementera moderna sanitetslösningar är ofta avsaknad av integration, att det kommer som något främmande och påtvingat, att de som ska använda faciliteterna inte ser behovet. För att initiera en önskan om att ändra sina hygienvanor inledde Wateraid ett projekt för att integrera Wayuus konst och heliga symboler – som är inspirerade av naturen och astronomi – genom att alla hjälpes åt att måla dessa i de nya utrymmena där man installerat torrtoalett (en lösning som kräver mindre vattenåtgång). Och det har fungerat.
– Hela samhället ändrade uppfattning om hur man såg på detta, för det blev något vackert.
Läs mer:
