När man inte är riktigt säker på något kan man både tvivla och tveka. Till exempel finns det de som tvivlar på att sånt som vi människor gör förändrar klimatet, och ännu fler som tvekar om att förändra sin livsstil. En syl i vädret undersöker tvivlet, tvekan och de tveksamma fallen.
Tvivlet handlar om hur något är. Stämmer verkligen IPCC:s analyser av klimatet? till exempel. Medan tvekan gäller handlingen: Ska jag verkligen ta tåget istället för att flyga? Mellan adjektiven tveksam och tvivelaktig finns en skillnad till: tveksam är den som tvekar och tvivelaktigt är det som ger anledning till tvivel.
Men numera är den skillnaden inte så absolut som den en gång var. I början på 70-talet kände språkvårdaren Erik Wellander att den behövde slås fast, och skrev i sin språkriktighetslära Riktig svenska:
”Adjektiven tveksam och tvivelaktig ansluter sig i betydelsen till de ord som de är avledda av. Tveksam sägs om personer, tvivelaktig företrädesvis om saker och förhållanden. Man är tveksam inför ett byggnadsförslag, emedan kostnadsberäkningen är tvivelaktig.”
Orden hade nämligen börjat glida ihop, tveksam fick allt oftare betyda tvivelaktig. Det började redan i början på 1800-talet – på ett sätt som ingen hade reagerat på i dag. I fall där man kunde tveka om något började människor tala om tveksamma fall. Om den som kom med ett förslag var tveksam kallade man det ett tveksamt förslag – trots att det inte var förslaget som tvekade utan den som föreslog.
Sedan utvidgades betydelsen lite till, så att det tveksamma förslaget också kunde vara ett förslag värs värde kunde betvivlas. Alltså mer tvivelaktigt än tveksamt.
Vissa språkvårdare tror att det berodde på inflytande från engelska doubtful, som kan betyda både tveksam och tvivelaktig. Enligt andra berodde det snarare på att tvivelaktig hade fått en så negativ laddning eftersom det så ofta användes om något skumt – och tveksam har delvis gått samma väg.
Man är fortfarande tveksam när man tvekar, men när tidningen Råd och rön 1988 skrev om ett tvättmedels ”tveksamma ingredienser” var det inte tensiderna som var obeslutsamma. Däremot kanske en del av ingredienserna var olämpliga.
Håll isär här
I dag ”godkänner” språkvården båda användningarna av tveksam. Enligt Svensk ordbok från 2009 betyder tveksam i första hand ”som känner tvekan”, i andra hand ”som orsakar tvekan”. Därefter följer en kommentar:
”Användningen av tveksam i betydelsen ’tvivelaktig’ har ibland kritiserats. Det är dock en betydelseutveckling som har åtskilliga paralleller, jfr en situation som gör många förtvivlade > en förtvivlad situation och en person som gör många tveksamma > en tveksam person (figur).”
I ett svar på en fråga om utan tvivel och utan tvekan, uppdaterat 2015, skriver Språkrådet att det är svårt att hålla uttrycken isär. Men tillägger:
”Orden tveksam och tvivelaktig bör däremot användas med olika betydelse om människor. ’En tveksam justitieminister’ är en minister som tvekar. ’En tvivelaktig justitieminister’ är en dålig minister som man tvivlar på.”
Om man vill ha otvetydiga ord finns det alternativ – tvehågsen är ungefär samma sak, hågen dras åt två olika håll och det är svårt att bestämma sig. När något är dubiöst har det också att göra med två olika möjligheter. Men det motsvarar tvivelaktig, inte tveksam, för det dubiösa är något man har dubier om. Tvivel, alltså.
Dubbelt och binärt
Att tve- och tvi- i tvekan och tvivel är varianter av två är ganska lätt att se, men det är du- i dubier och dubiös också. Två är ett sånt där uråldrigt ord som har kommit att bli olika på olika språk fast det finns en gemensam rot. Någonting i stil med *dwo blev duo på latin, dos, deux och due på spanska, franska och italienska, och finns med i dubier, dubbel, duplikera, duell, duett och engelska doubt. I senare latin blev duo till bi, som i binär, biennal och bigami.
På svenska, lågtyska, tyska och engelska blev *dwo till två, zwo, zwei och two. På grekiska blev det di-, som i dialog, dioxid och diplom. I dialog och dioxid är det tydligt att det handlar om två. I dialogen kan det i och för sig vara fler deltagare, det blir inte en *trialog om en tredje blandar sig i. En dioxid har två syreatomer, inte fler. Men ett diplom, vad har det med två att göra? Jo, det är ett gammalt grekiskt ord för urkund, som från början betydde att det viktiga papperet var dubbelvikt.
Tvetydiga
Flera av de ord som motsvarar tvivel och tvekan på andra språk har också två betydelser. Holländska twijfel betyder både tvekan och tvivel. Engelska dubious är inte entydigt som svenska dubiös, utan kan betyda både tveksam och suspekt. Även på slovenska, polska och andra slaviska språk verkar betydelserna vara sammanblandade. Det kanske är de här ordens öde att vara dubbeltydiga och väcka tvekan och tvivel.
