Luka Vestergaard, valstrateg för Klimatalliansen, avslutar härmed debatten med Miljöpartiets Carl Ståhle om de respektive partiernas roll, funktion och berättigande i riksdagen.
• Luka Vestergaards debattartikel den 16 juli
• Carl Ståhles replik den 18 juli
• Luka Vestergaards replik den 21 juli
• Carl Ståhles replik den 22 juli
Ledsamt att behöva skjuta MP:s avundsjuka i sank, Carl Ståhle. Det kommer inte fungera för er att återigen hävda att andra splittrar och är källan till er olycka. Argumentet har, precis som MP, tappat sin giltighet. Det är tröttsamt och otidsenligt.
Samma ”skitprat”, för att citera grundaren Gahrton, användes av MP när Feministiskt initiativ dök upp och när Partiet Vändpunkt kom!
Som de flesta erinrar sig psykologin uppstår det så kallade ”splittringsargumentet” enbart när upphöjda miljöpartister för första gången hör talas om Klimatalliansen. Klimatalliansen har egentligen inte gjort annat än att bara finnas till.
Det är alltså en typ av rasism: ”Det här är vårt politiska territorium, åk hem!” Det parti som tack och lov är ”det enda miljöpartiet” framställer sig som en galjonsfigur för klimatrörelsen, men tron att ni företräder vår rörelse framstår megalomanisk av det miljöparti som inför valet saknar representation i mer än 20 procent av kommunerna. Problemet: Ingen vill kandidera. Ingen vill rösta.
Nu är klimatrörelsen gruvligt trött på återupprepandet av MP:s konstiga argument om splittring. Var vänlig förnya argumentsrepertoaren!
Jag är inte valstrateg för MP, men hade jag varit det hade jag kommit med användbara stalltips om hur en slipsten ska dras:
• Att försöka skrämma människor att rösta MP fast de inte vill är en hopplös taktik.
• Det kanske är en trend i MP att ge sig på nya demokratiska initiativ? Sluta med det!
• Att MP har större delen av folkopinionen emot sig är inget vi i klimatrörelsen kan ta ansvar för eller finna oss i längre!
