DEBATT. Länsstyrelsen i Södermanland har beslutat om skyddsjakt från 1 maj 2022 – 31 augusti 2023 på 1 500 dovhjortar. Jakt dygnet runt i hela länet. 

Regeringens beslut 2018 gällande skyddsjakt på dov- och kronhjort innebär redan att markägare utan beslut från länsstyrelse kan skjuta nyfödda kalvar under perioden 1 juli till den 15 april ”på växande gröda” och i ”skogsplantering”. Alltså i princip hela året från det ögonblick de föds får de dödas.

Beslutet innebär också att man får jaga när hindarna är högdräktiga eller digivande. Kronhjort och dovhjort är grupplevande och hindarna lever i matriarkat som består av flera generationer.
 
Dovhjortar är nu i princip laglösa i Sverige. Regeringen och Naturvårdsverket drev igenom ett anstötligt beslut utan hänsyn till etiska och biologiska aspekter och ignorerade därmed protester från forskare och veterinärer.

LRF jämför hjortar med vildsvin och tvekar inte att lösa problem med lönsamhet med oetisk jakt, genom att tillåta jakt dygnet runt med rörlig belysning.

Kronhinden föder i maj och dovhinden i juni-juli. I april är dräktiga hindar så tärda av vintern att de inte är mycket större än årskalvar vilket innebär att dräktiga hindar med fullgångna foster riskerar att skjutas som årskalv.

Jakt gör också att ännu diande kalvar skjuts. Man utsätter hindar för psykiskt lidande och sjukdom eftersom de är mjölkproducerande när de mister sin kalv. På fråga om man vill jaga trots risker, svarade en manlig jaktledare ilsket ”jakten är redan såld”.  
 
Behöver vi ett #Metoo för hjortar? En novemberdag skjuts en hind som försökt försvara sig mot en jakthund. Hinden har ett fullgånget dött foster på väg ut. Lite som våldtagna kvinnor som ifrågasätts om de ”varit på fel ställe i fel kläder”, förklaras att hinden parat sig vid ”fel tidpunkt”. Eftersom hinden väljer vilken hjort hon vill para sig med, kan man tänka att jaktstress eller troféjakt på handjur minskat hennes möjligheter. Hon straffades dubbelt med döden.
 
Studier i England och USA visar hur hjortdjur drabbas av stress och posttraumatiskt stressyndrom, PTSD när de jagats av människor och hundar. Muskel- och benskador och förhöjda kortisolnivåer är skadliga bieffekter, men varken ”collateral damage” eller psykiskt trauma hos överlevande djur berör jägare.

Jakt och mänsklig aktivitet tvingar många vilda djur att ändra beteende. Vissa blir nattaktiva och mycket tid går åt att hålla sig undan från människor och hundar på bekostnad av vila och födosökande. Markägares stängseltrådar är en dödsfälla för hornbärande hjortar om vilket tystnadskultur råder.
 
För oss som bor på landet, innebär jakt numera naturterror och hjärtskärande möten med stressade eller skadade djur. En dag efter jakt blir till möte med döden – inälvor av hjortar påträffas spritt över buskar. Och bakom gömde sig en överlevare – en traumatiserad ensam hjortkalv.

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch låter sig filmas för en Youtube-kanal när hon med ett isande skratt skadskjuter en dovkalv i djup snö. I intervju med DN koketterar hon med att säga ”för att jobba i riksdagen måste man kunna jaga och snusa”.
 
Naturvårdsverket ”vårdar” inga vilda djur. Jakttider utökas och obegränsade tekniska jaktmedel tillåts, trots att de värnlösa djuren fysiskt är desamma sen årtusenden. Metoder som fällor, grytjakt, drivande jakthundar i naturen, skyddsjakt från helikopter, jakt på lodjur under parningstid, jakt på nyfödda ungar och dräktiga honor är närmast sadistiska. 
 
Naturvårdsverket har gjort sig till jaktens Agamemnon, kungen som offrade sin egen dotter Ifigenia för att få vind i seglen och återvända till Troja. I samma ögonblick Ifigenia offras, förvandlas hon till en hjort. Till vilken blodig avgrund Naturvårdsverket vill få Sveriges regering att segla, genom att offra hindar och deras kalvar, är en gåta.