DEBATT. Länsstyrelsen i Södermanland har beslutat om skyddsjakt från 1 maj 2022 – 31 augusti 2023 på 1 500 dovhjortar. Jakt dygnet runt i hela länet. 

Regeringens beslut 2018 gällande skyddsjakt på dov- och kronhjort innebär redan att markägare utan beslut från länsstyrelse kan skjuta nyfödda kalvar under perioden 1 juli till den 15 april ”på växande gröda” och i ”skogsplantering”. Alltså i princip hela året från det ögonblick de föds får de dödas.

Beslutet innebär också att man får jaga när hindarna är högdräktiga eller digivande. Kronhjort och dovhjort är grupplevande och hindarna lever i matriarkat som består av flera generationer.
 
Dovhjortar är nu i princip laglösa i Sverige. Regeringen och Naturvårdsverket drev igenom ett anstötligt beslut utan hänsyn till etiska och biologiska aspekter och ignorerade därmed protester från forskare och veterinärer.

LRF jämför hjortar med vildsvin och tvekar inte att lösa problem med lönsamhet med oetisk jakt, genom att tillåta jakt dygnet runt med rörlig belysning.

Kronhinden föder i maj och dovhinden i juni-juli. I april är dräktiga hindar så tärda av vintern att de inte är mycket större än årskalvar vilket innebär att dräktiga hindar med fullgångna foster riskerar att skjutas som årskalv.

Jakt gör också att ännu diande kalvar skjuts. Man utsätter hindar för psykiskt lidande och sjukdom eftersom de är mjölkproducerande när de mister sin kalv. På fråga om man vill jaga trots risker, svarade en manlig jaktledare ilsket ”jakten är redan såld”.  
 
Behöver vi ett #Metoo för hjortar? En novemberdag skjuts en hind som försökt försvara sig mot en jakthund. Hinden har ett fullgånget dött foster på väg ut. Lite som våldtagna kvinnor som ifrågasätts om de ”varit på fel ställe i fel kläder”, förklaras att hinden parat sig vid ”fel tidpunkt”. Eftersom hinden väljer vilken hjort hon vill para sig med, kan man tänka att jaktstress eller troféjakt på handjur minskat hennes möjligheter. Hon straffades dubbelt med döden.
 
Studier i England och USA visar hur hjortdjur drabbas av stress och posttraumatiskt stressyndrom, PTSD när de jagats av människor och hundar. Muskel- och benskador och förhöjda kortisolnivåer är skadliga bieffekter, men varken ”collateral damage” eller psykiskt trauma hos överlevande djur berör jägare.

Jakt och mänsklig aktivitet tvingar många vilda djur att ändra beteende. Vissa blir nattaktiva och mycket tid går åt att hålla sig undan från människor och hundar på bekostnad av vila och födosökande. Markägares stängseltrådar är en dödsfälla för hornbärande hjortar om vilket tystnadskultur råder.
 
För oss som bor på landet, innebär jakt numera naturterror och hjärtskärande möten med stressade eller skadade djur. En dag efter jakt blir till möte med döden – inälvor av hjortar påträffas spritt över buskar. Och bakom gömde sig en överlevare – en traumatiserad ensam hjortkalv.

Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch låter sig filmas för en Youtube-kanal när hon med ett isande skratt skadskjuter en dovkalv i djup snö. I intervju med DN koketterar hon med att säga ”för att jobba i riksdagen måste man kunna jaga och snusa”.
 
Naturvårdsverket ”vårdar” inga vilda djur. Jakttider utökas och obegränsade tekniska jaktmedel tillåts, trots att de värnlösa djuren fysiskt är desamma sen årtusenden. Metoder som fällor, grytjakt, drivande jakthundar i naturen, skyddsjakt från helikopter, jakt på lodjur under parningstid, jakt på nyfödda ungar och dräktiga honor är närmast sadistiska. 
 
Naturvårdsverket har gjort sig till jaktens Agamemnon, kungen som offrade sin egen dotter Ifigenia för att få vind i seglen och återvända till Troja. I samma ögonblick Ifigenia offras, förvandlas hon till en hjort. Till vilken blodig avgrund Naturvårdsverket vill få Sveriges regering att segla, genom att offra hindar och deras kalvar, är en gåta.

År 2015 kom många unga ensamkommande till Sverige, i snitt 16 år gamla, främst från Afghanistan, men många av dem var uppvuxna som flyktingar i Iran. Mottagningssystemen var överbelastade i Sverige och de hamnade längst bak i kön för att få sina asylansökningar prövade. Det såg på alla sätt mörkt ut för dessa ungdomar som hade trasiga förhållanden och flykt bakom sig, inte hade kontakter i Sverige och inte hade någon utbildning att tala om. Hur skulle de få stanna? Hur skulle de kunna integrera sig? Hur skulle de klara skolan och få bra liv? Men historien tar många vändningar efter det. I dag har åtta av tio av de som kom som ensamkommande 2015 och bor kvar fått ett jobb. Det betyder alltså att fler ensamkommande än män födda i Sverige i samma ålder är sysselsatta, vilket är en världsunik integrationsframgång mot alla odds.

För först blev det om möjligt ännu sämre för gruppen ensamkommande. Eftersom de hamnade längst bak i kön efter alla syrier och fick vänta alldeles för länge på beslut hann de antingen fylla 18 år eller var så nära 18-årsgränsen att det inte kunde bevisas att de var under (det går ju inte att avgöra om någon är 17 eller 19 år om du inte har passhandlingar). Det gjorde att de efter flera års väntan i Sverige, flera års studier och flera år av vänskapsrelationer helt plötsligt fick avslag och även förlorade rätt att bo på sina boenden. För många tusen ungdomar innebar detta en fullständig katastrof. Människor protesterade och öppnade sina hem. Många hemlösa tonåringar fick hjälp av frivilliga familjehem som hade ett rum extra och förstod att deras liv skulle braka samman fullständigt om de hamnade på gatan eller på boende för vuxna och var tvungna att byta skola och sammanhang. 

Men utvisningshotet hängde fortfarande över gruppen. Protesterna ökade hos de desperata ungdomarna som riskerade att utvisas till ett av världens farligaste länder, som många redan varit på flykt från hela sina liv och där de inte kände en själ. Det fanns ett stort motstånd från så kallade invandringskritiker som särskilt riktade in sig på att hata de unga afghanska killarna, men också från olika politiska partier som ansåg att inget skulle göras, trots att killarna själva inte bar skuld till att de tvingats vänta så länge och trots att de hade fått uppehållstillstånd om de fått besked i tid.

Till slut lyckades gymnasielagen drivas igenom av Miljöpartiet med stöd av V, C och ett motvilligt S. De unga killarna skulle nu få en ny chans att stanna och samma möjlighet till permanent uppehållstillstånd som de skulle fått från början. Kraven var dock väldigt höga. De skulle gå klart gymnasiet, trots att de kommit hit i tonåren och i många fall knappt gått i skola innan de kom till Sverige. Sedan skulle de få ett fast osubventionerat jobb inom ett halvår från att de tagit studenten. Detta är krav som ytterst få ungdomar födda i Sverige skulle klara.

Men den här gruppen har visat sig kämpa oerhört hårt och klara ofantligt mycket. Nu i slutet av 2023, 8 år år efter att de kom till Sverige, har över 4600 stycken av dem lyckats med just detta. De har klarat gymnasiet, fått fast jobb och fått rätt till permanent uppehållstillstånd, vilket de skulle ha haft redan från början. Ny statistik från SCB visar att 8 av 10 som kom som ensamkommande idag är sysselsatta. Många jobbar inom vård och omsorg eller i byggbranschen. Sysselsättningsgraden är alltså till och med högre än hos samma kategori män födda i Sverige. Dessa siffror är världsunika. Gruppen som kom som ensamkommande, som var på väg att bli en världsunik tragedi, tog sig i mångt och mycket igenom det och blev en världsunik framgångssaga. 

Det finns mycket mer att skriva om Sveriges byråkrati som tvingade dem igenom detta, om alla som inte omfattades av lagen och om de som fått avslag på grund av bagatellartade misstag och hårda bedömningar. Men framförallt bör detta leda till en tankeställare hos de politiker och personer som hetsade mot ungdomarna. De som inte ville ge ungdomarna en chans. Ni borde skämmas.

Det är en märklig känsla när man lägger sina förhoppningar på två omstridda statschefer, Erdoğan och Orbán, att de skall hålla Sverige utanför Nato. Det är också mycket märkligt att debatten om Sveriges i särklass viktigaste beslut i modern tid inte får mer analytiskt utrymme i dagspressen.

Det är uppenbart att ett medlemskap kan innebära stora negativa konsekvenser för vårt land, även om det också kan ha vissa fördelar. Låt mig nämna några nackdelar. Sveriges relationer med Ryssland försämras avsevärt, speciellt eftersom Sveriges strategiska läge är extremt viktigt för Nato, och dels eftersom Sverige har en stor produktion av avancerade vapensystem. Därutöver kommer medlemskapet innebära betydligt högre militära kostnader.

En annan nackdel som nästan inte diskuterats är vad som händer om ett krig i Mellanöstern sprider sig till södra Europa. Då kommer vi behöva skicka både vapen och soldater till konfliktområdet, vilket utarmar vårt eget försvar. Skulle detta krig sprida sig så blir inte bara Sverige ett militärt mål men vi kan knappast räkna med assistans då alla andra Natoländer kommer att vara upptagna av att skydda sig själva.

Ett ytterligare skäl emot ett medlemskap är att vi sannolikt bara har nytta av Nato vid ett världskrig, vilket sannolikt är slutet på vår civilisation. Därför har det aldrig tidigare varit så viktigt att djupt begrunda vår neutralitet. Världen är mer polariserad än någonsin, och i ett skriande behov av neutrala länder som engagerat arbetar för global fred. Sverige borde vara ett sådant land! Vi ser nu att det svenska stödet för ett medlemskap snabbt minskar, sannolikt på grund av USA:s tvivelaktiga agerande både i Ukraina och Israel. Jag hoppas att Erdogan och Orbán håller oss utanför tills vi själva inser vårt misstag och drar tillbaka ansökan.

I kapitalismens tidevarv handlar många aktiviteter om lönsamhet och pengar för att ha medel till livsstilar där våra inköp i sin tur för hela planeten allt närmare katastrofens rand. Att stanna upp det industriella kretsloppet vore också en katastrof (säger experterna) då det krävs miljardtals transaktioner för att hålla världens samhällsekonomi växande och levande.

Skogens värde översätts i siffror. Pengar krävs i vår snabbt rullande vardag. Ingen vill hamna på bar backe. Allt fler personer i Sverige sjukskrivs för stress och utbrändhet och sliter med att försöka få ihop livspusslet. FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna beskriver i många punkter rätten till ett värdigt liv oavsett nationalitet och livsplats.

Att erkänna de rådande omständigheterna ger idén om global medborgarlön: Om vi skapar en (påhittad) digitalt fungerande ekonomisk infrastruktur tillerkänns varje människa tillräckligt med pengar för ett värdigt liv, och då har vi kommit långt. Kan medborgarlön – en stadig basinkomst för alla, kanske med motkrav i form av viss delad samhällstjänst – vara en lösning?

Många av de sysslor som anses besvärliga att arbeta med: som diverse fysiskt arbete, städning, vård, med mera, skulle kunna delas upp på många fler personer, som med en basinkomst på till exempel 15 000 kronor i månaden då har möjlighet till mer i inkomst – men med betydligt färre arbetstimmar per månad. Den tyska ekonomijournalisten Ulrike Herrmann skriver dock i sin bok Kapitalismens slut (Fri tanke 2023) att medborgarlön inte är ett ultimat förslag då den, för att vara möjlig, som modell relaterar till en stadigt växande ekonomi, vilket är ohållbart som framtid (sidorna 225–226, Herrmann 2023).

Världen är ekonomiskt ojämlik. Men kanske kan vi ändra på det? Vi är nu åtta miljarder människor som har varsin människokropp, och varsin livstid här på jorden. Vi behöver erkänna att samtliga nu levande människor är i behov av en fungerande ekonomisk struktur. Samtidigt har vi som värld inte råd med de fossila utsläpp som vi skulle ha om åtta miljarder personer arbetade heltid. Och samtidigt sker redan mängder med arbete bara för att någon ska tjäna pengar, och då struntar man i naturens väl. 

Jag föreslår att vi väljer ett digitalt påhittat belopp per månad som ”världen” kan ge gratis till oss alla, oavsett ålder, och land. Dessa digitala pengar ska gå att använda till det vardagliga livets kostnader. Istället för att miljarder invånare arbetar med diverse idiotiska saker eller använder till exempel sin moped, motorcykel, lastbil eller bil för resor som varit nödvändiga för att få ihop mer pengar till hushållet, kan vi allesammans ta det lite lugnare.

Att ha tillräckligt med pengar är en situation som familjer med en förmögenhet redan lever med. Man försörjer sin släkt och familj och tar hand om alla så att ingen svälter eller lider ekonomisk nöd. Det synsättet kan vi ta till oss och översätta till alla människor på hela jordklotet. Det behövs samtidigt världsomfattande information att vi inte har råd med de utsläpp som pågår just nu. Alltså får vi kanske stänga mycket av den pågående produktionen, för vår överlevnad och framtids skull.

Kan vi låta oss nöjas med allt det som redan har producerats? En livsuppgift för alla nu levande att klara. Uttrycket: ”Det finns redan tillräckligt med kläder för att räcka till alla på Jorden i sex generationer framåt”, säger att vi faktiskt klarar oss med allt det som världens fabriker redan skapat. Vi kanske till viss del får byta livsstil. Det är ett världsprojekt!