Najad var bara 13 år när rebellgruppen Al-Shabab sade att deras chef, en äldre man, ville gifta sig med henne.

– Min pappa sade att hon är jätte­ung, hon kan inte gifta sig. Men de sade att chefen bestämmer, du måste gifta dig. Du kan inte säga nej, då blir du dödad. Jag var jätterädd, berättar Najad, som inte vågar uppge sitt riktiga namn av rädsla för att förgreningar av den islamistiska extremistgruppen ska leta upp henne även här i Sverige.

Al-Shabab tog henne med sig och låste in henne i ett rum där hon fick tänka på saken över natten. På morgonen skulle hon bli tvungen att säga ja, annars skulle hon dö. Men under natten lyckades Najad gräva sig ut ur huset och fly. Hon sprang hem och där utanför satt hennes mamma, som inte kunde sova. Hon sade åt Najad att fly till sin moster, som bodde i en annan stad där Al-Shabab inte hade kontrollen. Det gjorde Najad.

Men snart började de förstå att Najad inte var säker där heller. De fick veta att Al-Shabab hade kommit tillbaka för att hota mamman. Därefter blev Najads lillebror dödad. Al-Shabab hade frågat var Najad var någonstans. Han hade svarat att han inte visste, men de hade trott att han ljög och dödat honom.

Tack vare sin morbror lyckades Najad få kontakt med en man som kunde hjälpa henne att fly. Morbrorn bad honom att ”skicka henne till ett demokratiskt land där Shabab inte finns”, berättar Najad.

Mannen fick betalt, fixade ett falskt pass åt Najad och de flög. Najad vet att de mellanlandade någonstans, men hon minns inte hur länge och förstod inte var hon var. Sedan fortsatte de och kom till slut till en centralstation i Sverige. Väl där sade mannen att han skulle gå och köpa vatten.

– Jag hade inga pengar. Han köpte allting. Men han försvann. Jag blev jätteorolig och grät. Jag fattade ingenting och tänkte att alla, hela min familj är döda, säger Najad.

Trodde inte på henne

I flera timmar satt hon själv på centralstationen. Men plötsligt kom en somalisk kvinna fram. Hon började fråga Najad om hennes familj, och det visade sig att de tillhörde samma klan genom gemensamma släktingar långt tillbaka i tiden. Kvinnan hjälpte Najad till Migrationsverket, och sedan fick hon flytta in hos henne.

Men på Migrationsverket trodde inte handläggarna på Najads historia. De påstod att mannen som hjälpt Najad att fly skulle vara hennes pappa, och efter två år fick hon avslag på sin asylansökan. Då blev hon tvungen att flytta ifrån den somaliska familjen. Istället lyckades hon genom en kompis hitta ett rum i en lägenhet som hon delade med flera andra.

Sedan dess har Najad kämpat för att få uppehållstillstånd. Hon har bland annat försökt få det genom den nya gymnasielagen (se faktaruta), men något blev fel. Hon vet inte om det handlade om att det var fel utbildning eller att hon ansökte en månad för sent. 2018 fick hon sitt sista avslag och nu i mars i år sökte hon asyl.

Lever i ovisshet

Av de ensamkommande som kom till Sverige år 2015 är det fler än Najad som har problem. Många befinner sig fortfarande i en asylprocess och har levt i ovisshet under flera år, andra omfattas av den nya gymnasielagen, men eftersom arbetslösheten är så stor bland unga har de svårt att hitta jobb, vilket är ett av kraven för att få stanna. Ytterligare en grupp lever som papperslösa, enligt Socialstyrelsens slutrapport från Kunskapscentrum för ensamkommande barn.

– En tredjedel av mitt liv har jag levt här och jag har inte fått så bra hjälp att stanna, säger Najad, som i dag är 20 år gammal.

Läs mer:

Ensamkommande flickor osynliggjorda – fram tills nu

Så skiljer sig flyktskälen mellan ensamkommande tjejer och killar