Startsida - Nyheter

Zoom

Klimatscenarierna: ”Kan ge en falsk trygghet”

"I praktiken möter vi en komplex verklighet", säger Mathias Fridahl, forskare i klimatpolitik vid Linköpings universitet, som menar att de "vägar" som stakar ut hur vi kan ställa om våra samhällen ger en dålig bild av hur troligt det är att vi kommer att nå våra klimatmål.

Vi har verktygen för att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Det meddelade FN:s klimatpanel nyligen. Men var det ett för optimistiskt budskap? ”Det kan ge en falsk trygghet”, säger Mathias Fridahl, forskare i klimatpolitik, vid Linköpings universitet.

Eftersom koldioxiden fylls upp i atmosfären som vore det ett badkar, är det inte bara viktigt när vi stänger av kranen utan också hur mycket vi låter det flöda tills det att vi drar åt den. Temperaturen stabiliseras först när vi släpper ut lika mycket koldioxid som löses upp som kolsyra i havet eller binds i skogar, våtmarker och sjögräsängar.

Men nu står kranen vidöppen och ekosystem och arter försvinner i en rasande takt, samtidigt som havets förmåga att dämpa klimatkrisen minskar. De senaste tio åren har varit de med högst utsläpp någonsin och vi är på väg mot 1,2 graders uppvärmning jämfört med före industrialiseringen, samtidigt som effekterna blir alltmer kännbara världen över. Varje tiondels grad ökar risken för dödligt extremväder. Som bäst kan vi hoppas på att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader, vilket av flera forskare ses som en kritisk gräns vi inte bör överskrida. Ändå går det kärvt, vilket fick FN:s generalsekreterare António Guterres att nyligen anklaga vissa regeringar och företagsledare för att ljuga.

– Resultatet kommer att bli katastrofalt, sa han i samband med att IPCC:s senaste rapport släpptes.

Budskapet i klimatpanelens rapport ekade från tidigare versioner. Vi är på väg att bomma Parisavtalet men vi kan fortfarande klara det, även om tiden håller på att rinna ut. Tidigare varningar har lämnats utan motsvarande åtgärder, vilket kan förklara António Guterres kategoriska ord. Utsläppen har tillåtits öka istället för att minska. Samtidigt underströk de ansvariga för IPCC-rapporten att vi har alla verktyg för att klara det. Enligt klimatpanelen rör det sig nu om en 50-procentig chans att nå 1,5-gradersmålet om vi kapar koldioxidutsläppen med runt hälften till 2030 – och därefter pressar ned dem mot nettonollutsläpp till 2050. Men med tanke på vad som ligger i vågskålen, är det inga bra odds, anser Mathias Fridahl, som i sin forskning tittat på vad som begränsar verkningsfulla beslut i klimatpolitiken.

– Det är en helt oacceptabel sannolikhet för att styra politik, vi måste ha högre sannolikhet när vi sätter våra mål, säger han.

"Modellerna väljer bort det"

Bommar vi 1,5-gradersmålet ökar risken avsevärt får att vi når kritiska gränser där ekosystem, människor eller djur inte längre kan anpassa sig, utan dukar under. Exempelvis kan vi behöva ta avsked från 99 procent av alla korallrev vid två grader, medan motsvarande siffra för 1,5 graders uppvärmning landar på mellan 70 och 90 procent, enligt IPCC. Ekosystem som dessutom utgör gömslen och matbutik för en rad andra marina arter som en betydande del av världsbefolkningen har som basföda. Men vi har alltså fortfarande en möjlighet att ge korallerna och oss själva en chans. Samtidigt är det uppenbart att den chansen är liten, betydligt mindre än de 50 procent, som infaller ”om” vi gör det som krävs.

– Modellerna för hur vi kan ställa om samhällena är förenklade och tar inte hänsyn till en massa faktorer som i praktiken är väldigt viktiga för hur världen utvecklas. Man kan få en känsla av att det ser bra ut, vilket kan ge en falsk trygghet av att det nog löser sig bara vi slår in på den här banan, säger Mathias Fridahl.

Men att slå in på banan eller för den delen genomföra den är inte så ”bara”, enligt forskaren. För i takt med att vi fortsatt vrider upp koldioxidkranen har det blivit betydligt svårare att dra åt kranen i den takt som krävs. Även om priset på sol och vind blivit betydligt billigare de senaste tio åren, kan det nu inte ensamt fixa biffen. IPCC har i sin senaste rapport sammanställt ett flertal vägval som skulle kunna få oss att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. I ett av vägvalen nås målet främst genom att fossila energikällor ersätts av förnybara. Men för att ekvationen ska gå ihop måste också vårt energisug inte bara hämmas, utan också minska innan det kan öka igen (om ett par årtionden). Något som kan ske genom energieffektivisering och beteendeförändringar, som enligt IPCC har en stor outnyttjad potential till utsläppsminskningar.

Läs mer: Så kan vår törst på energi bli vårt fall: ”Man famlar i blindo”

Men även om den politiska viljan skulle finnas, är det en annan fråga om det kan översättas i policies som kan minska utsläppen i den takt som krävs. Tänk gula västar i Frankrike och den senaste debatten om bränslepriser i Sverige.

– Det är ingen som kan förutspå hur den sociala acceptansen för olika omställningsprocesser ser ut ens om tio år, därför väljer modellerna bort det, säger Mathias Fridahl.

Kan få krismedvetenheten att öka

I ett annat scenario kan vi skjuta över 1,5 grader för att sedan med hjälp av negativa utsläpp pressa ned temperaturen igen. Det vill säga genom metoder som på olika sätt minskar andelen växthusgaser i atmosfären, alltifrån genom att återbeskoga till att bränna biomassa för att sedan lagra koldioxid i berggrunden. På så sätt behöver vi inte dra åt kranen fullt så snabbt som i andra scenarier.

Men bakom prognoserna om de negativa utsläppens framtida potential finns antaganden som är förenade med stora osäkerheter. Exempelvis räknar modellerna med en fortsatt BNP-ökning, vilket innebär att framtida generationer ska få bättre förutsättningar att betala för uppstädningen. Men hur de klimateffekter vi utsätter oss för genom att vänta med omställningen påverkar den ekonomiska utvecklingen, det råder det stora osäkerheter kring. Risken ökar också för att vi utlöser tröskeleffekter i klimatsystemet när ekosystem går förlorade, vilket kan öka behovet av negativa utsläpp ytterligare.

– Kanske vore det mer rimligt att säga att vi i princip inte kommer att nå 1,5-gradersmålet med 67 % sannolikhet, som är någon slags miniminivå för mig när jag pratar om de här sakerna, säger Mathias Fridahl och fortsätter:

– Om vi förstår vart vi är på väg kanske krismedvetenheten kan öka. Människor generellt, politiker och företag, behöver verkligen skala upp och vi behöver jobba mycket mer proaktivt.

"Vi står inför abyssen"

En annan som ser med växande oro på 1,5-gradersmålet är en av Parisavtalets arkitekter, den costaricanska diplomaten Christiana Figueres. I en intervju med nyhetssajten Bloomberg kallar hon vår oförmåga att bända kurvan nedåt för självmordsbenäget.

– Vad som är självmordsbenäget i det är vår oförmåga att ta de beslut och få till stånd de beteendeförändringar som gör att vår planet hamnar i linje med Parisavtalet. Det är det som är problemet, det finns inget nytt som någon rapport kan säga om vad vi borde göra. Gapet vi identifierade för flera år sedan är inte på väg att stängas: det är på väg att vidgas. Det är nyhetshändelsen. Det är tragiskt, säger hon.

Men hon avslutar intervjun med att understryka att vi ännu kan undvika de värsta följderna av klimatkrisen.

– Vi står inför abyssen, vi kan fortfarande styra bort från abyssen.

Läs mer:

Ny klimatvarning från IPCC: ”Det är nu eller aldrig”

IPCC: Upp till halva jorden kan behöva skyddas

Vägar för att klara Parisavtalet:

SP (Shifting demands)

Genom att vi tacklar de mål som sattes upp inom ramen för FN-resolutionen Agenda 2030 så kan vi enligt scenariot Shifting demands (SP) klara av att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Bland de 17 målen som syftar till att skapa en hållbar utveckling finns sådant som att fattigdom ska utrotas, stoppa förlusten av biologisk mångfald och säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster. Klimatnyttan nås i grova drag genom olika synergieffekter. Scenariot förutsätter också ett minskat energibehov, om än inte i nivå med scenariot LD (Low demand). Negativa utsläpp används också, men inte i samma omfattning som scenarierna Negative eller Gradual strengthening.

LD (Low demand)

Scenariot bygger främst på en radikalt ändrat sätt att använda sig av energi kring alltifrån uppvärmning till mobilitet och det allmänna. Något som bland annat kan åstadkommas genom delningsekonomi, att bo på mindre ytor och att digitaliseringen kan minska behovet av resor. Sammantaget skulle det kunna kapa energibehovet med runt hälften till 2050. På grund av att energisuget minskar så pass kraftigt behöver inte koldioxidintensiteten i elsystemet minska lika snabbt som i de andra scenarierna. Negativa utsläpp används också, men inte i samma omfattning som i Negative eller Gradual strengthening.

Ren (Renewables)

Motorn i scenariot Renewables, som också skulle klara av 1,5-gradersmålet, är som det engelska namnet antyder förnybara energikällor. Bioenergi spelar en mindre roll och därmed de risker som är förknippade med användningen (som avskogning och fördröjd klimatnytta). Men andra förnybara källor ökar i den takt som den snabbt minskande kostnadsutvecklingen tillåter. Idag ligger andelen förnybart på runt 9 procent i energimixen. Men för att den ska kunna öka sin andel i den takt som krävs räknar scenariot också med en kraftig energieffektivisering. Negativa utsläpp används också, men inte i samma omfattning som i Negative eller Shifting demands.

Neg (Negatives)

Det här scenariot bygger inte på att efterfrågan av energi minskar kraftigt. Istället tillåts den fortsätta att växa samtidigt som produktion av förnybara energikällor ökar, inklusive bioenergi. På grund av att energibehovet fortsätter växa ökar inte andelen av det förnybara i samma takt som i de andra scenarierna, utan fossila energier fortsätter att spela en viktig roll under flera årtionden. För att kompensera de utsläppen förlitar sig scenariot på stora mängder negativa utsläpp genom tekniska lösningar, som att bränna biomassa för att sedan begrava koldioxiden i berggrunden (bio-CCS). Till skillnad från SP, LD och Ren räknar Negative-scenariot med att temperaturen skjuter över 1,5 grader innan den kan pressas tillbaka, i bästa fall under 1,5 grader (till slutet av århundradet).

GS (Gradual strengthening)

I GS uppfylls nuvarande klimatplaner till 2030 och ett mer djupgående klimatarbete påbörjas först efter 2030, vilket gör att 1,5-gradersmålet bommas trots att scenariet också räknar med stora mängder negativa utsläpp. De negativa utsläppen bygger då inte bara på bio-CCS utan också på tekniker som kan suga koldioxid direkt från atmosfären (DAC), vilket är mycket dyrt. Temperaturen stabiliseras vid minst två grader i slutet av århundradet. 
Källa: IPCC, Carbon brief, Nexo.

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV