Alla länder har möjlighet att påverka innehållet i sammanfattningarna till de rapporter som FN:s klimatpanel publicerar. En möjlighet oljenationen Saudiarabien inte försakade i samband med godkännandet av den rapport som publicerades i måndags, enligt Climate home news. Sveriges tidigare klimat- och miljöminister Per Bolund (MP) är inte förvånad. ”Tyvärr är det en följetong”, säger han.
I tre delrapporter har FN:s klimatpanel levererat underlag till världens beslutsfattare i det som kallas den sjätte utvärderingsrapporten. I dem finns en genomgång av vad den ”bästa tillgängliga vetenskapliga forskningen” säger om klimatförändringarna och dess effekter, hur vi kan anpassa oss och hur vi kan minska utsläppen.
I varje rapport finns också en sammanfattning för beslutsfattare, där de viktigaste slutsatserna från de tjocka luntorna ska lyftas fram. Texten kommer till genom en mödosam process som påbörjas två veckor före lanseringen av varje rapport för att varje formulering ska kunna nagelfaras av regeringsrepresentanter från världens alla hörn. Syftet är att garantera att det som lyfts fram ska vara relevant för riktlinjer men också policyneutralt, det vill säga att någon särskild policy inte ska föreskrivas.
”En livbåt för fossilindustrin”
Samtidigt är det ingen hemlighet att flera frågor är politiskt heta. En sådan rör vilken roll koldioxidinfångning kan spela i omställningen. Flera tekniker finns som skulle kunna bidra till att koldioxid fångas in vid skorstenen (så kallad CCS) för att sedan lagra det i berggrunden. Samtidigt är teknikerna omdiskuterade, då de ännu inte testats i stor skala och kommer att ta tid att skala upp. Enligt uppgifter till Climate home news lyckades Saudiarabien få in flera benämningar av teknisk infångning av koldioxid i sammanfattningen, efter en rekordlång förhandling som var tänkt att avslutas under fredagen men som sträckte sig in på måndagen.
– CCS och andra tekniker för att fånga in koldioxid har blivit ”en livbåt för fossilindustrin”, säger en källa till Climate Home News.
Enligt tidningen tonades formuleringar ned kring de risker som teknikerna är behäftade med. Samtidigt identifierades teknisk koldioxidinfångning som ett sätt att minska utsläppen i linje med Parisavtalet. I sammanfattningen lyfts också CCS-teknik som en möjlighet att minska risken för så kallade strandade tillgångar för oljeindustrin.
”Beroende på tillgång kan CCS-teknik tillåta fossila bränslen att användas längre och reducera strandade tillgångar”, står det.
”Det är nu eller aldrig”
Enligt uppgift till Climate home news var Saudiarabien ensamma om att slåss för att inkludera CCS-teknik i förhandlingarna. Men även om regeringsrepresentanter har möjlighet att påverka vad som kommer med i den viktiga sammanfattningen, är själva rapporten inget de kan påverka. I den står det också klart och tydligt vilka risker som tekniska lösningar är förknippade med, och i flera av scenarierna som tas med behöver utsläppen minska snabbt det här årtiondet. Under den tidsperioden kan CCS-teknik komma att spela en mindre roll, då det tar tid innan tekniken kan vara på plats i tillräckligt stor skala. I det pressmeddelande som IPCC skickades ut inför rapportsläppet var också budskapet tydligt.
– Det är nu eller aldrig om vi vill begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Utan omedelbara och djupa utsläppsminskningar över alla sektorer kommer det att vara omöjligt, sa klimatpanelens medordförande Jim Skea i ett uttalande.
Att enskilda länder eller ett litet antal länder anklagas för att agera bromskloss i klimatarbetet är en återkommande historia, säger Sveriges tidigare miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) som deltagit i flera stora internationella miljöförhandlingar. Senast under Cop26 i Glasgow, där Indien pekades ut för att vattna ur språket i sluttexten, strax före klubban skulle falla. Även då handlade det delvis om att öppna för att fortsätta använda kol om anläggningar använder CCS-teknik.
– Vi vet att CCS-teknik kommer att vara nödvändig i framtiden, framförallt vad gälle bio-CCS (som ger negativa utsläpp). Men den är inte mogen, och ska vi vänta på att den ska vara kommersiellt mogen innan vi börjar fasa ut fossila bränslen, då kommer vi aldrig klara av 1,5-gradersmålet. Här måste vi klara av att göra två saker samtidigt, att utveckla tekniken och samtidigt minska användningen av kol, olja och gas.
Under Cop26 i Glasgow pekades enskilda länder ut som bovar, även under förhandlingarna om biologisk mångfald pekas en liten grupp av länder ut för att agera bromskloss, hur kan en majoritet av länder som vill ha ett ambitiöst miljöarbete handskas med det?
– Det finns flera sätt att jobba mot det här, det ena är att det måste finnas länder på ena sidan som balanserar upp de här krafterna som hela tiden håller i bromsen. Men då måste vi också visa att vi är ambitiösa, både i förhandlingsrummet och på hemmaplan och göra det som krävs. Sedan finns också en möjlighet att bilda koalitioner av länder som vill gå före och visa att det går. Där tycker jag att Sverige kan vara en kraft för att det ska bli så, vi har bland annat gjort så inom EU och det har vi lyckats ganska bra med.
Ser du något hoppfullt efter IPCC-rapporten?
– Ja, det gör jag. Ett av de största hoppen är att priset på sol och vind har gått ned så enormt kraftigt och det betyder att för de flesta länderna så är förnybart det billigaste alternativet. Ofta billigare än att fortsätta köra ett kolkraftverk. Det kan ge effekt även om det finns politiska krafter som håller emot, sedan skulle jag också säga att det finns ett hopp i att länder som Sverige har visat att det går att få ned utsläppen och att vi bidragit till att EU antagit ambitiösa mål, vilket innebär att det kommer att hända väldigt mycket.
Artikeln har uppdaterats med kommentar från Per Bolund.
Läs mer: Ny klimatvarning från IPCC: ”Det är nu eller aldrig”
