När Anna Wåhlin stävade ut mot västra Antarktis den andra januari i år var det för att bidra med ny kunskap till en av planetens stora gåtor. Hur mycket Antarktis avsmältning kan komma att bidra till havsnivåhöjningen i världen. Riktningen sattes mot Thwaites glaciär som i media fått öknamnet domedagsglaciären då den inom kort spås smulas sönder och i värsta fall bidra till en globala havsnivåhöjning med 50 centimeter, inom de närmsta 500 åren.

Men osäkerheten är stor, viktiga pusselbitar saknas. Kanske inte så underligt, miljön de ska hämtas in ifrån hör till världens mest ogästvänliga. Något som Anna Wåhlin och hennes kollegor blev påminda om, när skeppet började närma sig ”domedagsglaciären” som expeditionen hade hoppats nå framsidan av. 

– Kaptenen ville inte gå in där, det var för mycket is. Men vi hade en plan b, berättar Anna Wåhlin.

Isbrytaren fick lägga sig på öppet vatten vid baksidan av glaciären, vilket innebar att planerna på att kartlägga Thwaites undersida gick om intet. Istället fick Anna Wåhlin och hennes kollegor mäta de strömmar av smältvatten som ledde ut i det öppna havet från glaciären. Men tillfälle gavs att undersöka Thwaites systerglaciärer, vilket resulterade i världens första karta över hur en av Antarktis havsliggande glaciärer ser ut underifrån.

– Jag tror inte att någon av oss hade kunnat föreställa sig hur det såg ut, istället för att vara slätt med kanske några sprickor, var det fullt av struktur, lite som ett månlandskap med kilometer efter kilometer av flodfåror och deltan, säger Anna Wåhlin.

"Just nu går det inte att förstå"

Lika förvånande var de digitala kartor som det avancerade ekolodet ritade upp över havsströmmarna från Thwaites.
 
– Det är skarpa gränser mellan det som strömmar ut och det som strömmar in, säger Anna Wåhlin.

Helt på tvärs mot den rådande uppfattningen om att avsmältningen under glaciärerna orsakar en stark turbulens som trycker ut uppblandat färskt och lätt vatten. Något som i de rådande modellerna, ytterliggare skyndar på avsmältningen, som annars främst orsakas av att varmare vatten strömmar in under glaciärerna. Men nu måste Anna Wåhlin och hennes kollegor tänka om, vilket är lättare sagt än gjort. 

– Just nu går det inte att förstå, min hjärna bara snurrar, säger Anna Wåhlin.

Men förhoppningsvis släpper det snart. I slutet av sommaren ska hon möta upp med ett tiotal andra forskare i Cambridge för att tillsammans reda ut vad de nya pusselbitarna betyder, för Antarktis – och planeten.

– Den data som vi har nu är helt fantastisk, det är något unikt som ingen haft tidigare och jag tror att det kommer att innebär att vi får koll på de här processerna, på riktigt.

– Det är som ett pussel, tidigare har kanske 60 procent fattats, nu har vid de flesta bitarna.

"Sannolikt att något har hänt"

Om tre år hoppas hon återvända. Frågan är om Thwaites – stor som Florida, hunnit smulas sönder till dess.

– Jag tror inte det men det är tydligt och klart att det sker snabba förändringar där just nu, säger Anna Wåhlin.

Men Thwaites är inte den enda havsliggande glaciären som minskar. De senaste tjugo åren har satellitbilder visat på en tillbakagång vid Antarktis kustområden.

– Det är sannolikt att något har hänt, säger Anna Wåhlin.

Men vad det beror på har däremot inte kunnat slås fast med säkerhet. Antarktis genomgår en övergång från en istid, vilket antas påverka. Även klimatförändringarna kan spela in, enligt flera forskare. Men det är ännu inte vetenskapligt bevisat, påpekar Anna Wåhlin.

– Vi måste få långa tidsserier, vi har inte det någonstans på Antarktis. Men det står riggar ute och år efter år får vi längre mätserier, säger hon.

Expeditionen var en del av det amerikansk-brittiska samarbetet International Thwaites Glacier Collaboration – ett femårigt forskningsprogram för att förstå i vilken utsträckning Thwaitesglaciären i Västantarktis kan komma att bidra till den globala höjningen av havsnivån.

Läs mer: Alla ögon på domedagsglaciären: ”En ny värld är på väg att skapas”