Den 26 februari 2019 släpper dimman på den norra sidan av Thwaites glaciär, dit inget fartyg tagit sig förr. På bryggan står Anna Wåhlin och betraktar shelfisen, medan tystnaden breder ut sig bland hennes forskarkollegor.

– Den var annorlunda, mer oregelbunden, snö hängde över kanterna och det syntes att den var skör, säger hon.

Tystnaden över Amundshavet blev inte långvarig. En storm var i annalkande och de få timmarna som återstod av stillhet, behövde fyllas av febril aktivitet. Havsbotten skulle kartläggas, isgrottor undersökas och vattentemperaturer, istjocklek och varma havsströmmar mätas. Den data som sedan dess bearbetats och analyserats, pekade på något oroväckande: Glaciären var på väg att spricka.

– När vi räknat på dess energibudget så är det inte möjligt för den att hålla, säger Anna Wåhlin, som till vardags är professor i fysisk oceanografi vid Göteborgs universitet.

Nyligen fick Anna Wåhlin och hennes kollegor ytterligare en bekräftelse på att något stort håller på att ske. På bilder tagna från rymden den senaste månaden syns de sprickor forskarna förutspått skulle uppstå. Inom ett par år kan det leda till att hela den del av glaciären som ligger ute i havet (stor som Florida), plötsligt smulas sönder. Enorma isvidder som vilar på land, kan då tryckas ut mot havet och få nivån på världshavet att höjas.

Den andra januari är det dags för en ny expedition att stäva ut från Chiles sydspets, inom ramen för ett brittiskt-amerikanskt forskningsprojekt som Sverige deltar i. Med på isbrytaren som hör till världens största, finns den svenska undervattensrobotten Ran, laddad med artificiell teknik, för att kunna navigera i de bedrägliga vattnen.

– Att vi har alla de här resurserna på väg nu när allt det här händer är fantastiskt, vi kommer att lära oss mycket, säger Anna Wåhlin.

Att någon kan uttrycka en sådan glädje över att stäva ut mot en av världens mest ogästvänliga platser som dessutom fått öknamnet domedagsglaciären, kan tyckas besynnerligt. Men det har sina orsaker. Att en inbiten polarforskare får möjlighet att besöka en av de mest gåtfulla platserna på Antarktis, kan tänkas vara en. En annan att den forskning som forskningsprojektet hoppas bidra med, kan ge en avgörande pusselbit till klimatförändringarnas följder. Hur mycket havsnivån kommer att höjas på grund av den globala uppvärmningen.

I FN:s klimatpanel IPCC:s senaste rapport finns beräkningar utifrån en rad scenarier kring hur mycket växthusgaser vi väljer att släppa ut i atmosfären. Exempelvis spår panelen en havsnivåhöjning på mellan 0,63 och 102 centimeter till 2100, vid fortsatt höga utsläpp. Men skriver samtidigt att ett absolut värsta scenario, som tas med trots brist på bevis på grund av de stora riskerna, kan sätta igång en issmältning som skulle höja havsnivån till 5 meter till 2150.

Men alla beräkningarna om den globala havshöjningen är egentligen behäftade med stora osäkerheter. Hur världshavets volym ökar när det expanderar på grund av uppvärmningen och bidraget från avsmältningen från Grönlands inlandsis är välstuderat. Men Antarktis är den svaga länken i modellerna, där avsmältningen dessutom orsakas av att kontinenten är på väg ut ur en istid.

– Vi behöver lära oss mer, konstaterar Anna Whålin.

Så vad kommer att hända om Thwaites smulas sönder, så som är väntat? I medierapporteringen har den kallats för domedagsglaciären då den väntas leda till att stora ismassor som idag ligger på land kommer att tryckas ut i havet. Men Anna Wåhlin tycker att det undergångsanstrukna öknamnet, är missvisande.

– Lokalt är det jättedramatiskt det som händer, en ny värld håller på att skapas i ett område som är så stort att det syns från rymden. Men det kommer inte leda till en dramatisk skillnad i vattenståndet i närtid även i det värsta scenariet, säger hon.

Avsmältning från glaciären står idag för runt 3-4 procent av den globala havsnivåhöjning på runt 3,5 millimeter som årligen sker. Om Thwaites glaciär spricker och stora ismassor trycks ut i havet, kan de 3-4 procenten öka till runt tio procent och den årliga havshöjningen på runt 3,5 millimetrarna tryckas upp med en knapp millimeter. Men det är inget som sker över en natt och det kommer dröja innan vi märker av den. Men nog så allvarligt – i sinom tid.

– På tio år är det en centimeter och på hundra år är det tio centimeter, om fem hundra år är det 50 centimeter och då börjar vi prata om något som människor kan vara rädda för. Men det är fem hundra år, säger Anna Wåhlin.

Samtidigt är Thwaites glaciär inte den enda glaciären som riskerar att smulas sönder i Antarktis och få ismassor att tryckas ut i havet. I ett värsta scenario skulle kontinentens sammanlagda bidrag till havsnivåhöjningen kunna gå från 10 procent till trettio procent. Men osäkerheten är stor åt båda hållen.

– Det är samma sak med andra tipping points i klimatsystemet, det har inte hänt tidigare så därför är modellerna osäkra, det finns inget sätt att jämföra med data från verkligheten. Men nu när detta händer och vi har alla ögon på den här glaciären, så kommer det innebära att vi i framtiden kommer att få bättre förutsägelser för Antarktis.

Expeditionen påbörjas den andra januari och ska pågå under 2,5 månaders tid. 

Det är ett stort antal länder inklusive USA, Kanada, Japan och en rad Europeiska länder som under den pågående klimatkonferensen COP28 går ut med budskapet om att kraftigt öka kärnkraften.

Sverige tar nu konkreta steg mot ny kärnkraftskapacitet och jag är glad att stå sida vid sida med likasinnade länder här på COP28, sade statsminister Ulf Kristersson (M) under ett anförande på lördagen.

Enligt avtalet kommer kärnkraften att spela en nyckelroll för att nå målet med minskade koldioxidutsläpp. Målet är att tredubbla kärnkraftskapaciteten till 2050 jämfört med 2020 års nivåer.

Till finrummet

Ulf Kristersson pekade under en presskonferens på att kärnkraft har gått från att vara nästan skamfyllt till att få en framträdande roll på årets klimatmöte.

– Vi ska vara bland dem som leder den utvecklingen. Det vore bra om vi kunde få samsyn i Sverige om att kärnkraft är en viktig del i omställningen. Där är vi inte än men vi är på väg.

Näringsminister Ebba Bush (KD) lyfte de initiativ som tagits för underlätta utbyggnaden av kärnkraft i Sverige, bland annat genom en utredning som ska över kärnavfallsprogrammet och ansökningsavgifterna.

– Sverige är ett föregångsland och vi visar att det går att vända klimatångest till klimathopp, mycket tack vare svenska företag, säger Busch.

Avtalet är inte ett bindande avtal utan mer av ett ”gentlemens agreement” enligt Bush.

– Men det kommer att påverka företagens investeringsbeslut.

Tredubblingen som avtalet avser ska inte nödvändigtvis ske i varje enskilt land.

Får kritik

Bland länderna som ingått i överenskommelsen finns Storbritannien, Bulgarien, Kanada, Finland, Frankrike, Ungern, Sydkorea, Moldavien, Marocko, Nederländerna, Polen, Sverige, Ukraina och Förenade Arabemiraten.

John Kerry, USA:s särskilda sändebud för klimat, säger i sitt anförande att FN:s klimatpanel IPCC tar upp kärnkraft som ett sätt för hur världen klarar 1,5-gradersmålet.

– Vi kan inte nå noll nettoutsläpp till 2050 utan en del kärnkraft. Det är inte politik eller ideologi – det är matematik, säger han.

Kärnkraft som förnybar energikälla väcker också motstånd. Jeff Ordrowe, en representant för miljörörelsen 350.org säger att de uppskattar att USA:s president Biden vill satsa på alternativ till fossila bränslen men att kärnkraft är en ”farlig distraktion”, något som olyckan vid kärnkraftverket i Fukushima satte ljuset på.

Hans utspel avslöjas av brittiska The Guardian, som i sin tur hänvisar till en videokonferens med bland andra Mary Robinson som varit FN.s speciella sändebud i klimatfrågor.

Den digitala sammankomsten hölls den 21 november, och al-Jabers utspel gjordes sedan Robinson sagt att världen är i en ”absolut kris som skadar kvinnor och barn mer än några andra”, och att detta beror på att ”vi ännu inte har fastslagit en utfasning av fossila bränslen”.

”Alarmistisk diskussion”

al-Jaber upprördes över kommentaren:

– Jag sade ja till att delta i detta möte för att ha en nykter och mogen konversation. Jag tänker inte delta i en diskussion som är alarmistisk.

Han fortsatte:

– Det finns ingen forskning där ute, det finns inga scenarier där ute, som säger att en utfasning av fossila bränslen är det som gör att vi uppnår 1,5 grader.

Hänvisningen var till målet att försöka sätta en gräns för den globala uppvärmningen på 1,5 grader.

Framtida investeringar ifrågasatta

Robinson, som också varit Irlands första kvinnliga president, ifrågasatte al-Jaber ytterligare och nämnde medierapportering om att al-Jabers oljebolag investerar i framtida fossila bränsleanvändning.

– Snälla, hjälp mig och visa på en färdplan för en utfasning av fossila bränslen som tillåter hållbar socioekonomisk utveckling, svarade en irriterad al-Jaber.

– Om det inte är så att du föra tillbaka världen in i grottorna, lade han till.

Det nödvändiga målet med en gräns för temperaturhöjning är fastslaget inom forskningssamfundet, konstaterar The Guardian. Tidningen citerar dessutom FN:s generalsekreterare António Guterres, professor David King som är ordförande för en rådgivande forskargrupp, och Friederike Otto på Imperial College i London.

Aktionen som genomfördes på fredagsmorgonen i Stockholm ingår i en internationell kampanj riktade mot klimattoppmötet COP28 i Dubai. Genom att stå upp för vetenskapen – och använda metoder som kan ”överrösta lobbyister och starka ekonomiska intressen” – vill forskarna påminna om att klimatkatastrofen drabbar miljontals människor årligen och att utsläppen måste minska drastiskt.

Syftet är att ”larma allmänheten om att regeringen totalt ignorerar forskningsläget på bekostnad av allas rätt till en beboelig planet, våra barns rättigheter och vår framtid”.

I ett pressmeddelande konstaterar aktivisterna att dagens globala koldioxidutsläpp är 60 procent högre än då världsledarna lovade undvika ”farliga antropogena störningar av klimatsystemet” vid första klimattoppmötet 1992.

– Världens elit och makthavare har nu visat i decennier att de sviker oss. Krisen blir värre för varje dag som går och det är de mest sårbara som kommer drabbas värst, säger Aitzkoa Lopez de Lapuente Portilla, forskare inom biomedicin och aktiv i Scientist rebellion.

Störst skuld och störst ansvar

Scientist rebellion framhåller även det faktum att förhandlingarna i Dubai leds av vd:n på ett oljebolag, Sultan Al Jaber:

”Detta speglar väl hur klimatomställningen hålls som gisslan av en elit vars intresse ligger i att förhindra eller fördröja reell omställning för att upprätthålla den fossilekonomi som byggt upp deras rikedom.”

För Sveriges krävs enligt forskarna en utsläppsminskning på ungefär 38 procent per år om Parisavtalets mål ska kunna uppnås på ett rättvist sätt.

– Regeringens politik accelerar klimatkrisen och ökar samhällsklyftorna. De som bär störst skuld till utsläppen är också de som har störst ansvar för att ta oss ur klimatkrisen. För att omställningen ska bli rättvis är det framför allt de rika som måste göra avkall på ohållbara livsstilar med överflöd. Det är inte rimligt att de som redan lever på marginalerna får ta notan av detta överflöd, säger Jeannette Eggers, forskare inom hållbart skogsbruk.

Thomas Hörberg, docent i lingvistik och aktiv i Scientist rebellion beklagar att Sverige inte har nånting att komma med till förhandlingarna.

– Det är en skam att ett rikt land som Sverige som dessutom har extremt goda förutsättningar för att ställa om till förnybart utgör en bromskloss när det kommer till internationella klimat- och miljöåtgärder. Sverige har alla möjligheter att agera föredöme och visa vägen, regeringen har inga ursäkter, säger han.

Aktivisterna kräver därför en radikal samhällsekonomisk omställning och uppmanar fler att mobilisera för det.

– Nu är det dags att vi reser oss och agera kollektivt. Historien visar att gemensamma massprotester kan leda till omdanande samhällsförändringar. Vi kan välja en bättre framtid! säger Aitzkoa Lopez de Lapuente Portilla.