Det är femton gånger vanligare att dö i en storm, översvämning eller torka i länder som Moçambique och Somalia än i mindre sårbara länder som Sverige och Kanada, enligt IPCC:s senaste rapport. Något som avslöjar våra startpositioner, när vi nu ska rusta för ett förändrat klimat, enligt klimatpanelen. ”Vi ser förlust och skada överallt”, säger Emily Boyd, en av huvudförfattarna.
I juli 2021 öppnade sig himlen över västra Europa och på sina håll föll över 150 millimeter regn inom loppet av tolv timmar. Starka bilder kablades ut på människor som desperat försökte rädda vad de kunde. En påminnelse om att klimatförändringarnas effekter kan drabba alla. När FN:s klimatpanel bara en knapp månad senare släppte sin första delrapport i den sjätte utvärderingsrapporten, var det också ett av huvudbudskapen.
– Ingen är säker och det blir värre allt snabbare, sa Inger Andersen, chef för FN:s miljöprogram i samband med att delrapporten släpptes.
I veckan kom så del två i den sjätte utvärderingsrapporten som rörde vilka effekter klimatförändringarna för med sig, hur sårbara vi är – och hur vi kan anpassa våra samhällen. En tillnyktrande läsning, för även om klimatförändringarna nu märks över hela planeten – är vi olika drabbade, inte bara på grund av att extremhändelser slår med olika styrka i olika delar av världen, utan på grund av historisk ojämlikhet.
"Viktigt att se helheten"
– Det är stor betoning på ojämlikhet i rapporten, inte bara mellan nord och syd utan även inom länder som gör att effekterna blir olika, säger Emily Boyd, professor i hållbarhetsstudier vid Lunds universitet och huvudförfattare till kapitlet om fattigdom, försörjning och hållbar utveckling.
I korthet handlar det om hur samhällen, grupper och individer har olika förutsättningar att värja sig mot ett förändrat klimat. Trots att över 200 människor fick sätta livet till i det oväder som drog in över västra Europa i fjol – är vi relativt lindrigt drabbade, enligt IPCC. Det är 15 gånger större risk att dö på grund av översvämning, torka eller storm i länder som Mocambique, Somalia och Nigeria, enligt klimatpanelen. I många sårbara länder kan extremhändelser också tvinga människor att sälja boskap eller mark, vilket skapar en ännu större sårbarhet inför nästa väderkatastrof. Men samtidigt som fattigdom och en underutvecklad samhällsstruktur betonas som en stor riskfaktor, gäller också det omvända. Mindre ojämlikhet och vad rapporten beskriver som en klimatresilient hållbar utveckling, kan rusta samhället.
– Det är viktigt att man ser helheten och inte bara fokuserar på en händelse utan på hur man kan lyfta livskvalitén oavsett väderhändelse, för då kan människor uppnå bättre villkor. Det handlar om att bygga möjligheter för samhällsutveckling som också är klimatsmart.
Samtidigt är det ingen hemlighet att utmaningarna är stora. Även om klimatförändringarna plockas ur ekvationen, finns det en rad trender som försvårar möjligheterna till en klimatresilient hållbar utveckling, så som konflikter, ökande klyftor, urbanisering och migration, som i sig inte är orsakade av klimatförändringarna – men som kan förvärras av det förändrade klimatet.
– Man kan bli lite överväldigad när man läser rapporten men det är en verklighetskontroll. Jag hoppas att den leder till en ny debatt även här i Sverige kring ojämlikhet mellan stad och land, frågor som rör sårbara sociala grupper och de strukturella omställningar vi alla måste göra. Sedan är det såklart inte enkelt men det är viktigt att handla.
Läs mer: IPCC: Upp till halva jorden kan behöva skyddas
Läs mer: Expert: Folklig arkitektur kan rädda oss på en upphettad planet
Läs mer: Ny rapport: Rika måste minska utsläpp: ”En minimal elit har fri lejd
