“Om du läser det här, så har jag gått ur tiden. Det skedde mitt på dagen, den 17 januari, i norra Halland, och jag var omgiven av nära och kära. Jag svalde ett glas smoothie med det gängse preparatet, och somnade sedan lugnt och stilla in. Utan rädsla eller tvekan.”

Så skrev Björn Natthiko Lindeblad på sin Facebook-sida. Då hade han levt med den obotliga sjukdomen als i fyra år. Läkarna hade gett honom 3–5 år att leva när han fick diagnosen, och han ville vara i så pass form att han själv skulle kunna utföra handlingen att avsluta sitt liv. Han var känd för att ha gått från finansbranschen till att bli buddhistmunk och var en uppskattad poddare och sommarpratare.

– Folk som är vid sina fulla sinnens bruk, inte påverkade av någon annan, inte deprimerade, som ser ut att ha ett påtagligt och utdraget lidande framför sig. De bör ha rätten, anser jag, att säga: Vet ni vad, jag vill checka ut innan allt det där händer – och jag vill att samhället hjälper mig så det blir på ett respektfullt sätt, sade han till SvD i en intervju innan sin död.

Istället för att resa till en klinik i Schweiz tog Björn Natthiko Lindeblad i höstas kontakt med Staffan Bergström, ordförande för föreningen Rätten till en värdig död. Eftersom Staffan Bergström är under utredning av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, efter att förra året ha assisterat när en annan als-sjuk man dog, valde han att vidareförmedla kontakten till en kollega.

– Sedan oktober har vi tre haft frekventa kontakter och jag har fungerat som en rådgivare i det praktiska, säger Staffan Bergström till Läkartidningen.

Fler läkare positiva i dag

Attityderna i Sverige kring assisterat självmord har skiftat över tid. Enligt en undersökning som Läkarförbundet gjorde förra året är 41 procent av de läkare, som har svarat, positiva till legalisering av dödshjälp medan 34 procent är negativa.

Undersökningen visade också att ju mer erfarenhet läkare har av arbete med nära döende människor desto mer negativa är de till dödshjälp, skriver Sveriges läkarförbund, som fortfarande är negativt inställt till en legalisering.

I Sveriges riksdag är det fler av partierna som vill utreda frågan om aktiv dödshjälp än för bara några år sedan. Senast ut är Vänsterpartiet att ställa sig positivt till att frågan utreds, vilket gör att det nu finns en majoritet i riksdagen för en utredning. Sedan tidigare har Sverigedemokraterna, Moderaterna, Liberalerna och Miljöpartiet beslutat att vilja utreda frågan. Social­demokraterna, Center­partiet och Krist­demo­kraterna är emot aktiv dödshjälp.

Intresseorganisationer varnar

Flera intresseorganisationer motsätter sig en legalisering av aktiv dödshjälp. En av dem är Neuroförbundet som företräder personer med neurologiska sjukdomar, bland annat ms och als.

– Björn Natthiko Lindeblad har gått ur tiden och vi beklagar detta djupt. Vi varken kan eller vill kommentera eller lägga några värderingar i detta. Däremot ser vi att röster ånyo lyfts för rätten att avsluta sitt liv. Vi anser att fokuset i stället ska ligga på rätten till ett värdigt liv, så att färre upplever onödigt minskad livskvalitet, säger Lise Lidbäck, förbundsordförande för Neuroförbundet.

Hon känner igen hur den här sortens debatt återkommer med jämna mellanrum och varnar för att åsikter om etiska frågeställningar varierar över tid och att opinionen förändras.

– Det är därför vi ska vara extra försiktiga. Under en längre tid har tendensen varit neddragningar och inskränkningar för personer med funktionsnedsättningar. Detta färgar bilden av livskvalitet och trygghet, något som kan göra att opinionen förändras.

Hon tycker att man i stället för dödshjälp ska satsa på att ge patienterna trygghet i att resurserna inom vård, omsorg och forskning ska läggas på ”aktiv livshjälp”.

–  Vården ska finnas där för att rädda liv, men också för att lindra och lugna. Det är den rätten vi inriktar oss på.

Hon ser flera faror för en legalisering av aktiv dödshjälp. En negativ konsekvens kan vara att personer med svåra sjukdomar känner ett minskat förtroende för vården och vårdpersonalen.

–  Om inte rätten till ett värdigt liv finns och människor inte kan leva jämlikt andra på grund av rädslor, attityder och resursbrist, så finns en risk att ett införande av dödshjälp leder till minskat förtroende för vården i allmänhet och särskilt bland våra medlemmar.

Känner sig belastande

Andra situationer som kan uppstå med dödshjälp är när svårt sjuka personer känner att de ligger sina familjer eller samhället till last. Då kan det finnas en press att ända sitt liv i förtid, även om den inte är uttalad. Andra varnar för att dödshjälp kan vara en början till ett sluttande plan. Var ska gränsen gå för att godkänna aktiv dödshjälp? Efter att eutanasi blev lagligt i Belgien år 2002 har kriterierna ändrats allt eftersom. Bland annat har en djupt deprimerad, men annars frisk, kvinna godkänts för dödshjälp. Belgien har också godkänt dödshjälp för minderåriga, men endast om personen är svårt sjuk och har mycket svåra smärtor.

–  Om samhället tar makten över mitt liv och mina behov på grund av bristande resurser, försvinner möjligheten till ett fritt val. Jag ser en risk i att ett samhälle som ser funktionsnedsättningar som en anledning att avsluta livet, också riskerar att bli mindre benäget att satsa på insatser som möjliggör ett värdigt liv, säger Lise Lidbäck.

Hon berättar att organisationen Neuro nu i januari har polisanmält Staffan Bergström, efter att han uttalade sig i en radiointervju i P4 Halland om hur han överdoserat svårt cancersjuka kvinnor med morfin vilket lett till döden. Neuro vill få prövat om Staffan Bergströms uttalande kan ses som ett erkännande av brott, säger Lise Lidbäck.

–  Det här måste helt enkelt utredas.

Staffan Bergström har länge engagerat sig i frågan om en legalisering av dödshjälp i Sverige, där det är förbjudet att som läkare medverka till att avsluta en sjuk eller skadad människas liv, även i de fall där patienten önskar så. I flera andra länder som Nederländerna, Belgien, Schweiz, Colombia, Luxemburg och Kanada är dödshjälp redan lagligt.

En polisanmälan gjordes efter att han assisterade en als-sjuk man att ta sitt liv förra året, men den lades ned av åklagare. Han är dock fortfarande under utredning från HSAN.

I en intervju med Syre i oktober berättade han att han vid en fällning tänker ta fallet vidare till förvaltningsdomstolen och så långt han kan:

– Blir jag frikänd är det en fingervisning att man får göra som jag gjorde, det vill säga grönt ljus för att vara med vid ett assisterat döende för en svårt sjuk person, säger Staffan Bergström.

I februari förra året skrev han och 180 andra läkare en debattartikel i Göteborgs-posten om att Läkarförbundet bör arbeta för att få till en parlamentarisk utredning om dödshjälp. Detta inte minst för att ett eventuellt införande av dödshjälp i Sverige bör vara en politisk medborgarfråga snarare än en läkarfråga.

Staffan Bergström berättar för Läkartidningen att han välkomnar att debatten kring dödshjälp i och med Björn Natthiko Lindeblad död väckts igen. Som det är i dag görs en skillnad på om döden infinner sig på ett sjukhus eller hemma hos patienten. Läkare kan ge svårt sjuka patienter i livets slutskede överdoser eller morfin så att de kan sova in i döden på sjukhus, men de får inte skriva ut läkemedel som gör att patienter somnar in och dör hemma.

– Jag tycker att det är hyckleri att man inte ser likheterna och sätter patientens lidande i första hand. Det tycker jag är dålig etik, säger Staffan Bergström till Läkartidningen.

Läs mer på Syre: 

Staffan Bergström: Dags att regeringen tillsätter en utredning om dödshjälp

Fakta: Dödshjälp

Eutanasi kommer från grekiskan och betyder ungefär ”god död”.

I nutida debatt brukar eutanasi kallas för dödshjälp och syftar på en avsiktlig handling som avser att döda patienten, på hans eller hennes uttryckliga eller förmodade begäran.

Läkarassisterat självmord syftar på när en patient får hjälp av en läkare att ta begå självmord, antingen genom att läkaren skriver ut recept på dödligt läkemedel eller att läkaren bistår personen att inta läkemedlet.

Eutanasi har också haft en historiskt negativ innebörd sedan ordet användes av nazisterna vid utrotandet av kroniskt sjuka och funktionsnedsatta.