I början av 2019 rasade slutstriden mot IS i Baghouz i nordöstra Syrien. Gruppen hade då gått från att kontrollera flera viktiga provinshuvudstäder och stora landområden till att stegvis förlora sina tidigare erövringar. En stor seger för de arabisk-kurdiska styrkor som kämpat mot IS, med stöd från USA och andra västländer.

Men även om terrorsekten i dag saknar territoriell kontroll är de inte helt uträknade, menar Michael Jonsson, forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut. Han menar att IS har gått igenom minst tre faser som man har kunnat följa: från att ha varit en del av al-Qaida i Irak, via expansionen in i Syrien och namnbytet till Islamska staten. Under den perioden kontrollerade de stora landområden, vilka de stegvis förlorade fram till 2019. Idén om en stat – som varit gruppens fokus – gick i stöpet när Baghouz föll. Michael Jonsson, forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut, har följt IS uppgång och fall noga.

– Det var ganska tydligt att IS hade stora resurser redan sedan tidigare. Omkring 2014 och 2015 i Syrien var det vad som kan kallas för en kapplöpning om makten. En mångfald av väpnade grupper slogs mot al-Assads regim och tävlade om vem som skulle bli den starkaste terroristgruppen, säger Michael Jonsson.

Vid den här tidpunkten blev det tydligt att IS var en mycket välfinansierad terrorgrupp, jämfört med flera av de övriga grupperna. Ett exempel på en annan stark grupp i Syrien vid den här tidpunkten är al-Nusra. Men i motsats till IS var det svårare för utlänningar att gå med i al-Nusra. IS var inte lika selektiva med vilka de släppte in – utländska krigare anslöt sig i stor skala, och många kunde utnyttjas som kanonmat. IS propagandamaskin saknar motstycke. Men också deras finanser.

Pengar inte en tillräcklig förutsättning

IS grundades efter Iraks sammanfall 2003, när USA invaderade och avsatte Saddam Husseins regim. Tidigare högt uppsatta tjänstemän inom säkerhetstjänsten förbjöds från att vara en del av den nya regimen. Många av dessa var sedan en del i att IS kunde grundas. Den absoluta majoriteten av IS högsta ledning har varit irakier, tidigare högt uppsatta tjänstemän och officerare samt ur armén.

IS har varit välorganiserade – mycket tack vare att det grundades av före detta irakiska officerare och tjänstemän. Något som gjort att de tidigt lyckades bygga upp en stabil ekonomi. Tidiga rapporter handlade om kidnappningar av rika invånare i de städer som man kontrollerade, som Raqqa i Syrien och Mosul i Irak. Man tog också kontroll över oljeresurser. Michael Jonsson menar dock att pengar inte är det enda som krävs för att lyckas bygga upp en framgångsrik terrororganisation.

– För väpnade grupper är pengar en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för att de ska kunna bedriva en storskalig och effektiv väpnad kamp mot centralmakten. När man funderar på det är det ganska självklart – vissa grupper, som IS, behöver betala löner, mutor och skaffa vapen. Det är också ganska vanligt att man betalar ut någon slags pension till familjen till någon som blir dödad eller fängslad, men det här ser olika ut. Men finansiella resurser är viktigt för att bli en mer effektiv rebellgrupp.

I IS fall sammanföll det att man effektivt lyckades skapa sig en god ekonomi, och statens sammanfall i Irak. När den arabiska våren sedan hände lyckades man utnyttja den nya instabiliteten och avancera in i Syrien, där inbördeskriget var ett faktum. En rad olika faktorer ligger därmed bakom IS framgångar. I Irak finns det också rapporter om att IS kunnat betala sina medlemmar mer i lön än andra grupper, enligt Michael Jonsson. Olika sunnimilisers lojalitet kunde därmed köpas för pengar – mer eller mindre. Men i och med att IS tog kontroll över mer och mer mark ökade också behovet av pengar.

– När man är en klandestin rebellgrupp som inte kontrollerar ett territorium, då bär man inte heller ansvar för att fungera som en alternativ statsmakt. Men under 2014 och 2015, när IS till exempel tog över Mosul i Irak, tog man också ansvar över att sköta en i alla fall grundläggande nivå av samhällsservice: man behövde se till att det fanns el, sjukvård, vatten och sådana saker. Så under den här perioden hade man också ganska stora utgifter.

Han fortsätter:

– Detta är något man brukar prata om. Enskilda terroristdåd som de i Madrid 2004 eller i London 2005 är inte så dyra, 10 000 dollar respektive 14 000 dollar. Att fungera som en alternativ statsmakt är desto kostsammare, det är en viktig distinktion.

Initiativ för att strypa finansieringen

Det internationella samfundet har enats om flera initiativ för att få stopp på finansieringen till terrorgrupper. Dessa regleringar rör främst officiella finansiella system. IS har mestadels finansierats lokalt. Dessa åtgärder biter därför inte på gruppen. Rent generellt brukar terrorgrupper snabbt hitta sätt att kringgå sådana regleringar och kontrollfunktioner, menar Michael Jonsson.

För IS har de enskilt största inkomstkällorna varit oljesmuggling och olika typer av tvångsmässiga beskattningar och stöld. De tog över gränsövergångar, stal från bankvalv, sålde antikviteter på svarta marknaden, tvingade kristna att betala en religiös ”skatt”, kidnappade samt krävde in zaqat, ”allmosor”, från muslimer. Men det stora inslaget av tvång och hot gör att detta egentligen har mer gemensamt med utpressning och stöld än beskattning. Att bomba oljekällor som man har vetat har kontrollerats av IS har varit en effektiv åtgärd för att strypa IS tillgångar, något som har kunnat göras efter att man vid olika tillslag lyckats hitta värdefull information. Exempelvis bombades 200 av 250 oljekällor som IS kontrollerade under 2015, efter ett tillslag mot en IS-ledare där man hittat en USB-sticka. Lokaler där kontanter förvarats förstördes också. IS har även ägnat sig åt kidnappningar och utpressning. Att IS finansierats lokalt – och enligt en många-bäckar-små-princip – är ett medvetet val. På så vis har man skyddat sig från att vara beroende av en enda utländsk huvudfinansiär, och riskerna har kunnat spridas ut.

– Det finns exempel på andra terrororganisationer som har varit beroende av en utländsk finansiär och därför är mer sårbara. Så IS har medvetet utformat sin finansieringsstrategi på det här sättet. Dels genom att inte vara beroende av utländska finansiärer, och dels genom att sprida ut sina inkomstkällor. Det finns även rapporter om de svenskar och utländska krigare som har åkt ner. En del av dem har bidragit med små summor pengar, bilar eller utrustning. Man har exempelvis tagit studielån för att plugga utomlands – och dessa pengar har sedan hamnat hos IS, säger Michael Jonsson.

Den rikaste terrorgruppen?

Under 2014 och 2015 talade man ofta om att IS var den rikaste terrorgruppen någonsin. Michael Jonsson talar ogärna om exakta siffror – de får ofta ben och kommer att betraktas som absoluta sanningar istället för kvalificerade uppskattningar. Men under den period som IS kan ha varit den bäst finansierade terrororganisationen i världen hade de också stora utgifter.

– Efter kalifatets fysiska fall finns det dels tecken på att man har sparat resurser, att man till viss del har investerat i den legala ekonomin i Irak, möjligen fört ut vissa resurser –  men det är omöjligt att veta exakt vilka summor det rör sig om. Men i alla fall en del av de stora resurser man har haft har sparats och förvaltats, och kan användas för att driva gruppen vidare. Och i takt med att man inte har kontroll över territorium så har man inte lika stora utgifter som tidigare.

– Så långt som jag vågar säga med någon säkerhet så har finansieringskällorna minskat radikalt. Men det har också finanseringskraven. Ganska mycket tyder på att IS har investerat delar av sina tillgångar i den legala ekonomin. I vilken mån de fortfarande genererar pengar är oklart, men i någon utsträckning gör de med stor säkerhet fortfarande det med tanke på hur välorganiserade de tidigare har varit. I dagsläget ser det sannolikt ut så att de har återgått till de finansieringskällor som fanns innan kalifatet. Exempelvis utpressning, stölder och möjligen bankrån. Det vill säga lokala, kriminella aktiviteter men inte i den skala som när man hade territoriell makt.