Vidsträckta stränder, kristallblått hav och lata dagar i solstolar en halv värld bort. Det väntar många svenskar i vinter – även om resebolagen vittnar om att många skjuter upp resan på grund av virusvarianten omikron.
Semesterns baksida är utsläppen av växthusgaser, särskilt som svenskarna flyger fem gånger mer än det globala genomsnittet. Men genom klimatkompensation försöker många reseföretag komma runt den skam och ångest som vissa förknippar med flygresan.

"Viktig signal"

Det innebär att de försöker kompensera utsläppen som uppstår på resan genom att betala pengar till projekt som gör klimatnytta på andra platser, exempelvis genom investeringar i trädplantering, vindkraft och energieffektivisering i utvecklingsländer.

– Det är i dag viktigt för företag att signalera att de tar klimatfrågan på allvar och att produkten kan konsumeras med gott samvete eftersom den är klimatkompenserad, säger Eva Lövbrand, biträdande professor vid Tema miljöförändring på Linköpings universitet.

– Men klimatkompensation minskar inte halterna koldioxid i atmosfären, utan neutraliserar bara de växande utsläppen. I bästa fall blir det ett nollsummespel.

Omstridd åtgärd

Klimatkompensation är omdebatterat. Fungerar det som det är tänkt kan det bidra till grön teknik och energiomställning i utvecklingsländer. Men en vanlig kritik är att det handlar om ”greenwashing”, att åtgärderna inte genererar utlovad klimatnytta eller tar fokus från det verkliga problemet: att växthusgasutsläppen måste minska dramatiskt om det ska gå att bromsa den globala uppvärmningen i enlighet med Parisavtalet.

– En flygresa tur och retur inom Europa genererar omkring ett ton koldioxid per person. Det är ungefär vad vi har att röra oss med per capita och år om vi ska hålla oss under 1,5 graders global uppvärmning, så ekvationen går inte ihop med klimatmålen, säger Lövbrand.

Men hon framhåller att den enskilda flygresan inte är det stora problemet sett till utsläppsmängd – utan produktionen och konsumtionen av fossila bränslen.

– Det behövs en strukturomvandling i alla samhällssektorer. I Sverige är det storindustrierna som släpper ut mest och där de stora vinsterna i omställningen finns att hämta.

– Men det finns en fara i att klimatkompensation gör att konsumenten invaggas i tron att det går att fortsätta konsumera som vanligt. Vi måste alla ta ansvar för vårt klimatavtryck, i synnerhet i den rika delen av världen, och det kan innebära att vi helt enkelt får avstå från den där flygresan.

Växande intresse

Det är inte bara resebolag som klimatkompenserar – det görs av såväl länder som företag och enskilda individer. Och intresset växer snabbt i takt med att allt fler stater och bolag sätter ambitiösa mål om att bli klimatneutrala genom noll nettoutsläpp av växthusgaser inom en relativt snar tidshorisont.

– Världen kan inte klimatkompensera sig ur klimatproblemet. Alla som sätter nettonollmål behöver i första hand prioritera arbetet med att minska utsläppen i den egna värdekedjan, säger Kenneth Möllersten, forskare vid IVL Svenska miljöinstitutet.

– Men när de nått så nära noll de kan inom rimlig tid kommer de säkert att ha en del utsläpp kvar, alla är inte så lätta att bli av med. Då kan de välja att klimatkompensera för att kunna hävda att de har nått ner till nettonoll.

Det finns flera internationella initiativ som arbetar med att ta fram ramverk och standarder som är tänkta att öka förutsättningarna för ett bra slutresultat när det gäller klimatkompensering, enligt Möllersten.

– Det ska möjliggöra en bra balans mellan ett ambitiöst arbete med att minska de egna utsläppen och klimatkompensationen och göra det enklare att välja bra utsläppskrediter. Det är ett första steg som måste tas för att skapa ordning och reda i branschen.

Inte hållbart

När det gäller användarsidan har Konsumentverket konstaterat att det kan vara svårt för kunder att förstå och få insyn i företagens klimatåtgärder.

– Företag måste vara tydliga med hur stora deras utsläpp är, hur mycket de klimatkompenserar och med vad. Men även när det gäller kommunikation och marknadsföring tas det nu fram riktlinjer genom internationella initiativ, säger Möllersten.

– Men det är inte hållbart om alla fortsätter att flyga lika mycket som förut, bara det klimatkompenseras. Det kommer att krävas beteendeförändringar.