Klimatrapporterna duggar tätt när 2021 ska sammanställas och jämföras med tidigare år och perioder. De olika instituten väljer ibland olika referenspunkter och gör olika bedömningar, men trots sifferexercisen är trenden otvetydig – i det långa loppet blir det stadigt varmare på jorden.
När EU:s jordobservationsprogram Copernicus presenterade sin rapport för 2021 i början av veckan var det med ett visst fokus på det nära förflutna. Man konstaterade att de sju senaste åren kommit att bli de varmaste som hittills uppmätts, och att 2021 i det sällskapet placerade sig som det femte varmaste året. Vilket följaktligen gör 2021 till det femte varmaste året sedan mätningarnas början, men bland de svalare i det kortare perspektivet.
Nasa framhåller istället de åtta senaste åren som de varmaste sedan 1880, med 2021 på en delad sjätteplats tillsammans med 2018, och NOAA (National oceanic atmospheric administration) ger 2021 sjätteplatsen utan konkurrens.
Enligt Nasa använder NOAA i princip samma rådata men annorlunda metodik och en annan referensperiod, nämligen 1900-2000.
– Komplexiteten i de olika analyserna spelar ingen roll eftersom signalerna är så starka. Trenderna är alla desamma eftersom trenderna är så omfattande, säger Gavin Schmidt, chef för GISS, Nasas ledande centrum för klimatmodellering och forskning om klimatförändringar, i en presentation av datan.
Naturliga variationer på kort sikt
Medeltemperaturen 2021 var enligt NOAA 0,84 grader högre än genomsnittet för 1900-talet. Jämfört med perioden 1991-2020 var medeltemperaturen 0,3 grader högre 2021, detta enligt Copernicus analyser. Jämfört med förindustriella nivåer var temperaturen 1,1-1,2 grader högre förra året, och NOAA kommer fram till ungefär samma resultat, 1,21 grader. När Nasa gör jämförelsen mellan 2021 och perioden 1951-1980 framkommer att temperaturökningen är 0,85 grader medan NOAA får fram siffran 0,90 grader.
Berkeley Earth, en icke-vinstdrivande forskningsorganisation med bas i Kalifornien, kommer fram till att 2021 är det sjätte varmaste året sedan 1850. Precis som övriga institut konstaterar man att 2021 blev svalare än 2020, och att det ligger väldigt nära 2015 och 2018 i medeltemperatur. Att det år från år förekommer kortsiktiga variationer är naturligt – den långsiktiga tendensen förblir ändå i linje med det mönster som visar på ett allt varmare klimat. En illustration av detta syns i diagrammet nedan.
När NOAA tittar framåt förutspås att 2022 kommer att likna 2021 eller bli något varmare. Orsaken till de marginellt lägre temperaturerna kan tillskrivas väderfenomenet La niña, som nyligen inträffat, och på grund av det är det troligt att 2022 kan bli relativt svalt. Man har dock räknat ut att det finns en chans, eller risk, på 14 procent att 2022 blir det varmaste året hittills, beroende på hur El niño och La niña beter sig. De anser sig hur som helst med mer än 99 procents säkerhet kunna säga att 2022 kommer att placera sig i topp tio för varmaste året någonsin, samtidigt som det råder 50 procents chans att det inte hamnar högre än en femteplats.
Läs mer:
Rekordhöga halter av växthusgaser under svalare 2021
Fakta: El niño och La niña
El niño kallas den omfördelning av värme som sker i Stilla havet och som gör jordens yta varmare.
I normala fall blåser passadvindarna vid ekvatorn västerut och pressar varmt ytvatten i hela tropiska Stilla havet framför sig, men ungefär vartannat till vart sjunde år mojnar passadvindarna och det blir början på El niño. Då finns det inte längre något som håller kvar de varma vattenmassorna i väster. I stället börjar enorma mängder varmvatten driva österut, Stilla havet planar ut, och varmvattnet fördelar sig jämnare över hela dess bredd.
La niña, som också brukar kallas ”den kalla fasen” av tropiska Stilla havets svängningar, efterföljer vanligtvis El niño. La niña innebär en förstärkning av normalförhållandena och får jordens medeltemperatur att sjunka. 2021 var ett så kallat La niña-år.
Källor: Wikipedia, Forskning och framsteg
