Tiden går och inom kort är vi inne på upptakten till nästa års valrörelse. Snart är vi framme vid ”sanningens ögonblick”. Antingen kommer det att finnas en grön samlande kraft eller så är vi hänvisade till taktikröstandets nödlösningar – igen!

Den senaste tiden har vi exponerats för starka motbilder och flagranta motsägelser. Vid Cop26-mötet i Glasgow såg vi hur ledande politiker och andra makthavare flögs in och ut för att leverera sina vackra tal och fagra löften – utan att något nämnvärt uppnåtts. Samtidigt har det på en rad andra flygplatser i Norden skett samordnade direkta aktioner för att dra uppmärksamhet till den miljöbelastning som det skattesubventionerade inrikesflyget innebär. Vanliga människor klistrade sig bokstavligen fast vid flygplanens frontpartier.

Det är handlingar som vittnar om hur akut läget är och hur långt människor är beredda att gå för att påverka medan andra enbart känner uppgivenhet. Det är här vi befinner oss nu!

Kejsarens nya kläder

Politikerna – våra förtroendevalda – är inte omedvetna om sakernas tillstånd, även om de verkar leva i en värld där verkliga problem får ge vika för kortsiktiga valtaktiska fördelar. Vår kritik riktas inte bara mot partier som slår vakt om privilegiernas upprätthållande, utan även mot de partier som säger sig bedriva en grön politik. Anledningen till det är att de slår vakt om ett ekonomiskt system som förutsätter och kräver ekonomisk tillväxt, krav som blir svårare och svårare att uppnå för varje år som går.

Det är ett litet fåtal yrkespolitiker som offentligen ifrågasätter tillväxt, eftersom de då riskerar att straffa ut sig ur det politiska livets offentliga debatt. Problemen slutar inte här utan de förvärras av att de flesta politiska kommentatorer iakttar samma återhållsamhet i sin systemkritik. Inte att undra på att allt fler ”vanliga” människor har tappat förtroendet för sina valda ledare!

Äntligen hände något positivt

För en tid sedan kunde man läsa ett upprop om bildandet av en Klimatallians. Detta skrevs under av en rad kända personer, flera av dem politiker och en del världsliga och andliga ledare. Vi blev glada över att flera kända och respekterade personer ställde upp som galjonsfigurer för en kämpande grön rörelse. Äntligen, tyckte många, inte minst vi i Oberoende gröna som i mer än två års tid har arbetat för ett sammangående av likasinnade gröna grupperingar.

Det visade sig dock att vi var välkomna att vara med endast som enskilda personer; inte som representanter för de organisationer, partier och rörelser vi tillhör. Här måste det har skett ett missförstånd. Kan detta verkligen vara en allians i egentlig mening?

Vi i Oberoende gröna arbetar för en samling av självständiga grupper som väljer att ställa upp under samma namn och med en gemensam plattform. Vid sidan om denna valallians är vi inställda på att arbeta vidare, varje grupp för sig och tillsammans.

En utsträckt hand

Vår grundinställning är att samarbete måste utgå ifrån ett bejakande av våra olikheter. Vi ser skillnader mellan Klimatalliansen och oss men de är inte större än de som råder mellan de grupper som deltar i Oberoende grönas samverkansråd. Därför ser vi goda möjligheter att vi och Klimatalliansen kan agera samfällt.

Tiden är knapp, det är vi akut medvetna om. Men låt oss inleda ett konstruktivt och förtroendefullt samtal som de meningsfränder vi egentligen är, inte som potentiella konkurrenter.