DEL 3 :De störtar fram med Izalcos aska i ryggen. Det är den 22 januari 1932 och salvadoranska kaffebönder, skoputsare och livegna tar till vapen för att förpassa tidlösa och cementerade orättvisor till historiens grushög.

Upproret sker till kören av tusentals stampande fötter. Hungriga, utmattade, desperata. Fonden utgjordes av vulkanen Izalco, även kallad ”Stilla havets fyr”, som bäddade in det bördiga slagfältet i sot och aska. Men terrorn fann sätt att navigera. Och när röken var skingrad stod militären böjd över 25 000 döda kroppar. De flesta dräpta i kaffejordar fläckade av blod.
Den politiska resningen och ett flera år långt politiskt uppvaknande var till ända. Drömmen om revolution förvandlad till mardröm.

Historisk parentes

I El Salvadors västra kaffedistrikt sägs det att vålnaderna efter ”La Matanza” (”Slakten”) ännu vandrar omkring och hemsöker det förflutnas lundar. Gäckande påminnelser om vad som var på väg att hända mitt under en global depression.

I historieböcker reducerades ”La Matanza” till en parentes. Men i verkligheten blev upproret prologen till en diktatur vars värsta människorättsbrott förblir sanningar inlåsta i maktboningarnas slutna rum.

USA:s roll i El Salvador – och särskilt i samband med massakern i El Mozote i december 1981 – har hamnat i politiskt och juridiskt fokus. Rättsprocesser och omvälvande vittnesmål kan på sikt tvinga Vita huset att öppna dörren till sitt eget förträngda förflutna. En gårdag fläckat av mörkläggningar, illegala vapenaffärer och försvar av människorättsförbrytare som få medlemmar av 2021 års kongress känner till, menar Mark Danner, journalist och författare till The massacre at El Mozote:

– Numera berör amerikansk politik i Centralamerika migration och asyl, inte dödsskvadroner och kommunism, säger han till Tidningen Global.

Kaffets förlovade land

Den 16 januari 1992 sattes bokstavlig punkt för El Salvadors tolv år långa inbördeskrig. Platsen var slottet Chapultepec i Mexiko City och fredsavtalet undertecknades av den salvadoranska regeringen och vänstergerillan Frente Farabundo Martí para la Liberación Nacional (FMLN) inför ögonen på FN-dignitärer och potentater från katolska kyrkan.

Ett tolv år långt krigslarm tystnade några dagar före sextioårsdagen av ”La Matanza”. En politisk slump, men en historisk påminnelse om ett 1900-tal som gick från optimism, uppvaknande och organisering till människorättsbrott, krig och massakrer.

I El Salvador hade småskaliga bönder få möjligheter till egen mark och kaffeproduktionen dikterade landets ekonomi. En ekonomi som i sin tur dikterades av en liten samhällsklick med svängdörrar mellan näringsliv och regeringsdepartement.

”Sedan kom 1929. Även före den stora börskraschen hade kaffepriset börjat falla. Från 1930 och framåt förvärrades trenden och de flesta producenterna lät sina skördar ruttna på fälten”, skriver Thomas P. Anderson i Matanza, en historisk redogörelse för bakgrunden och upprinnelsen till det sociala upproret 1932 – och efterföljande massaker.

Bred organisering

Liksom i andra delar av världen var salvadoranska kaffeproducenter kraftigt belånade och befann sig i tiden av uteblivna intäkter snart skuldsatta till tänderna. För El Salvador blev 1930-talsdepressionen smärtsam då landets ekonomi byggde på kontinuerlig kaffeexport, främst till Tyskland och USA.

Krisåren lades på hög och kaffeoligarkin – och dess arbetslösa säsongsarbetare och deras familjer – väntade på en skördetid som aldrig kom. Hålen i skattkistan blev till djupa revor i samhällskroppen. Och en smärtande verklighet som väckte medvetenhet kring kaffeekonomins ojämlika strukturer.

Sociala rörelser och organisationer, somliga inspirerade av den ryska revolutionen, andra av spanska anarkister, växte fram som politiskt ogräs längs kaffedynastiernas lamslagna plantager.

I april 1930 samlades 50 000 namnunderskrifter för reformer med garanterade gårdskontrakt och minimilöner för jordbruksanställda. Kort därpå kväste polis och militär det sociala missnöjet. Vänsterpolitiker, bondeförbundsmedlemmar, fackligt aktiva och personer kritiska mot regeringen frihetsberövades.

Inalles greps 1 200 personer i vad som blivit hågkommet som El Salvadors ”vita terror”. En av de gripna var Agustín Farabundo Martí, politisk vänsterledare som avrättades i spåren av ”La Matanza” 1932 – och den person som gerillarörelsen och numera vänsterpartiet FMLN är döpt efter.

”Misstag när indianen blev medborgare”

Martí och upprorets övriga nyckelpersoner avrättades. Bland dem Feliciano Ama, fackligt aktiv och ledare för pipilfolket och uppvuxen utmed Izalcovulkanens fötter. Ama hängdes på torget i Juayúa, anklagad för mord på borgmästaren i Sonsonate.

Många tvingades bevittna Amas futila dödskamp i snaran. Bland annat skolbarn. Nästa generation stod öga mot öga med kostnaden för social resning i ett land kontrollerat av personer med tillgång till kapital och mark. En minoritet som även styrde salvadoransk press.

Massakern på 25 000 personer, majoriteten tillhörande ursprungsfolk, ansågs vara ett nödvändigt ont för att säkra lugn och ordning i El Salvador. En som grepp tag om pennan var en markägare i Santa Ana som skrev följande i en insändare i La Prensa den 4 februari 1932:

”Indianen har varit och är en fiende till ladinon [invånare med europeiska rötter]. Det fanns inte en enda indian som inte var involverad i förödande kommunism. Vi begick ett fatalt misstag när vi gjorde dem till medborgare.”

Barnen i 1930-talets El Salvador blev vuxna under ett 1960-tal präglat av en global socialpolitisk väckelserörelse. De levde granne med ett pågående folkmord i Guatemala efter USA:s stöd till statskuppen 1954, de mottog flyktingar till Somozadynastins repression i Nicaragua och hade själva utkämpat ett fruktlöst ”fotbollskrig” mot Honduras 1969.

Hungriga, utmattade, desperata reste de sig på nytt. Den här gången bättre organiserade, den här gången mot en än mer skoningslös motståndare som alltjämt backades upp av makten i Washington.

978 civila döda

Inbördeskriget mellan FMLN och militärjuntan var ett år gammalt när Raymond Bonner – då reporter vid New York Times – korsade gränsen från Honduras i slutet av 1981. Han minns ännu mötena med lokalbefolkningen utmed flodbanken. Människor på behörigt avstånd från politikens centrum, tillräckligt för att bli krigens primära måltavlor.

När han 2018 vandrade samma väg kom en kvinna fram till honom:

– Hon sa till mig: ”Du är gringon jag bjöd på mat”, berättar Raymond Bonner för Tidningen Global.

Kvinnan mindes reportern. Och de salvadoranska högländerna vårdar ärren efter massakern i El Mozote. I jorden inkapslas minnen. Blir fossiler. Till tystade rop på hjälp för morgondagens detektiver.

Ända sedan fredsavtalet 1992 har utgrävningar ägt rum i byn och omnejder. Fynd har säkrats och antalet påträffade massgravar blivit fel. Liksom antalet döda. Officiell statistik från 2017 menar att 978 människor mördades i samband med Atlacatlbataljonens framfart i december 1981. 533 var minderåriga. 248 under sex år.

El Mozote var långt ifrån den enda regeringsinitierade massakern av civila. Men händelsen fungerar som symbol för vidden av inbördeskrigets brutalitet. Och det pris som Reaganadministrationen var beredd att betala för att bekämpa kommunism i El Salvador.

Från mörkläggning till öppen ridå

USA:s verkliga roll i El Mozote har förblivit dold under filtar av mörkläggningar och salvadoranska amnestilagar från 1992. En kontroversiell lag som i många år omöjliggjorde åtal, domar eller utredningar av människorättsbrott begångna under inbördeskriget. Först 2016 revs lagen upp, bland annat till följd av en dom i Interamerikanska brottsmålsdomstolen 2012.

Sedan 2016 har utredningen om El Mozote vunnit momentum och i början av 2020 vittnade pensionerade militärer om sina roller och om sin kännedom om massakern.

Fram tills i år förblev USA:s roll höljd i dunkel – men så den 26 april 2021 slog sig en amerikansk statsvetare ner för ett preliminärt förhör i San Salvador.

Hon hade något att berätta.

Från ”rådgivare” till ”utbildare”

Terry Karl är statsvetare vid Stanford University. Hon har kommit över dokument som pulvriserar USA:s officiella version, att det 1981 fanns femtio ”utbildare” på plats i El Salvador. I kölvattnet av Vietnamkriget var just titeln ”utbildare” viktig eftersom ”militära rådgivare” var besudlad av skandaler.

Men i praktiken förändrade titelbytet lite. Och många av Reaganadministrationens utvalda strateger i det centralamerikanska kriget mot kommunismen var Vietnamveteraner.

Terry Karl är inte vem som helst i sammanhanget. Få vet mer om El Salvadors nutidshistoria och inbördeskrig än hon. I fyrtio år har hon idogt lagt det pussel som världen nu börjar inse vidden av. En samling länge undangömda brickor som bildar en entydig bild av USA:s inblandning i salvadoranska människorättsbrott.

Amerikan i El Mozote vid massakern

Under sitt preliminära förhör den 26 april 2021 pekade Terry Karl ut en amerikansk militär med titel och namn som närvarande i El Mozote tillsammans med Atlacatlbataljonen vid tidpunkten för massakern.

Hans titel: armésergeant. Namn: Allen Bruce Hazelwood.

– Hade Hazelwoods närvaro i El Mozote kommit i dagen vid tidpunkten för massakern hade det inneburit slutet för amerikanskt bistånd, sa hon.

Att armésergeanten hade vetskap om massakern råder det ingen tvekan om, menar Terry Karl – desto svårare är möjligheten att klargöra hans roll.

– Uppgifterna om att en amerikansk rådgivare slog följe med militärledarna i samband med massakern i El Mozote 1981 kommer inte som någon överraskning för mig. Rykten om hans närvaro löper ända tillbaka till de första nyheterna om massakern i sig, säger Mark Danner till Tidningen Global.

Rykten som förblev rykten till följd av sabotage och ”sofistikerade mörkläggningsoperationer” regisserade av Reaganadministrationen, menar Terry Karl. Vita huset hade – menar hon – inget annat val:

– En rådgivares medverkan i krigsaktiviteter går emot USA:s lagar – och det var illegalt vid den tidpunkten.

Amerikanska legosoldater?

Terry Karl säger sig även ha säkrat vittnesmål om amerikanska Vietnamveteraner som ska ha stridit sida vid sida med Atlacatlbataljonen. I samtal med inblandade säger sig statsvetaren ha fått bekräftat att salvadoranska militärledare mördade civila i ”avskräckningssyfte”.

Terry Karls djupa kunskaper, goda anseende och sprängfyllda vittnesmål blir en delikat passning från Salvador till Washington. Men kommer den att brisera i det amerikanska politiska hjärtat?

– Fastän de nya uppgifterna kastar tvivel på de vittnesmål som personer knutna till Reaganadministrationen lämnade i kongressen när det begav sig skulle jag bli mycket förvånad om de här uppgifterna renderar i krafttag från dagens amerikanska kongress, säger Mark Danner.

I Washington förefaller minnet ha kortare halveringsperiod än i de salvadoranska högländerna.

Fyrtio år efter massakern är El Mozote en by som vuxit fram på nytt ur askan – men som alltjämt står kvar i dess skugga. Trots att byn numera inhyser 150 hus, en hälsoklinik och en mobilmast förblir El Mozote avskuret från övriga samhället, inte enbart för sin geografiska position i den bergsklädda landsänden – utan även för att grusvägen in och ut ur byn aldrig har asfalterats och således drabbas av årliga översvämningar.

Flyktingar som i många år levde på andra sidan gränsen, i Honduras, fann efter återkomsten till El Salvador sina hem förstörda och deras jordar obrukbara. Förutom fredsavtalets efterföljande amnestilags oförmåga att läka landets kollektiva sår efter ett decennium av diktatur och krig fann sig många skeppsbrutna i fattigdom och post-traumatiskt stressyndrom. Ett tillstånd som El Salvador i stort tycks lida av.

När det gäller utgrävningen av sanningen kring El Mozote låg vägen bortom en oberoende brottsutredning och rättsprocess öppen i El Salvador. Tills två saker skapade turbulens i samhället: covid-19-pandemin och Nayib Bukeles tillträde som president.

”Försämrat politiskt klimat”

I mars 2021 säkrade Bukeles politiska allians Nuevas Ideas (”Nya idéer”) även egen parlamentsmajoritet (med 56 av 84 stolar) på inbördeskrigets stridande parters bekostnad – vänsteralliansen FMLN och nationalkonservativa Arena. Bukeles politiska program består i inflytande över domstolsväsende och militär, där den senare sedan länge svurit trohet till presidenten.

”I februari 2020 gick han in i lagstiftande församlingen med beväpnade soldater i ett uppenbart försök att skrämma lagstiftare att godkänna ett lån till säkerhetsstyrkor. Han har offentligt trotsat tre avgöranden från Högsta domstolens konstitutionella avdelning som förbjuder arresteringar för brott mot en covid-19-relaterad låsning som Bukele hade förordnat”, skrev Human Rights Watch i sin landrapport 2021.

Bukele har uttryckligen kritiserat åklagarteamet i El Mozote-målet för att försöka sko sig ekonomiskt på fallet och presidenten har därtill förvägrat huvuddomaren i fallet tillträde till arkiven.

Den upprättelse som överlevandes anhöriga och allmänhet hoppats på i fallet med El Mozote villkoras således av en president som föddes samma år som massakern ägde rum.

”Kom inte till USA”

Samma år röstade Joe Biden som ensam amerikansk senator nej – 94 mot en – till en lag om utökat barnbidrag, oavsett hushållsekonomins storlek. 2021 tillträdde han som USA:s president och ställde genast, liksom sin föregångare Ronald Reagan, in siktet på Centralamerika.

”Kom inte till USA”, vädjade Bidens vicepresident Kamala Harris till centralamerikaner med hopp om ett nytt liv på andra sidan gränsen om Rio Grande. Migrationspolitiken är liksom i Europa en prioriterad fråga och fastän krigslarmet har tystnat finner salvadoraner många skäl till att packa en väska och vända stegen norrut:
”

El Salvador har en av världens högsta mordnivåer utanför krigszoner. Dessa faktorer driver tusentals människor, inklusive ensamkommande minderåriga, att lämna landet varje år. Det bor för närvarande cirka 2,5 miljoner salvadoraner enbart i USA”, konstaterar FN:s världsmatprogram.

2006 införlivade El Salvador det centralamerikanska frihandelsavtalet, Cafta, med löften om en blomstrande framtid anförd av infrastruktursatsningar och tillväxt. Någon mer jämlik markfördelning har inte skett – tvärtom menar Oxfam och pekar på att storskaliga markägare utnyttjat sitt politiska inflytande för att ”blockera eller omvända den jordomfördelning som uppnåtts genom vissa jordbruksreformprocesser”.

Kontinent i snabb förändring …

Centralamerika förändras snabbt, men stagnerar samtidigt i covid-19:s grepp. Politisk auktoritarianism, djup ekonomisk ojämlikhet och extrem ojämlikhet kväver drömmar och kräver liv.

Kontinentens historiska sorgebarn finns begravt i marken, något bland annat USA:s kongressunderlag om Centralamerika stämmer in i.

Markägarskap och ekonomisk makt i El Salvador, Guatemala och Honduras har historiskt förblivit koncentrerade till ett fåtal händer tillhörande en liten elit, ”som lämnar ett arv av extrem ojämlikhet och utbredd fattigdom”, enligt det amerikanska kongressunderlagets analys:

”Även om marknadsorienterade ekonomiska reformer [via Internationella valutafonden] under 1980- och 1990-talet medförde en större makroekonomisk stabilitet samt underlättade diversifieringen av regionens övervägande jordbruksdominerade ekonomier har dessa måttliga ekonomiska vinster inte lett till förbättrade levnadsvillkor.”

… men med samma strukturer

Markfrågan har varit central ända sedan ”La Matanza”, vidare till El Mozote och fram till 2021 års höga mord- och fattigdomsnivåer.

USA:s ekonomiska och politiska intressen har i samklang med en salvadoransk oligarki kontrollerat en statsapparat som gjort sig skyldiga till tusentals mord på civila, fyra amerikanska nunnors död, mord på ett tjugotal journalister och avrättningarna av representanter för den katolska kyrkan, däribland landets ärkebiskop Óscar Romero 1980 och sex befrielseteologer 1989.

Stat och militär var ansvariga för 85 procent av allt våld och dödsfall under inbördeskriget, konstaterar FN:s sanningskommission. Nu höjs även röster för en offentlig amerikansk ursäkt för landets militärbistånd, stöd och inblandning i människorättsbrott i El Salvador, däribland i samband med massakern i El Mozote.

”En otrolig bedrift”

Efter smutskastningskampanjen i samband med rapporteringen om El Mozote fortsatte Raymond Bonner sin bana som journalist. Han tilldelades bland annat Pulitzerpriset 1999 och författade böcker. Numera lever han i Australien och driver ett bokkafé.

Liksom kollegan Mark Danner är han tveksam till någon amerikansk ursäkt eller oberoende utredning om Washingtons inblandning, även om en sådan behövs:

– Frågan är om Bruce Allen Hazelwood befann sig i El Salvador, vad han visste och när han visste det. Det måste till en amerikansk sanningskommission som reder ut USA:s roll i det hela, säger han till Tidningen Global.

Att ansvariga i El Salvador blivit föremål för juridiska processer och växande rättsprocesser ser Raymond Bonner å andra sidan inte som något mindre än historiskt. En otrolig bedrift efter decennier av hindrade utredningar.

– De drivande i frågan har bokstavligen lyckats rulla ett stenblock uppför ett berg, säger reportern som kablade ut nyheten om att uppemot tusen civila hade mördats av militär i en liten by i norra El Salvador.
*
Läs övriga delar i artikelserien

Del 1. Massakern i El Mozote: ”USA:s inblandning måste utredas

Del 2. USA:s smutsiga krig i Centralamerika: ”Lögnerna var framgångsrika, militärbiståndet flödade”