Det var frivilligorganisationen Alarm Phone som först bekräftade att 200 flyktingar i sjönöd plockats upp av fartyget Vos Triton och lämnats över till libyerna, efter organisationen Sea-Watch rapporter. Human Rights Watch har också rapporterat om händelsen, som nu även fördöms av FN.
Libyen är tillsammans med en mängd andra nordafrikanska och afrikanska stater EU:s främsta samarbetspartners för att stoppa flyktingar att nå EU. Något som fördöms av samtliga människorättsorganisationer, inklusive FN. EU lämnar inte handgripligen över flyktingar till Libyen – men däremot utrustar och tränar man den libyska kustbevakningen, som i praktiken ofta utgörs av milisgrupper, och ser därmed till att flyktingarna inte kommer till EU.
Via ett pressmeddelande från IOM, FN:s migrationsorganisation, bekräftar FN nu att den händelse som flera organisationer tidigare rapporterat om har ägt rum. Nämligen att en migrantbåt med 270 personer ombord den 14 juni hittats i internationella vatten av fartyget Vos Triton, som seglar under Gibraltars flagga, och att de därefter lämnats över till ett libyskt fartyg mot sin vilja.
Flyktingarna lämnades den 15 juni över till de libyska myndigheterna som tog dem till ett interneringsläger. I boken Till varje pris beskriver journalisten Anna Roxwall och Johan Persson situationen för flyktingar i bland annat Libyen, och hur EU har lagt ut sin gränsbevakning på entreprenad. I Till varje pris beskriver Roxwall och Persson hur flyktingar efter att ha tagits tillbaka till Libyen tvingas till tvångsarbete misshandlas och fängslas – något som det inte är alltför långsökt att anta att de 270 personerna också kan utsättas för.
Att lämna över flyktingar till libyerna är ett brott mot internationell lag, slår FN fast i pressmeddelandet. Internationell sjölag säger att alla till havs har skyldighet att rädda den som påträffas i sjönöd (vilket är en anledning till att EU inte längre har några fartyg till havs) och lämnar av dessa personer i en säker hamn. Libyen är inte, menar FN och människorättsorganisationerna, en säker hamn.
UNHCR och IOM finns på plats i Libyen och hjälper de som kommer tillbaka från havet. Men de båda FN-organen anser att de grundläggande förutsättningarna för att garantera säkerhet och skydd för räddade migranter och flyktingar efter landstigningen saknas.
Att FN trots allt är närvarande är enligt juristen Omer Shatz att vara delaktig i de brott som begås av EU, som för en enligt honom brottslig politik. Något det går att läsa mer om här.
Hittills i år har den libyska kustbevakningen fångat in 13 000 personer som försökt fly via havet. Det är redan fler än under hela 2020, enligt IOM.
