”Hon önskade sig om. Blå äpplen in i den fallande snickarglädjen. Gardinen log som hittat. Skorna gick själva raka vägen åt helvete. Det hade man inte kunnat somna.”
Det är ingen idé att försöka förstå, för det finns ingenting att förstå i texten ovan. Det är inte ens en text, för i definitionen av en text ingår att den hänger ihop. Det är bara några meningar som jag skrev för att testa deras begriplighet på sajten Ordräknare.se.
”Perfekt i barnbok”
Ordräknare.se räknar tecken, ord och meningar, och gör dessutom en analys av läsbarheten med en modifierad version av läsbarhetsindexet lix. Läsbarhet är ett slags mått på hur enkel texten är att läsa. Eller snarare dess ”mätbara begriplighet”, som Ordräknare.se uttrycker det. Och det som mäts är lix, som alltså mäter det man mäter med lix. Det är som iq, som ska vara ett mått på intelligens, vilket det också är – om man definierar intelligens som det man mäter i ett iq-test.
Testet borde rimligen tala om för mig att de fem meningarna är rappakalja. För hur ler man som hittat? Vad är det som man inte hade kunnat somna? Vad gör äpplena i snickarglädjen och hur önskar man sig om? Och vad har det ena att göra med det andra?
Men Ordräknare.se ställer inga sådana frågor. Min nonsenstext får inte högsta poäng, men det beror inte på att den är obegriplig.
Din text är väldigt enkel, men om syftet är att den skall passa i en barnbok är den dock perfekt! En texts enkelhet styrs dels av förekomsten av långa och svåra ord, och dels av längden på textens meningar och stycken (dvs. användandet av komma och punkt).
Läsbarhetsindexet lix, som ordräknaren använder, är baserat på just antalet ord per mening i genomsnitt och andelen ord med mer än sex bokstäver. Meningarna jag testade är korta och innehåller ganska få långa ord. Det uppmätta lixvärdet är 23, ”mycket lättläst, barnböcker”, enligt lixräknar-
sidan lix.se.
Men läsbarhetsindexet kan inte se att det är nonsens. Så klart. Man kan inte mäta begriplighet med lix eftersom lix inte kan bedöma om det finns ett budskap eller ett tydligt sammanhang. Ännu mindre kan det mäta läsarens intresse eller vilka känslor och associationer texten väcker. Det man menar med textens ”mätbara begriplighet” är helt enkelt något mätbart som kan ha betydelse för begripligheten.
Mäta sammanhang
Man kan också mäta sammanhang, eller åtminstone de medel som vi använder för att uttrycka sammanhang. Ett sätt är att titta på referensbindningarna – ursäkta fikonspråket, men det handlar alltså om hur man gör det tydligt att man talar om samma sak som nyss.
Ta till exempel de här meningarna, som inleder veckans Kan själv med Jerker:
Jord är inte dyrt och nuförtiden går det lätt att få tag på ekologisk jord. Men det finns många skäl till att göra sin egen. Det är till att börja med ett bra sätt att ta hand som sitt köksavfall.
Jord nämns här på flera ställen. Jord i allmänhet, ekologisk jord, sin egen (jord) – det finns ingen tvekan om vad texten handlar om. Ekologisk jord är en typ av jord, begreppet är alltså underordnat jord. Sin egen jord är också en typ av jord, eller kanske en typ av ekologisk jord, beroende på vad man har i den. Sedan kommer det, som syftar på att göra sin egen jord.
De här ordens och uttryckens olika relationer till begreppet jord har olika namn, somliga anses ge en starkare bindning, andra en svagare. Man kan räkna ut ett mått på bindningstätheten, alltså hur ofta texten refererar till jord. En hög bindningstäthet är ett tecken på att sammanhanget är tydligt, som här. I nonsensmeningarna i början finns praktiskt taget ingen referensbindning alls, utom att själva syftar på skorna.
Text som seglar iväg
Konnektiver kan man också titta på. Konnektiv – connect – binda samman. Det är ord som visar sambanden mellan textens olika delar. Till exempel eftersom, som visar att nu kommer bakgrunden till det man nyss fick veta. Därför, också, däremot, å andra sidan är också konnektiver.
I läroböcker är det ofta ont om sådana, kanske för att man strävar efter ett lågt lix-tal och därför tar bort alla ord som verkar ”onödiga”. Texten blir möjligen lättare att läsa, men svårare att hitta mening i. Det behövs en balans.
Den tematiska bindningen är en annan sak som kan visa på hur sammanhangen i texten ser ut. Man talar om tema och rema. Temat är det vi redan har talat om, det vi redan vet. Rema är det nya vi får veta. Jord känner vi till, den är temat i den första meningen i texten från Kan själv. Sen får vi lite information om jord: den är inte dyr och man kan få tag på ekologisk (jord). Det är rema.
Om du misstänker att en text håller på att segla iväg fullständigt kan det vara för mycket rema och för lite tema, och om den är enformig och statisk kanske det är tvärtom. En lagom växling brukar vara bra – mer tema i en faktaruta, mer rema i en berättande text.
Bra idé att kolla
Så kan man överhuvudtaget mäta begriplighet? Nja. Det är fullt möjligt att skriva texter med lågt lixvärde, tät referensbindning, en massa konnektiver och en föredömlig tema–rema-struktur, som ändå är obegripliga.
Men om det finns ett meningsfullt budskap och en läsare som är redo att ta det till sig kan det vara en bra idé att kolla av texten på Ordräknare.se. Några sajter som lika behändigt analyserar textens sammanhang finns det inte – i alla fall inte än. Och när man skriver är det bättre att tänka på det än att mäta det.
